söndag 19 oktober 2008

Kalvfärsbullar med hemlagad tagliatelle och gräddig tomatsås

Tänk att vi faktiskt plockade fram pastamaskinen i fredags kväll. Snudd på otroligt, efter dess fem år långa exil. Förvisad till köksskåpens innersta, mer obskyra regioner, har det till och med hänt att den kommit på tal då vi sålt prylar på Blocket.
Jag inledde förberedelserna som projektledare, men min roll blev efter en stund den beundrande åskådaren. När jag iakttog hur min man med lätt hand hanterade pastamaskinen, och till synes helt bekymmersfritt producerade tagliatelle på löpande band, undrade jag verkligen varför vi inte gjort detta på så länge.

Det började med bra pris på kalvfärs. Det gick inte att motstå, eftersom kalvfärsbullar är något av det bästa jag vet. Väl hemma i köket beslöt jag att omväxling helt klart förnöjer, och kryddade därför inte smeten så som vi annars brukar.
Tomatsås är ett livselixir, men även den mest perfekta sås mår bra av att varieras. Det kan tyckas vara ett överambitiöst tilltag att påbörja matlagning inklusive tillverkning av färsk pasta, när klockan närmar sig halv sex en fredagskväll. Å andra sidan blir nog livet inte så mycket mer spännande för mig, just för tillfället.
Dessutom visade det sig att upplägget fungerade hur bra som helst! Jag fick precis det jag längtade efter; det smakade just så gott som mat skall smaka när veckan är slut, och helgen hägrar.
Att måltiden dessutom avslutades med den godaste glass jag ätit på länge, gjorde inte direkt kvällen sämre.

Pastadeg
400 gram durumvetemjöl
4 ägg
1/2 tsk salt

Jag strödde ut mjölet i en ring på arbetsbänken, och knäckte äggen i mitten. Saltet strödde jag över äggen. Därefter blandade jag samman äggen med mjölet; först genom att bara vispa medurs med ena handen, därefter började jag knåda samman degen med båda händerna.
När ingredienserna hade formats till en fast klump, fuktade jag bara händerna helt lätt med vatten, och kramade igenomn degen en sista gång. Sedan delade jag den i två delar, som jag lade i varsin plastpåse och lät ligga framme i rumstemperatur.

Efter drygt 45 minuter tog vi fram degklumparna. Vi körde dem genom pastamaskinen i ett par omgångar, så att de fick rätt tjocklek. Det behövde pudras över en del durumvetemjöl, så att degen inte skulle klibba, när vi skulle börja göra tagliatellen.
Tagliatellen fick vila i nystan på kökshanddukar, tills det var dags att slänga ned den i kokande vatten. Vi uppskattade koktiden till knappt fyra minuter.

Gräddig tomatsås
2 burkar Mutti hela tomater
2 vitlöksklyftor, rivna
olivolja
råsocker, salt och svartpeppar
1/2 dl vispgrädde

Hetta upp olivoljan i en kastrull, och låt vitlöken försiktigt helt kort fräsa på låg värme. Blanda ned tomatjuicen från burkarna och tomaterna, skurna i mindre bitar. Krydda med socker, salt och perrar och låt koka ihop i åtminstone 30 minuter. Runda av med vispgrädden. Såsen får en makalöst läcker färg!

Kalvfärsbullar
500 gr kalvfärs
1 ägg
1 schalottenlök, finhackad
salt och svartpeppar
2 msk basilika, finhackad
2 msk bladpersilja, finhackad
1 vitlöksklyfta, riven

Vispa ihop ägget med basilikan, bladpersiljan, schalottenlöken och vitlöken. Salta och peppra på färsen innan du blandar den med äggsmeten - jag tycker det är lättare at avgöra hur mycket kryddor som behövs, på det sättet.
Blanda samman färsen väl, och slå gärna luften ur den, genomn att greppa färsklumpen och hårt slunga ned den i bunken ett par gånger.
Forma färsen till cirka 20 valnötsstora köttbullar.
Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna, och bryn dem så att de får vacker färg runtom. Stek hälften av köttbullarna åt gången. Lägg sedan tillbaka alla köttbullar i stekpannan, och låt dem vila där på låg värme under lock, tills det är dags att servera dem.

Rikligt med nyriven parmesan, och lite extra svartpeppar, är givna tillbehör. I min värld blir en måltid inte mycket bättre än så här...


Pastamaskinen har komit fram ur skamvrån.
Bakom den skymtar den älskade glassmaskinen!

6 kommentarer:

  1. Såg trevligt ut med hemlagad pasta. Lite för avancerat för mig. Jag tar lite Barilla eller drar till Aldardos om jag vill lyxa till det!

    SvaraRadera
  2. Du skriver så underbart att det vattnas i munnen. Jag får nog ta och inviga Hugos (assistentens) pastatillsats, som ligger orörd i förpackningen.

    SvaraRadera
  3. Andrea, min vän!: Inget fel med "köpepasta"! Allt har sin plats och sin tid!
    Rebecca: Tack, det värmer! Men jag ser nu när jag rättat alla stav- och kodningsfel att jag borde korrläst lite bättre.
    Jag visste inte att det fanns sådan tillsats till Electrolux-assistenter!?

    SvaraRadera
  4. Grymt imponerande!

    Jag har velat ha en pastamaskin ganska lange. Senast idag, under Sondags flanerande i butiker i Oxford, sa jamforde och kande jag pa nagra olika modeller.

    Jag tror det brister i sjalvfortroende. Det skulle nog sluta med en massa svarande och en pastamaskin i soptunnan om jag provade det har. ;)

    Lysande recept, som vanligt.

    // Mike

    SvaraRadera
  5. Jag fick min assistent i studentpresent, och skulle självklart ha värsta sorten. Jag fick med alla möjliga tillbehör, bl.a. pastatillsats som man sätter på samma ställe som köttkvarnen. Det finns för tagliatelle, spagetti och makaroner. Man liksom pressar ut degen.

    SvaraRadera
  6. Mike: Tusen tack! Det känns som att vi uppskattar varandras kokkonst - jag tycker altid att det du lagat verkar hur gott som helst.
    Det är faktiskt inte så svårt att göra egen pasta. I bland kan man i och för sig behöva ha tre händer, men det beror i så fall på att man arbetar med lite väl mycket deg åt gången.
    Hittar du någon till vettigt pris, så pröva! Efter fredagens lyckade återförening kommer härdefinitivt bloggas om egenhändigt tillverkad pasta framöver!

    Rebecca: Det förklarar saken, vår assistent har bara standardutrustning. Köttkvarnstillbehöret drömmer jag om ibland...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...