måndag 27 oktober 2008
Chili con carne på vårt sätt
Nu är det höst på allvar. Alla de vackra löven på lönnarna utanför vårt hus blåste av nu i helgen. Kvar blev bara tomma grenar, och därmed känns det obönhörligen som att vi är i början på en mycket lång och mycket tung del av året. Krafterna från sommaren och semestern börjar tryta nu.
Orken och entusiasmen har falnat.
Samtidigt är det nu, mer än någonsin, som mitt behov ökar av att äta gott och kura ihop mig i hemmets trygga vrå. Magen vill ha varm och tung mat. Att laga till vår version av chili con carne är ett mycket gott val en kulen måndagskväll i slutet av oktober.
Vad är det då som gör denna version så speciell? Tja - det är kanske inte så mycket som skiljer den från hur andra lagar till sina. Det är helt enkelt så här vi vill ha den. Lagom stark; förmodligen rätt så snäll i jämförelse, men ändå påtagligt kryddig. Chipotle, kanel och spiskummin är ett absolut måste.Under kvällens måltid diskuterade jag och mannen hur det kan komma sig att det kan smaka så olika av två rätter, fastän personerna som lagar till maten använder samma ingredienser i nästintill identiska mängder.
Jag för min del tror att det är omöjligt att till fullo återskapa det någon annan lagar eller lagat. Det skulle möjligtvis vara om man slaviskt följde ett recept, och på grammet och millilitern när doserade ingredienser kryddor.
Det låter inte som särskilt lustfylld matlagning.Denna chili con carne är ett bra exempel på den typen av rätt där jag, och säkert fler med mig, lite på en höft slänger i de kryddor som skall ingå. Därför kändes det särskilt märkligt att stå och mäta mängderna innan de åkte i grytan.
Som alltid är det tycke och smak som råder i slutändan.
Själv kände jag när jag väl satt till bords för att äta, att jag skulle ha saltat en aning mer. Chili con carne
knappt 500 gr nötfärs
drygt 400 gr kokta kidneybönor
2 lökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 röda paprikor, skurna i mindre bitar
olivolja
1,5 tsk mald kanel
1 tsk mald spiskummin
1 tsk paprikapulver, medelstarkt
1 tsk Chef Paul Prudhomme's
Magic Chipotle Chile
1 köttbuljongtärning
2 tsk kinesisk soja
2 burkar Mutti tomatkonserv
salt efter smakmajs och gräddfil till serveringHäll i en skvätt olivolja i en stekgryta, och låt lök, vitlök, paprika och kryddor svettas på låg värme. Bryn under tiden färsen i olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fördela färsen ganska smått med hjälp av till exempel en gaffel. Häll därefter i färsen i stekgrytan. Tillsätt bönorna, sojan och somatkonserverna. Lägg på locket och låt chilin koka upp. När denkokar, skruvar du ned värmen och kan gå därifrån för att i lugn och ro ägna de närmaste 45 minuterna åt någon skön och avkopplande aktivitet.
Tag därefter av grytlocket , rör om ordentligt i grytan och låt den stå och småputtra på låg värme i cirka en kvart.Vi äter chilin med konserverad majs från D'Aucy och gräddfil som enda tillbehör. Någon enstaka gång har det hänt att vi festat loss och ätit nachos till.
Barnens inställning till rätten är något ambivalent. I bland äter de med god aptit. I kväll satt de två äldsta och petade i maten. Den ena petade bort bönorna, den andre paprikabitarna. Den tredje åt alltsamman med god aptit.
Så kan det också vara ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M gillar chili con carne, han gör nåt recept med kyckling som jag inte gillar - kanske detta kan göra honom glad?
SvaraRaderaLiv, min vän: Det är ju alltid värt ett försök? Vi är ju inte några gourmander direkt, men vår lilla radhuschili torde falla vem som helst i smaken.
SvaraRaderaDet lät mycket gott med kombinationen chipotle, kanel och spiskummin.
SvaraRaderaKanel och kardemumma är underskattade matkryddor.
Lät väldigt gott! Och spännande med kanel och chipotle (det senare har jag aldrig smakat), måste testa!
SvaraRaderaCrimsonanna: Det blir verkligen jättegott tillsammans. Jag håller med dig - kanel och kardemumma passar till så mycket mer än "bara" bakverk och desserter.
SvaraRaderaAll is pretty: Testa absolut! Det märket jag använder finns ju i vanliga matbutiker. Smaken är lagom stark (beroende på mängden, givetvis) , och härligt rökig.