måndag 24 november 2008

Oxsvanssoppa


Det här känns som mat av det lite brutalare slaget. När jag tillreder den här sortens styckningsdelar, går det verkligen inte att bortse från att det är en annan varelses kroppsdel jag slutligen kommer att sätta tänderna i.
Nu har jag inte några som helst problem med att äta djur, men jag har haft flera bekantskaper som bara klarade av att tillreda kött i form av färs eller minre bitar, vilka inte påminde de känsliga personerna i fråga alltför mycket om varifrån maten ursprungligen kom. I det avseendet var dessa bekantskaper och jag själv väldigt olika. Att hantera en rå kyckling fyllde dem närmast med ångest. Det blev helt enkelt för mänskligt.
Missförstå mig för all del inte - men då är det väl bättre att låta bli helt och hållet att äta kött, i stället för att förklä det - tycker jag. Jag har ju för egen del prövat på livet som vegetarian under ett par års tid. Numera är jag en ganska så passionerad köttätare.

De olika momenten kring detta soppkok gav tillfälle till närkontakt med köttet i fråga, på fler än ett sätt. Själva anblicken av den styckade svansen, hopbunden med ett snöre till en liten bukett, var en upplevelse i sig.
Att med hjälp av en liten, vassa kniv avlägsna så mycket kött som möjligt från kotorna - det är ett ganska pilligt och tidsödande jobb; men definitivt värt besväret. Köttet som sitter på oxsvansen är i sig ganska så fett, med grova fibrer. Det är mycket smakrikt.
Den fylliga, trögflytande, närmast geléartade buljongen från köttkoket späddes och förstärktes med en kalvbuljongtärning. Vermouth, tomatpuré och kinesisk soja stod för smaksättningen.

Oxsvanssoppa
Dag 1:
drygt 1 kg oxsvans
1 morot
1 palsternacka
1 gul lök
en handfull persiljestjälkar
2 lagerblad
10 svartpepparkorn
1 msk salt
smör till stekning

Strö vetemjöl över oxsvansbitarna, och bryn dem runtom. Lägg sedan över dem i en rymlig kastrull. Bryn även rotfrukterna, och vispa slutligen ur pannan med vatten.
Häll ned alltsamman i kastrullen.
Häll på vatten så att det täcker. Lägg på locket, koka upp, och låt det hela småputtra i ett par timmar.
Drag kastrullen av plattan och låt innehållet svalna. Lyft upp oxsvansbitarna ur grytan och lägg dem i en skål. Täck över den, och ställ in i kylskåpet. Sila av buljongen ned i lämpligt kärl, och täck över också den, samt ställ in den i kylskåpet. Rotfrukterna är inget att spara.

Dag 2:
2 morötter
1 stor palsternacka
en knytnävsstor bit rotselleri
1 purjo, större delen
1 kalvbuljongtärning
msk vermouth
1 msk tomatpuré
1 tsk kinesisk soja

Dela morötter, palsternacka och rotselleri i lite grövre stavar. Dela purjon i breda strimlor. Tag bort fettet som flutit upp ur buljongen. Den har i kylskåpet antagit en geléartad konsistens (delvis på grund av mjölet). Häll över ett par deciliter hett vatten från vattenkokare, och tillsätt kalvbuljongtärningen. Rör runt så att allt löser sig. Tillsätt vermouth, tomatpuré och soja. Låt morot, palsternacka och rotselleri koka tills de är nästan klara. Under tiden ägnar du dig åt det något omsträndiga jobbet att befria oxsvansbitarna från så mycket kött som möjligt. Tillsätt purjolöken och köttet och låt dem koka med de sista minuterna.

Vi avnjöt soppan med fäbodknäcke, extrasaltat Bregott och extralagrad grevéost.

4 kommentarer:

  1. Det är verkligen helt omöjligt att sluta läsa dina inlägg och recept. Timmen är sen, de sjuka små vaknar nog snart, mannen jobbar så jag vet att jag måste upp, så fort jag somnar förmodligen, och ändå kan jag inte sluta läsa. Allt är så gott och inspirerande skrivet.

    SvaraRadera
  2. Anna: Tack snälla du! Jag blir så oerhört glad över det du skriver. Det var precis vad jag behövde läsa just nu. Hoppas att de små kryar på sig snabbt.

    SvaraRadera
  3. Det lät gott! Jag har inga bekymmer med kopplingen djur och kött eller att man ser vart det kommer ifrån - däremot har jag alltid avskytt att ta i kött, alla sorter. Ett tag åt vi nästan inte kött just av den anledningen.
    Sen måste jag bara tillägga att fäboknäcke är det godaste knäckebrödet som finns.

    SvaraRadera
  4. Zelca: Visst är fäbodknäcke underbart gott! Vi köper det titt som tätt, men allra mest till jul, samt sommartid när vi frossar i matjes.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...