lördag 29 november 2008

När CrimsonAnna förgyller min lördag


Det här förgyller hela helgen för mig. Jag får dagligen bevis i form att statistik på hur många som läser här (eller åtminstone besöker sidan), men det här sortens uppskattning gör mig så innerligt glad och tacksam.

Kanske har det märkts att veckan varit ganska slitsam. Jag har inte riktigt åstadkommit det jag från början planerade. Då blir en sådan här utmärkelse än mer betydelsefull.

Jag väljer att skicka den vidare till några bloggar som jag regelbundet läser och som jag uppskattar mycket.
Det finns ju hur många matbloggar som helst, för i stort sett alla smaker. Det är bredden som är det fantastiska. Oavsett vad man snöat in på, så kan man någonstans finna någon som har ett likartat intresse.

Det känns särskilt kul att uppmärksamma bloggar som inte är så etablerade. De stora, välkända matbloggarna har ju redan blivit rikligt garnerade otaliga utmärkelser.

Rebecca är väl redan så etablerad att hon inte behöver någon uppmärksamhet från mig, men jag kan ändå inte hålla mig ifrån att ge henne uppskattning för hennes osvikliga energi och fantasi.

Så kommer en favorit i repris, nämligen Fröken Dill.

Nu skall jag generalisera grovt, och riskera att förolämpa någon. Jag har medvetet avhållit mig från att yppa åsikter om andra matbloggar, annat än positiva sådana, givetvis. Jag tänker inte smutsa ned mig med att kritisera någon enskild. ende. Alla har olika tycke och smak. Efter denna helgardering, vill jag ändå komma med ett påstående:

Vad gäller mat och dryck, precis som inom många andra områden, så tenderar många matbloggare av manligt kön att vara väldigt pretentiösa och nördiga.
Så var det sagt. Protestera gärna, den som vill - eller ännu hellre: motbevisa mig!
Ett lysande undantag från detta är i mitt tycke Who Cut the Cheeze. Här snackar vi närmast folkbildning. Jag inspireras verkligen av tipsen. Jag gillar din blogg, Fredrik!

Så avslutar vi prisutdelningen med två par bloggande systrar, Sisterfood och Systrarna Yster. Er vill jag uppmärksamma! Det verkar så kul att ha en medsyster (i ordets dubbla bemärkelse) att diskutera med och dela glädjeämnena och arbetet med.

Det är bara att konstatera - matbloggandet skulle inte vara lika kul om det inte fanns andra matbloggar att läsa.

6 kommentarer:

  1. TACK Annika! Det värmer oerhört att du nämner mig. Jag kunde inte fått en bättre start på Advent här i London.

    SvaraRadera
  2. Tack, Annika! :) Fantastiskt kul. Och du är ju själv otroligt produktiv, jag får prestationsångest över hur bra och mycket du skriver. Du hamnar i min länklista nu, om jag hamnar i din ;)

    SvaraRadera
  3. Rebecca: Varsågod, det ör du väl värd.

    Fredrik: Tack - jag bugar och bockar! Jo, jag får vara produktiv så länge jag rår någorlunda över min egen tid (föräldraledig, om än med många barn). Vi får se hur det blir i mars när jag börjar jobba.
    Självklart lägger jag till dig :).

    SvaraRadera
  4. Men tusen tack Annika! För att du nämner vår blogg! Hur gulligt och hur omtänksamt som helst! Kul att du diggar vår sisterhood!

    http://systrarnayster.blogg.se

    SvaraRadera
  5. Hejsan Annika!Tack så jättemycket för din utmärkelse!Jag och min syster blev jätteglada över den!Många kramisar från oss

    SvaraRadera
  6. Caroline och Nina: Nöjet är helt på min sida!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...