måndag 13 oktober 2008

Alla hyllar husmanskosten

Jag har denna fantastiska lilla broshyr i min ägo, som jag vårdar ömt! Den saknar dessvärre tryckår, men är utgiven av Mejerierna. Jag plockade till mig den i en matbutik; det måste ha varit i slutet av 80-talet. Så mycket vet jag, att jag var långt ifrån att ens fundera på att flytta hemifrån, men tillräckligt gammal för att ha börjat laga mat.

Den något högtravande titeln är, som synes, ”Husmanskostens betydelse för svenska folket”. Det är en cirka trettio sidor lång hyllning till svensk husmanskost, av kända namn såsom Nils-Emil Ahlin, Haquin Carlheim-Gyllensköld, Aino Heimerson och Åke Cato.
Detta är en veritabel liten skatt! Inget nyskapande, inget oväntat eller särskilt revolutionerande. Bara välkända, väldigt goda maträtter.
Åke Cato kåserar runt det lustiga, eller snarare ganska typiska, i att det heter husmanskost, när det väl egentligen i rättvisans namn borde hetat husmorskost. Vilka var det som trillade köttbullarna, stuvade makaronerna, stekte isterbanden, lagade kåldomlarna och stekte pannkakorna?

Just i dag damp senaste numret av ICA's buffé ned i brevlådan. Där hyllas husmanskosten. De har ju till och med samlat in recept och givit ut i bokform! Där hittar man bland andra Rebecca...

Det är bra att husmanskosten får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har starka känslor för svensk husmanskost! Inte så att det är det enda jag vill äta - det förstår var och en som läser bloggen. Men jag tilltalas i djupet av mitt hjärta av det genuina i tillagningssätten, av råvarorna som följer årstiderna -eller som i vart fall följde årstiderna, en gång i tiden. Det är förstås också mycket känslor inblandade. Det är barndom; mammas mat.

Jag kan känna en stolthet i att ha fått med mig arvet hemifrån att laga riktig mat från grunden. Jag hade dessutom turen att ha en riktigt bra hemkunskapslärare i högstadiet. Ja, hon var bra - men hon var då inte särskilt trevlig eller pedagogisk. Å andra sidan kompenserades detta faktum av att att hon lät oss ta oerhört mycket ansvar för planering av måltider, och för att laga mat.
Föreställ er följande scenario:
En halvklass högstadieelever, en sisådär femton stycken, i ett skolkök. Läraren och alla elever står i en vid cirkel runt en av kökets spisar. En efter en får eleverna så kliva fram, och inför hela klassen visa att de klarar av att göra en toppredning på potatismjöl. Det ni!
Det finns ju några grundkunskaper man måste ha med sig för att klara sig i köket. Dessa kunskaper bygger man sedan på, och finslipar. Det som är så underbart med matlagning är att man bara kan bli bättre! Så länge man får ha sina kognitiva och motoriska funktioner i behåll.

Jag ser fram emot många år av matlagning, bakning och inte minst goda måltider, med familj och vänner.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med. Heja "husmorskosten"!! :)

    SvaraRadera
  2. jenny: Tänk att maten lagades i omoderna kök, utan tillgång till kyl och frys. Och ändå blev så god. Heja alla husmödrar som slitit och svettats i köken!

    SvaraRadera
  3. Vi måste verkligen värna om det svenska köket våra förfäder byggde upp. Kanske nödvändigtvis inte laga allt exakt som de gjorde, men vi måste bevara smakerna och föra de vidare. Jag vill inte att mina barn aldrig ska få uppleva äkta stek, gräddsås och potatis. Vi MÅSTE föra det vidare.

    SvaraRadera
  4. Rebecca: Jag kan bara instämma i alllt du skriver. Jag håller med! Och jag gör själv mitt bästa för att föra maten vidare till mina fyra barn.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...