onsdag 5 november 2008

Pytt på kyckling och rotsaker med senaps- och äppelcréme fraîche


För en gångs skull måste jag ta i, och använda både utropstecken och superlativ. Detta var en makalöst god middag! Den godaste på länge.
Jag är väldigt förtjust i lårkycklingfiléer. De har allt det vanliga kycklingfiléer saknar - bortsett från att de ofta varierar så mycket i storlek. Just därför är det praktiskt att dela dem i mindre bitar.
Det saftiga lårköttet är i stort sett omöjligt att misslyckas med, till skillnad från de många torra kycklingfiléer jag stött på i otaliga sammanhang.
Jag grunnade ganska länge innan jag kom fram till vad jag skulle göra med kycklingen. Flera idéer förkastades som alltför tråkiga eller fel säsong. Så här års vill jag egentligen äta rotfrukter varje dag. Men hur mycket jag än älskar dem, så vill jag naturligtvis ha omväxling.
Det finns en kycklingpytt att köpa från frysdisken, som bara är att värma på i stekpanna. Den har inget som helst gemensamt med den goda rätt jag lagade i kväll. Faktum är att jag tror att rätten har potential att bli en riktig familjefavorit. Den känns så självklar i sin enkelhet.

Till vanlig, traditionell pyttipanna är rödbetor det givna tillbehöret. Denna rätt kompletteras i stället av en mycket god liten krämig röra, baserad på créme fraîshe, äpple, purjo och senap. Faktum är att jag tror att det hade fungerat även med rödbetor till min pytt. Denna lilla äppelsallad blev emellertid grädden på moset.
Notera att den innehåller två sorters grovmalen senap - både en söt, och en osötad. Tysken och fransken förenade i skön harmoni. Inte illa.

Min pytt på kyckling och rotsaker
2 morötter, tärnade
2 palsternackor, tärnade
2 rödlökar, hackade
1 bit rotselleri motsvarande halva mängden palsternacka, tärnad
4 polkabetor, tärnade
olivolja
flingsalt

Jag tärnade samtliga rotfrukter i cirka 1,5 cm i diameter stora bitar. De placerades i en ugnsfast form som smorts med olivolja. Jag hällde ytterligare olja över rotfrukterna, och blandade runt dem. Saltade ovanpå, och ställde in i 250 grader ugnsvärme. Medan de tillagades i ugnen rörde jag runt i dem vid några tillfällen, för jämn tillagning.

Under tiden förberedde jag röran:

1 dl créme fraîche
1 medelstort äpple, Ingrid Marie
0,5 dl finhackad purjo (det vita)
2 tsk Löwensenf Bayerisch Süss -senap
2 tsk Bornier Moutarde à l'Ancienne fullkornssenap
flingsalt och svartpeppar

Jag rör helt enkelt ihop ovan nämnda ingredienser och smakar av med salt och peppar. Resultatet blir en makalöst läcker liten röra, som jag gärna skulle äta med god rökt skinka, lax eller annan rökt fisk. Just idag passade den emellertid ypperligt till pytten.

Slutligen kycklingen:

500 gram lårkycklingfiléer
smör
salt och vitpeppar

Putsa filéerna och dela dem i ganska små bitar, ungefär som storleken på rotfruktkuberna. bryn dem i omfångar i smör i en het gjutjärnspanna. Salta och peppra. Häll slutligen tillbaka kycklingbitarna i pannan igen och rör om bland dem medan de hettas upp på nytt inför serveringen.

För över rotsakerna till ett serveringsfat och placera kycklingbitarna ovanpå. Detta ser aptitligare ut än att helt sonika blanda ihop alltsammans. Det kan var och en göra på sin respektive tallrik, i stället. Färsk timjan är gott till. Klicka på en rejäl klutt av min goda röra, och ni har en middag som borde varit en husmansklassiker - eller som kanske man bli en sådan.


Lika vackert som vilket exotiskt frukt- och grönsaksarrangemang som helst.
Man bara måste älska rotfrukter.

2 kommentarer:

  1. Mm, rotfrukter är så gott! Jag kan också äta det varje dag!

    SvaraRadera
  2. Fruktsallad: det har tagit mig ett par år att inse deras fulla storhet. Att de kan få spela huvudrollen, och inte bara biroller.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...