Nyårsmenyn 2011

Varje år blir jag lika förvånad över att nyåret kommer så snabbt inpå julhelgen. Det borde inte komma som någon överraskning, men faktum kvarstår - nyår kommer som något av en överraskning. Lite lätt överrumplade har vi rådgjort med våra goda vänner som vi firat de senaste nyåren med, och utan minsta bekymmer enats om en passande meny för nyårsafton 2011.

Vi lider alla av en känsla av utmattning, efter en krävande höst och en intensiv decembermånad. Detta är inte året då vi experimenterar och tar ut svängarna. Nu är våra gemensamma nyårsmenyer inte direkt kända för att vara oortodoxa. De brukar innehålla de givna råvarorna, de som många av oss inte vill vara utan. I skrivande stund inser jag att vi nog varit ganska kreativa, trots allt. Ta bara en sådan sak som att den närmast obligatoriska oxfilén bytts ut mot oxkind, i en liten flört med varmrätten jag och min man avnjöt på Högberga gård i november. Chèvre-panna cotta är inte heller det något vi tiogare lagat i nyårssammanhang, men någon gång ska vara den första. Jag delar med mig av menyförslaget så här långt, och återkommer givetvis med kompletterande beskrivningar, och mer exakta dryckesval, samt givetvis vissa recept.

Varje år råkar jag ut för att några hamnar här då de söker på olika rätter, och efterfrågar recept på rätter som vare sig jag eller min man lagat. De är det enda dilemmat med våra nyårsmenyer. Sådant som jag inte själv lagat, vill och kan jag inte heller blogga recept på. Våra köksskickliga goda vänner är makalösa matlagare, men de är inte matbloggare, och dokumenterar således inte så som matblogare gör. Det kan jag inte heller begära att de ska göra. Dessa receptlösa rätter får i stället tjäna som inspiration, och det är inte det sämsta - eller hur?

Slutligen vill jag, i år som alla tidigare år, tipsa om den största tjänst man kan göra sig själv inför nyårsdagen. Laga en bolognese, en chili eller kanske en lasagne. Att ha middagen färdig just på nyårsdagen, det är helt enkelt oslagbart.

Brie med karamelliserade nötter
champagne

Löjrom med klassiska tillbehör, serverad på smörstekt brioche
champagne

Chèvre- panna cotta med kallrökt lax och sikrom
champagne

Gratinerad hummer
champagne

Krabbsoppa
champagne

Ankleverterrin med tillbehör
champagne

Granité

Rödvinsbräserad oxkind med potatispuré, smörfrästa morotstärningar, sidfläsk och hasselnötter med rödvinsreduktion

Fratelli Revello Barolo 2007 DOCG

Granité

Tre utvalda ostar från Mi Piace, serverade med cogna, senapspäronkompott och rödlöks- och marsalakompott
Tokai

Romglass med rommarinerade russin
Rom

Kaffe, avec och praliner från Chokladfabriken

Julklappar för köksbruk

Det verkar nästintill ha blivit en tradition, att jag får någonting användbart i gjutjärn från Le Creuset i julklapp av min man. I år var jag helt oförberedd, när jag öppnade paketet, och fann en sådan vacker och användbar gryta som den ni ser ovan.

Jag har spanat på denna modell, som flitigt används av Jamie Oliver i Jamie's 30 minute meals, men har faktiskt aldrig sett någon i verkligheten. Min man kom över det sista exemplaret på Cordon Bleu (den välsorterade butiken med den snorkiga personalen).

Själv led jag länge, ända till sista veckan innan jul, av såväl idétorka som tidsbrist. Slutligen släpade jag mig iväg in till stan, och hade då sådan tur att jag faktiskt fick tag på precis det jag letade efter. Numera är jag så ovan vid att köpa böcker annat än via nätet, att det närapå vare ett äventyr att besöka vanliga boklådor.

Jag misströstade en kort stund, men på tredje försöket, i den stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan, fick jag slutligen tag på Jamie's Great Britain, kokboken jag var ute efter. Utöver denna härliga bok köpte jag också den ovanligt snygga skärbräda ni kan se här nedan. Vi komer nog snarast använda den för uppläggning, då den nästan känns för snygg för att använda. Drivor av tunna skivor av goda charkuterier gör sig säkert ypperligt bra mot denna svarta bakgrund, med styckningsscheman i vitt.

Vad kan man säga, annat än att vi har ett stort gemensamt intresse? Det är onekligen ganska trevligt att köpa de föremål till varandra, som man lika gärna själv hade fått i julklapp.

Jul i en liten ask

Äntligen julafton!

Jag ska fatta mig kort, om det nu mot förmodan är någon som är inne och läser så här på julafton. Tack för alla fina kommentarer och mail jag fått av er läsare under denna advent. Det är alltid värt besväret att lägga ned det jobb som krävs för att få en sådan här kalender till ståmd, tro inget annat. Jag har inte förtagit mig. Snarare ser jag redan fram emot nästa års kalender, nu när jag fått smak på att vara ute i god tid.

Under många år hade jag som tradition att tidigt på julaftons morgon gå upp och sätta en saffransdeg, för att kunna bjuda på nybakat till morgonkaffet. Nu firar vi inte jul hemma, vilket innebär att jag kan strunta i alla värdinneplikter och kanske till och med få en liten sovmorgon.

Jag illustrerar inlägget med bilder på en liten konfektask jag gav bort härom dagen. Det var många år sedan jag ägnade mig åt att vika kartonger, fylla dem med godsaker och skänka bort som julgåvor. Nu blev jag riktigt inspirerad, då jag av en slump hittade denna länk, med en enkel och fin beskrivning, som snabbt påminde mig om hur det var jag brukade göra.
Julgodiset, det känner ni kanske igen från tidigare blogginlägg? Mjölkchokladtryffel med päroncognac, vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar och Mamie Eisenhower.

Jag önskar er alla en fröjdefull jul!
Vi ses på andra sidan helgen.

En ostfavorit, och ett glöggtips

Jag och min familj anlände till Göteborg i går kväll vid sjutiden, efter en mörk och regnig bilfärd. I morgon ska vi till Lisebergs julmarknad, om vädergudarna så tilåter. Eftersom prognosen inte ser alltför munter ut och det snarare verkar bli regn och rusk, så finns det en god chans att vi i stället hamnar på något av stadens alla trevliga muséer.

Mina fina planer för kalendern kollapsade någonstans i helgen som gick. Av denna enkla anledning har veckans bilder varit tagna på kvällstid, med den då ofrånkomliga lejongula färgskala som mina enkla bildbehandlingstalanger inte kan rå på. Recepten har det dock inte varit något fel på; det tröstar jag mig med.

Nu ska jag kurera min rosslande hosta, och njuta av min mammas goda mat, ända fram till tredjedag jul. Min kökstjänst kommer bestå i att jag kommer assistera vid måltiderna, snarare än producera; ja, med undantag då för att vår äldste sn fyller nio år på juldagen, och helst av allt vill ha min lantpaté till middag. Hur skulle jag kunna neka honom detta?

I dag blir det inte något recept från mig, men i stället två riktigt bra tips. Många av er känner säkert redan till den fantastiska danska mögelosten vid namn Blå Kornblomst, eller Blåskimmel, som den också kallas? denna ost är en av mina absoluta favoriter, som jag gärna tar rejäla bitar av på helgens frukostsmörgås. Osten råkar också uppskattas av den danske smørrebrødskungen Adam Aamann, som är en förebild för mig och många andra. Han serverar den med ett tillbehör som jag själv tyvärr vare sig lagat eller haft möjlighet att smaka, nämligen hasselnötsnougatine. Som tur är har min matbloggandevän Anna Billing både smakat, lagat och inte minst bloggat om detta tillbehör, som ju låter något rent otroligt läckert.

På tal om Adam Aamann och smørrebrød, så blev det av ovan nämnda skäl inget av min trevliga idé smørrebrød i advent. Jag sparar mina idéer, och kan kanske återkomma med smørrebrød i januari - vem vet?

Nu är det emellertid fortfarande advent, och den som vill pröva en glögg som sticker ut en smula, och som dessutom passar alldeles sanslöst bra till ostar, så rekommenderar jag Ripa Starkvinsglögg med smak av peppar & chili (nr 96009).
Glöggen är gjord på fylligt italiensk rödvin, har en trevlig hetta i smaken, och inte minst i eftersmaken, utan att för den skull vara påträngande stark. Den tiltalade mig i allra högsta grad, och den passar kanske särskilt bra att seeveras till långlagrad hårdost.
Varför inte servera denna goda dryck med uppskurna hårdosttärningar som tilltugg till glöggen? Skippa pepparkakor, russin och mandlar, och följ mitt exempel, så lovar jag er en härlig smakupplevelse.

I dag för ett år sedan, den tjugotredje december 2010, bloggade jag om det enkla vörtbrödet. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugotredje december 2009 och 2008.

Bourbon fudge

Jag hittade detta recept hos mina bloggvänner ragazze-tjejerna, och då närmare bestämt Elin. Det lät för gott för att inte prövas. Som tur var läste jag också kommentarerna under inäggget. Det är inte alltid så givande att läsa kommentarer, men just i detta fall var det till stor hjälp.

Det råkade nämligen bli så att jag, i likhet med en annan person som prövat receptet, inte kokade upp det till tillräckligt hög temperatur under tillräckligt lång tid. Då var det bra att ha läst att det gick att skrapa ned den halvlösa smeten i kastrullen, och koka om den.

Vid en sådan omkokning finns det en stor risk för att fudgen blir grynig och smulig. Jag tror att jag slapp detta, tack vare att jag tillsatte glukos vid omkokningen. Efter andra försöket kan jag nämligen stoltsera med en alldeles fantastisk god bourbon fudge, smaksatt med min favoprit-bourbon, Maker's Mark.

tveka nu inte att pröva detta recept, även fast jag varit ärlig med hur jag själv misslyckades vid första försöket. Jag lyckades trots allt rädda fudgen, och dela med mig av mina erfarenheter.

Denna makalöst goda fudge blir sannolikt en julfavorit hos oss. Smaksätt med whisky, om du så föredrar. Cognac borde fungera bra, det också.

Jag vill bara avslutningsvis skriva några väl valda ord om det svåra i att mäta temperatur på kokande mat med en digitaltermometer. (Det kan vara mycket svårt att mäta temperaturen på smeten när den kokar. Jag lyckades inte mäta upp till högre än 110 grader, i den bubblande och glödheta smeten. Efter det lät jag den koka våldsamt. Jag rekommenderar också att man kokar upp smeten efter att alkoholen blandats ned. (Se i receptet)

Bourbon fudge
1 burk kondenserad mjölk (ca 400 gram)
1,5 dl gammaldags mjölk
420 gram ljust muskovadosocker
115 gram smör
50 ml Maker's Mark

1. Förbered en mindre ugnsform med att klä den bakplåtspapper. 2. Blanda mjölk, socker och smör i en kastrull och värm så att det smälter. Fortsätt att koka upp tills smeten blir 116 grader med en termometer. Detta tar ca 10 minuter.
3.Ta kastrullen från plattan. Vispa smeten i 10 minuter för hand. Efter ca 2 minuter hälls bourbon ner. Häll ut i ugnsformen. Låt svalna och skär upp i bitar. Förvara i kylskåp.

I dag för ett år sedan, den tjugoandra december 2010, bloggade jag om ett fruktbröd till julens ostar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugoandra december 2009 och 2008.

Förmodligen världens godaste vaniljkola

Tro inte att jag överdriver; jag är fullständigt allvarlig. Denna kola blev helt fantastisk. Väl medveten om att det går tretton kolarecept på dussinet så här års, sticker jag helt fräckt ut hakan, och hävdar, att om du bara ska göra en enda sorts kola till jul, så låt det då vara den här. Min egen vaniljkola må vara blott en variant på varianter, men den är en alldeles sällsynt strålande variant.

Vad är hemligheten? Eller, snarare hemligheterna? Jo, det är följande fyra ingredienser:
Rörsocker strö, som i mitt tycke är det godaste sockret, det jag använder allra mest.
Härnäst har vi glukossirap, denna användbara produkt, som hittills bara funnits att köpa i små förpackningar, och fram till bara för något år sedan fanns den enbart på Apoteket i juletid. Nu finns den i flaska från Dansukker, i vanliga matbutiker. Kolan blir mjuk och len, och sockrar sig inte.

Viktigast är kanske ändå de två smaksättarna - vaniljstången och flingsaltet. Kolan hade varit godtagbar även utan saltet, men med saltet blir den så där underbart fin i smaken, på det där sättet som tilltalar mig så otroligt mycket.

Ni har läste det om och om igen, denna december. det känns kort sagt som att flingsalt varit ett genomgående tema, och kanske har det verkligen varit så? Söta saker behöver en liten sälta för att balansera; somliga mer än andra .

Det blev inte mindre roligt av att jag fick kökshjälp av äldste sonen, både med att koka kolan, och med att förpacka den. Han fyller nio på juldagen, och är med andra ord såpass stor att han faktiskt på riktigt är till hjälp, samtidigt som jag passar på att undervisa honom så mycket det bara går. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, eller hur?

Förmodligen världens godaste vaniljkola (cirka 48 stycken)
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
1 msk glukossirap
3 dl rörsocker strö
100 gram smör
0,5 vaniljstång
0,5 tsk flingsalt

1. Snitta vaniljstången, och skrapa ur fröna.
2. Lägg fröna och den urskrapade vaniljstångren i en kastrull, och blanda ned övriga ingrediensern.
3. Koka upp, och sjud sedan smeten tills den precis passerar 120 grader.
4. Häll smeten i en form klädd med bakplåtspapper. Låt svalna, och ställ sedan in kolan i kylskåpet ett par timmar.
5. Dela kolan i remsor på längden, och därefter på bredden. Vik in kolorna i bakplåtspapper, cellofan eller dylikt. Förvara kolorna i en burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den tjugoförsta december 2010, bloggade jag om mina första kycklingleverpastej. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugoförsta december 2009 och 2008. Dessutom bloggade jag om min förtida julklapp, som nu är en så självklar del av vårt kök och vårt matbord att jag knappt kan minnas hur det var innan den fanns i min ägo; än mindre förstå att det bara är ett år sedan jag fick den.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt

Vad återstår nu? Två arbetsdagar, julavslutning, och därefter en resa ned till Göteborg på torsdag. Jag har ju inte gjort annat än bakat och lagat julgodis under december månad, men merparten av dessa godsaker är för längesedan uppätna, inte minst av tacksamma arbetskamrater, som får hjälpa till med överflödet.

Det som ska ätas till jul, det vill jag inte göra förrän några dagar innan. Således var det julgodisfabrik här i köket i kväll. Jag blev otroligt sugen på en godsak jag lagade redan i första kalendern 2008, nämligen de små nötchokladkolarutorna som går under namnet Mamie Eisenhower. Nu tror jag bestämt att jag lagat den hittills bästa versionen av dem. Några små justeringar av grundreceptet, och resultatet är en typ av julgodis som vare sig går att kategorisera som kola, fudge eller knäck. Något alldeles mitt emellan, kanske?

Sedan någon vecka har jag en digital kökstermometer i min ägo; på tiden, skulle man kunna tycka. Nu försöker jag vänja mig vid att använda denna. Resultatet höll nästan på att bli att jag brände vid smeten, men jag insåg vart det barkade innan det var för sent.

Det är min smala lycka att det finns skalade, lätt rostade hasselnöter att köpa i butik. Att rosta och skala hasselnötter måste vara något av det tråkigaste och mest hopplösa som finns. Ge er inte på det, det säger jag bara. Det är bara att pröva sig fram, om man vill lägga i någon annan typ av nötter. Kanske salta jordnötter? Inte någon av mina favoriter bland nötter, men de skulle nog kunna bryta fint mot det söta.

Ett år experimenterade jag med själv valnötter, men de smakade inte tillräckligt mycket, i jämförelse. Hasselnötter ska det vara, om jag får välja jag. Och, så klart, en rejäl nypa flingsalt i smeten.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt
100 gram smör
1,5 dl vispgrädde
250 gram rörsocker strö
0,5 tsk flingsalt
1,5 dl mörk sirap
125 gram 70% mörk choklad
175 gram skalade, rostade hasselnötter, hackade (cirka 3 dl)
2 tsk Dansukker vaniljsocker

1. Värm grädde och smör i en kastrull.
2. Tillsätt sirap, socker och salt. Rör samman, och koka upp.
3. Lägg i chokladen, och låt den smälta ned under omrörning.
4. Koka konsistensen blivit tjock och seg, och smeten klarar ett vattenbad. Detta motsvarar ungefär 110 grader.
5. Sikta ned vaniljsockret, under omrörning. Rör därefter ned de hackade hasselnötterna.
6. Häll massan i en form som du smort eller klätt med bakplåtspapper.
7. Låt stelna, och skär därefter i rutor. Förvara i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den tjugonde december 2010, bloggade jag om bittermandelskorpor med pistagenötter. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugonde december 2009 och 2008.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt

I lördags hade vi goda vänner på middag. Vi bjöd på mat som helt saknade anknytning till svensk julmat, vilket faktiskt kändes väldigt skönt. Som avslutning på middagen åt vi denna fantastiska tårta, och då slog det mig att den fungerar strålande bra även under julhelgen. Choklad är helt enkelt aldrig fel.

I vår familj är juldagen först och främst vår äldste sons födelsedag, vilket innebär att julfirandet får stå tillbaka under dagen, till förmån för tårtkalas och tillbörligt födelsedagsfirande. Just i år kommer jag baka denna tårta, då den seglat upp som den chokladälskande äldste sonens absoluta favorit.

Faktum är att jag blev påmind om tårtan tidigare i veckan, då en läsare mailade och desperat efterlyste receptet. Den har nämligen bloggats tidigare, denna tårta, men då på alltommat.se. Nu får en en välförtjänt comeback, för detta är kort sagt något av det godaste i chokladväg som jag bakat.

Tårtan är enkel att göra, kan lagas i förväg och räcker till många. Bättre än så kan det knappast bli, vare sig under julstress eller under resten av året, inte sant? Och - om det skulle vara så någon av er eventuellt funderar på nyårsefterrätten redan nu, så är denna tårta absolut en kandidat.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt
Förberedelser: 30 minuter
Tillagningstid: 30 minuter
Montering: 10 minuter

Tårtbotten
2ägg
3 dl rörsocker strö
2 tsk ekologiskt vaniljsocker
0,5 tsk salt
1 dl kakao
150 gram smält smör
120 gr vetemjöl (cirka 2 dl)

Mjölkchokladtryffel
1 dl grädde
50 gram smör
300 gram mjölkchoklad
75 gram hasselnötter
75 gram pecannötter
flingsalt efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Fäst ett bakplåtspapper i botten på en springform, och smöra pappret och formens kanter.
2. Vispa ihop ägg, rörsocker, vaniljsocker och salt.
3. Tillsätt den smälta smöret, och blanda väl.
4. Blanda kakao och vetemjöl, och rör i det i smeten.
5. Häll smeten i springformen, och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter. Kakan kommer att gunga och verka lös när du tar ut den, men det är helt i sin ordning.
6. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt grädden, och blanda. Det ska bli varmt, men inte sjuda.
7. Bryt chokladen i mindre bitar, och vispa ned dem i kastrullen så att det blir en tjock, jämn tryffelsmet. Drag kastrullen från plattan, och låt tryffeln svalna och stelna.
8. Grovhacka nötterna, och rosta dem försiktigt i en het panna. Låt dem svalna.
9. Låt gärna tårtbotten vara kvar i springformen, och helst stå i kylskåpet över natten, innan du brer på tryffeln. Tryffeln kan stå framme i rumstemperatur, i plastad kastrull. Bred tryffeln jämnt över tårtbotten.
10. Förvara tårtan i kylskåp fram till någon timme innan den ska serveras, och strö på nötterna och flingsaltet strax innan den ska avnjutas.

I dag för ett år sedan, den nittonde december 2010, bloggade jag om knäck extra allt. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från nittonde december 2009 och 2008.

Fjärde advents-snurror

Jag ville baka vetebröd med smak av jul, men utan saffran. Det tog mig inte lång stund att komma på den perfekta fyllningen, som i grund och botten har ett starkt släktskap med fyllningen i mina saffranssnurror från förra året.

Resultatet blev en bulle som tilltalade hela familjen. Kort sagt - snurror av saftig och luftig vetedeg, generöst smaksatt med kardemumma, med en pepparkakssmakande fyllning av russin, farinsocker och smör. Det kunde knappast bli fel, och det blev det heller inte.

Möjligtvis blev bullarna aningen välgräddade, men det är trots allt så jag föredrar dem.

Det är inte nödvändigt att strö på vare sig farinsockret innan gräddningen, eller florsockret innan serveringen, men det blir trots allt både gott och vackert. Degen räcker till sexton generösa bullar, men den som vill kan givetvis göra fler, och mindre.

Lite kuriosa: jag har länge retat mig på att jag inte kunnat få in två muffinsplåtar bredvid varandra i ugnen. I går kom jag äntligen på att det går att haka dem i varandra, så att båda plåtarna går in. Jag ställde helt enkelt en raden i muffinsplåten i ena raden på den andra plåten. Märkligt, att jag inte tänkt på detta tidigare. Plåtarna fungerar väldigt bra när man vill att bullarna ska bli höga, i stället för breda.

Fjärde advents-snurror (16 stycken)
2,5 dl gammaldags mjölk, lätt ljummen
50 gram jäst
1 dl råsocker
1 stk nystött kardemumma
0,5 tsk salt
0,5 stort ägg*
omkring 500 gram vetemjöl (cirka 8 dl)
100 gram rumsvarmt smör

Fyllning
1,5 dl Saltå russin
75 gram rumsvarmt smör
4 msk farinsocker
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk kanel
2 tsk ingefära
1 tsk nejlikor, malda
1 nypa flingsalt
0,5 ägg* att pensla bullarna med
extra farinsocker, som strös över bullarna innan gräddning
(florsocker av rorsocker att pudra över bullarna, innan de ska serveras)

1. Smula ned jästen i en bunke.
2. Lös upp jästen i den ljumna mjölken.
3. Blanda i socker, salt och kardemumma.
4. Rör därefter ned ägget i blandningen.
5. Tillsätt mjölet, och arbeta ned det i degvätskan. Tillsätt därefter det rumsvarma smöret, och arbeta degen riktigt smidig.
6. Låt degen jäsa övertäckt i närmare en timma. Mixa under tiden samman ingredienserna till fyllningen.
7. Värm upp ugnen till 200 grader.
8. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Kavla ut degen till en stor rektangel.
9. Bred ut fyllningen jämnt över degen. Vik sedan degen enligt bilderna i detta recept.
9. Lägg snurrorna i formar, och placera dessa i muffinsplåtar, eller ställ dem på en vanlig plåt. Pensla snurrorna, och strö över farinsocker.
10. Grädda i mitten av ugnen i 10 minuter. Låt snurrorna svalna, och pudra därefter lite florsocker av rörsocker över dem, innan de ska serveras.

I dag för ett år sedan, den artonde december 2010, bloggade jag om Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från artonde december 2009 och 2008.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Så här års kan det bli lite väl mycket saffran. Allt smaksätts med saffran - bakverk, drycker, mat och konfekt. Trots detta kunde jag inte låta bli att pröva på att smaksätta ischoklad gjord på vit choklad med saffran. Tur var det, för resultatet blev faktiskt riktigt bra. Detta fungerar; saffranssmaken kompletterar verkligen den vita chokladen, och smaken blir otroligt fin.

Det är absolut inte nödvändigt att dekorera dessa små ischokladformar, men jag kunde inte låta blir. Jag rostade hackad mandel, strödde över socker och kryddor, vilket resulterade i de pepparkakskanderade mandlar som syns på bilden. Min ischoklad fick stelna en smula, och jag tryckte därför dit en bit mandel. Om man strör på de hackade mandlarna lite tidigare, kan man i stället strö dem över formarna.

Detta är helt enkelt ytterligare ett exempel på oerhört lättlagat julgodis., vilket inte är det sämsta, när nu julhelgen närmar sig i hög fart. Tillsammans med de övriga ischokladsorterna jag lagat till här i advent, bildar denna vita ischoklad med saffran en både läcker och vacker kvartett.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar (cirka 28 stycken)
200 gram vit choklad
75 gram smör
0,5 gram saffran

35 gram mandel (ungefär 0,5 dl)
2 msk rörsocker atrö
1 tsk kanel
0,5 tsk ingefära
2 krm nejlikor
en rejäl nypa flingsalt

1. Smält smöret över vattenbad, och häll i saffran. Blanda tills saffranet löser sig i smöret.
2. Bryt chokladen i bitar, och låt den smälta och blandas med smöret under omrörning. Stäng av spisvärmen när chokladen börjar smälta på allvar, och fortsätt röra.
3. Skeda i ischokladen i formarna med hjälp av exempelvis ett matskedsmått.
4. Hacka mandeln, och rosta den varsamt i en torr panna. Häll över socker, salt och kryddor, och låt sockret smälta under omrörning.
5. Häll upp nötterna på ett bakplåtspapper. Hacka i mindre bitar när de svalnat.

I dag för ett år sedan, den första december 2010, bloggade jag om mina adventsskorpor med ingefära och farinsocker. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från första december 2009 och 2008.

Mjölkchokladtryffel med päroncognac

Dessa små tryfflar är mycket nära besläktade med förra årets tryffelfavorit, de härliga amarettotryfflarna. Nu råkar jag inte enbart vara svag för amaretto, utan även för päroncognac. Det är något med dess smak som tilltalar mig så otroligt. Att föra över denna smak till en tryffelsmet föll sig således ganska naturligt för mig.

Just denna tryffelsmet fantastiskt fin och följsam att arbeta med. När smeten är nylagad kan man tro att något är fel. Ska den verkligen vara så lös? Ja, det ska den; och tro mig, den stelnar alldeles så som den ska. Lättast är det att ta smeten direkt ur kylskåpet, och sedan skopa upp den med en dessertsked, varefter den lättast rullas till tryfflar med behandskade händer. Engångshandskar är för övrigt ett ovärderligt köksredskap.

Jag hade en ambitiös tanke kring att doppa tryfflarna i smält choklad, som omväxling. Föga förvånande slutade det som så ofta med att jag, trots högre ambitioner, rullade dem i cacao. Varför inte? Det blir gott, och det ser rätt så snyggt ut, trots allt.

Så länge man inte ska bjuda på alltför många tryfflar som utseendemässigt liknar varandra, så är cacao den snabbaste och enklaste lösningen för att täcka tryfflar. Det vill säga, om man bortser från att det går att spritsa tryffelsmet ned i små fina formar, så som jag och äldsta dottern gjorde här. (Då gäller det för övrigt att använda ett stjärnformat spritsmunstycke, och gärna garnera med något tjusigt. Annars kan det hända att tryfflarna liknar något helt annat än vad som var avsikten.)

Någon kanske undrar vad man kan ta för smaksättare, om man inte tycker om eller har en flaska päroncognac i sin ägo? Jag kan bara rekommendera att man prövar sig fram,utifrån tycke och smak, och vad man själv råkar ha för flaskor stående i skåpet. Det enda man bör vara försiktig med, det är mängden alkohol, så att smeten trots allt inte blir för lös, eller för starkt smaksatt.

Mjölkchokladtryffel med päroncognac
1,5 dl vispgrädde
50 gr smör
300 gr mjölkchoklad
3 msk pärnocognac
0,5 dl rörsocker flor
1 dl cacao, att rulla tryfflarna i

1. Värm och blanda försiktigt smör och grädde i en kastrull. Det får inte koka.
2. Bryt chokladen i bitar, och rör ned i kastrullen. Blanda noga, så att chokladen smälter.
3. Sikta ned florsockret, och blanda i det.
4. Rör slutligen ned päroncognacen.
5. Låt blandningen svalna, och därefter stå i kylskåp i åtminstone två timmar.
6. Skopa upp tryffelsmet med hjälp av en dessertsked. Rulla till kulor, och doppa dessa i cacao.
7. Förvara tryfflarna i en tätslutande burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den sextonde december 2010, bloggade jag om tjinuski deluxe. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från sextonde december 2009 och 2008.

Missa inte min apelsinkaka med vallmofrön och apelsinglasyr

Mitt senaste bidrag på Julegott är en julkaka som blev rent otroligt god, närmare bestämt en apelsinkaka med vallmofrön och apelsinglasyr.

Jag har aldrig tidigare bakat något liknande, och den gjorde helt klart succé hos barnen. Tveka inte att pröva denna fina kaka, som jag vågar påstå sticker ut en smula bland de gängse julkakorna.

Mina drömmars knäck

Denna mina drömmars knäck var nära att ta knäcken på mig . Detta skriver jag, väl medveten om att formuleringen närapå tangerar göteborgshumor. Jag hade spanat dunt på diverse bloggar, och noterat att många häller sin klnäck i ischokladformar. Sådana formar är betydligt snyggare än de vanliga, trista knäckformarna, så - jag gjorde likadant.

Föreställ er min skräck, när knäcken till en början inte gick att få ur formarna. Katastrof! I min närapå hjärtflimmerframkallande stress basunerade jag ut min förtvivlan på twitter. Där formulerade jag mig så illa att det skulle kunnat tolkas som att min vän Anna Billing oförtjänt fick klä skott för min form-frustration. En av de vackra bilder jag låtit mig inspireras av var, nämligen, bilden som föreställer hennes obeskrivligt, för en kärsbärsälskare närapå överjordiskt lockande körsbärsknäck med maradskasirap. Detta var ytterst klantigt av mig, vilket jag djupt beklagar.

Jag kan meddela att just min knäck, efter att ha förvarats i kylskåp, absolut går att få ur aluminiumformarna. Jag anbefaller dock de gamla vanliga, småfula knäckformarna. Det blir lite lugnare så. Tipsa mig gärna, om någon har stött på lite fagrare knäckformar, som inte är alltför rymliga (man vill ju inte få munnen så full av knäck att talförmågan sätts ur funktion i flera minuter).

Vad är det då som gör denna min knäck till mina drömmars knäck? Smaken, så klart. Det är bittermandelessens, och rostade, lätt saltade solrosfrön, som gör knäcken så fantastisk. Men, om det nu skulle vara så, att du inte råkar vara förtjust i smaken av bittermandel, så vågar jag lova att solrosfröna i sig är nog för att förhöja smaken på alldeles vanlig knäck.

Solrosfröna år absolut inte någon ersättare för den sedvanliga mandeln i knäcken. Nej, de är snarare en förbättring. Det är helt enkelt väldigt mycket godare med solrosfrön, än med mandel - jag lovar.

Edit: min gamla flaska med bittermandel arom (inte essens) är säkert femton år gammal. Den fungerar lika bra för det.

Bittermandelknäck med rostade solroskärnor
2 dl rörsocker strö
2 dl vispgrädde
2 dl mörk sirap
5 droppar bittermandelessensarom
1 dl rostade solrosfrön

1. Koka upp rörsocker, grädde och sirap. Låt blandningen koka till 120-125 grader om du vill ha en mjukare knäck, och till 140-145 om du vill ha en hård knäck.
2. Rör i bittermandelessensen, och därefter de rostade, lätt saltade solrosfröna.
3. Fördela knäcken i formar. Tyvärr kan jag inte ange exakt antal, men - kanske ett fyrtiotal?

I dag för ett år sedan, den femtonde december 2010, bloggade jag om lingontryffel med vanilj och vodka. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från femtonde december 2009 och 2008.

Tranbärskakor

Vare sig nytt eller originellt; bara en riktigt god liten småkaka. Torkade tranbär är så otroligt goda, och jag kan bara inte förstå att jag inte för längesedan kom på att stoppa dem i en sådan här liten frasig läckerbit.

Till jul vill jag och många med mig gärna ha några sorters småkakor att bjuda på, och denna kommer garanterat göra succé - tro mig. De saftiga, syrliga tranbären är som gjorda för att stoppa i en söt kaksmet. Kakorna är otroligt lättbakade, och jag rekommenderar nästan att dubblera receptet på en gång, om de ska räcka längre än över dagen.

Själv gillar jag att baka en liten mindre sats, som genast går åt, vid första bästa fika. Nybakade småkakor till kaffet är en verkligen en riktig lyx.

Tilläggas ska, att dessa kakor, precis som vaniljkakorna med sälta, bakades under en helg på landet för några veckor sedan. Som vissa av er kanske minns, hade jag lyckats glömma hushållsvågen hemma. Tag det således lite varligt med mjölet i kakdegen. Detta är givetvis helt beroende på hur fasta ni vill ha era småkakor.

Avslutningsvis vill jag passa på att påminna er om mina inlägg under rubriken "Baka med barn" på Julegott, Dansukker julsida. Barnens julbröd - det enkla vörtbrödet och Barnens enkla tryfflar är vad som hittills publicerats i mitt namn. Ytterligare två godsaker kommer dyka upp innan jul.

Tranbärskakor
1 dl rörsocker strö
100 gram smör
100-125 gram vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
50 gram torkade tranbär (cirka 1 deciliter

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Rör ihop rumsvarmt smör med råsocker.
3. Blanda vetemjöl och bakpulver, och arbeta in i degen. Pröva dig fram med hur mycket mjöl du vill ha.
4. knåda slutligen ned de torkade tranbären.
5. Forma degen till två korvar, cirka 4 centimeter i diameter. Skär en skiva av degen, och provbaka i 9 minuter, så ser du om du behöver arbeta ned mer mjöl, om önskar en fastare småkaka.
6. Låt kakorna svalna på plåten och förvara dem i en lufttät burk.

I dag för ett år sedan, den fjortonde december 2010, bloggade jag om Weronicas vita kladdkaka med saffran. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från fjortonde december 2009 och 2008.

Julens fina fläskfärsbullar, med senap och kryddpeppar

I dag, den trettonde december, tänker jag inte blogga om något särskilt som anknyter till Lucia. Det är det så många andra som gör. I stället blir det riktig julmat i advent, i form av fläskfärsbullar.

I påskas, när jag bloggade på alltommat.se, delade jag med mig av ett riktigt bra recept på påskens fläskfärsbullar. Jag sparas det för en återbloggning längre fram, men här kommer i gengäld ett precis lika bra recept. Som ni säkert förstått vid det här laget, är jag väldigt svag för just fläskfärs. Den är saftig och smakrik, och vad passar bättre till julbordet än att helhjärtat satsa just på griskött?

Hela familjen föll för dessa små bullar, som jag hade smaksatt med söt, grov senap och kryddpeppar. Inget märkvärdigt eller krångligt, men - så gott. Jag skulle till och med vilja gå så långt som till att utmana alla fläskfärsskeptiker att ta sig an detta recept, bara för att bevisa en gång för alla att griskött är det främsta köttet.

Edit: en läsare mailade och undrade, och - jo, jag steker mina köttbullar ganska hårt. Det är en ren smaksak, som så mycket annat.

Julköttbullar anno 2011 - fläskfärs,
kryddpeppar och senap
500 gram fläskfärs
1 ägg
0,25 dl ströbröd
0,5 dl vispgrädde
2 msk söt, grov senap
0,5 tsk nymortlad kryddpeppar
0,5 gul lök, riven
salt och lite svartpeppar
smör till stekning

1. Blanda ägg, grädde, ströbröd, kryddpeppar senap och och riven lök. Låt stå och svälla i 10 minuter
2. Krydda fläskfärsen med salt och lite svartpeppar, och blanda ned i äggsmeten.
3. Fukta handflatorna och rulla små, fina bullar. Stek dem i smör tills de fått vacker färg runtom.

I dag för ett år sedan, den trettonde december 2010, bloggade jag om mina adventsskorpor med ingefära och farinsocker. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från trettonde december 2009 och 2008.

Kycklingleverpastej, julen 2011

Nu byter vi ämne en smula, och fjärmar oss från småkakor, ischoklad och tryfflar. Jag börjar som ni ser veckan med något lite mer matnyttigt.

Trots att jag lagat till ganska många patéer och kycklingleverpastejer, så blir jag alltid lika lättad och nöjd då resultatet faktiskt, än en gång, blir så bra som jag hoppats. Det är trots allt ingen självklarhet att saker och ting ska gå vägen. Mina misslyckanden känner jag sällan någon större lust att blogga om. Jag berättar hellre om tillagningsmetoder som faktiskt fungerar, och ge lyckade resultat.

Denna kycklingleverpastej är näst intill idiotsäker. Bara för att frångå det jag alldeles nyss skrev, så kan jag berätta att jag misslyckats med receptet vid ett enda tillfälle, och då glömde jag att blanda i äggulorna i smeten. Gör inte det, det säger jag bara.

Det finns mängder med recept på hemlagad leverpastej. Ofta använder man sig då av kalv-, ungnöt- eller svinlever. Något sådant recept har jag inte på lut; inte ännu, i varje fall.

Detta recept innehåller som ni vid det här laget förstått kycklinglever. Dessa små levrar är enklare att hantera än de ovan nämnda. Dessutom tror jag mig veta, av egen erfarenhet, att kycklinglever är ett bra sätt att börja närma sig lever, om man inte är så rutinerad. De är små och mjuka, enkla att putsa bort fett och senor ifrån, och de går löjligt lätt att mixa till en smet i en vanlig liten matberedare.

Lite kryddpeppar i smeten ger pastejen en alldeles lagom smak av jul. Njut den med på baguette med cornichonger, eller varför inte på vörtbröd, med vanlig, hederlig ättiksgurka? Alldeles oavsett, så är detta en ovanligt god liten pastej.

Kycklingleverpastej med cognac, kryddpeppar och kantareller
Förberedelser: cirka 20 min
Tillagning: 40 min i ugn

250 gram kycklinglever
flingsalt och svartpeppar
1 msk smör + 75 gram smör
2 schalottenlökar, finhackade
1 liten vitlöksklyfta, finhackad
0,5 dl cognac
1,5 dl vispgrädde
cirka 0,5 dl torkade kantareller, löst packade
8 kryddpepparkorn, finstötta i mortel
2 stora äggulor

1. Sätt ugnen på 150 grader. Smörj en pastejform eller en liten brödform.
2. Blötlägg svampen i lite hett vatten.
3. Fräs finhackad schalottenlök och vitlök på medelvärme i en matsked smör.
4. Häll över cognacen, och låt den koka in. Tillsätt grädden, och låt också den koka in så att konsistensen liknar en fast stuvning. Rör då ned resterande 75 gram smör.
5. Putsa kycklinglevern, och hacka den grovt. Krydda med salt, svartpeppar och kryddpeppar.
6. Tag upp svampen ur vattnet, och finhacka den.
7. Mixa kycklinglevern och äggulorna tillsammans med den finhackade svampen.
8. Mixa därefter ned innehållet i kastrullen. Se till att alltsammans blandas väl.
9. Häll pastejsmeten i formen, och lägg på locket, eller täck brödformen med aluminiumfolie, som du sticker några hål i med en kniv.
10. Tillaga pastejen i 150 grader i 40 minuter. Låt den svalna med locket på, och förvara den sedan i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den första december 2010, bloggade jag om mint chocolate chip cookies. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tolfte december 2009 och 2008.

Ischoklad på mjölkchoklad, med rosépeppar och flingsalt

Man kan nog lugnt säga att 2011 är året då ischokladen gjort sitt återtåg in i mitt liv. Ja, inte bara återtåg, utan närapå segertåg, med tanke på hur förtjust jag blivit i de sorter jag hittills prövat. Det började med ischoklad på mörk choklad med chili och kardemumma, och fortsatte med ischoklad på vit choklad med anis och pistagenötter. Idag vill jag presentera en ischoklad på mjölkchoklad, smaksatt med rosépeppar, och garnerad med finstött rosépeppar och flingsalt.

Min inspiration ska jag inte undanhålla er. Det finns en rosépepparpralin på Chokladfabriken, som jag i många år njutit av. Denna ischoklad är så klart bara en blek kopia av en fin handgjord pralin, men i all enkelhet är den faktiskt en riktig fullträff. Det är något motsägelsefullt med rosépeppar. Denna omoderna krydda, som kan vara så fantastiskt god i lagom mängd, men som alltför lätt kan bli otroligt påträngande och plågsamt intensiv. Jag hade tur, för min smaksättning av chokladen blev väl avvägd. Det fungerade därför att dekorera med ytterligare lite rosépeppar, samt en gnutta flingsalt.

Just flingsalt får väl närmast beskrivas som ett genomgående tema bland mina skapelser denna advent? Det är inte så konstigt, då en nypa salt ofta är den detalj som fulländar smaken på många sötsaker. Så också i detta fall.

Ischoklad med rosépeppar och flingsalt (cirka 40 stycken)
200 gram mjölkchoklad
75 gram smör
1 tsk rosépepparkorn, finstötta

1 tsk rosépepparkorn stötta i mortel med 0,5 tsk flingsalt

1. Smält smöret tillsammans med finstött rosépeppar.
2. Bryt chokladen i bitar, och rör ned den i smöret så att den smälter, och alltsammam blandas väl.
3. Fördela i aluminiumformar, gärna med hjälp av ett matskedsmått.
4. Låt ischokladen stelna en aning, så att utan inte är alltför blöt. Fördela med hjälp av teskedar en liten gnutta finstött rosépeppar och flingsalt på toppen av varje ischokladform.
5. Förvara ischokladen i en lufttät burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den elfte december 2010, bloggade jag om två sorters fikonkompott, en med cognacsglögg och kanel, och en med stjärnanis. Lika goda båda två, och perfekta till julens ostar, och inte minst som presenter i juletid. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från elfte december 2009 och 2008.

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Det har varit mycket på sistone. Min tillvaro är ganska heltisk just nu, och det har märkts på de alltför flitigt förekommande felen i texterna här på bloggen. En läsare vid namn Renée påpekade igår till min stora tacksamhet att jag gjort några missar i länkningarna tillbaka till tidigare års adventsinlägg. Nu hoppas jag att det är ordning och reda igen, och skulle ni upptäcka något som inte stämmer, så hoppas jag att ni uppmärksammar mig på det, så jag har en chans att rätta till felen.

På tal om fel, så kan jag berätta att jag gräddade denna brytbulle för kort tid, när jag bjöd på den på jobbet i förra veckan. Jag hade kalljäst bullen över natten, och tänkte fel, när jag inte insåg att den kylskåpskalla brytbullen behövde längre tid att gräddas än jag beräknat. Bortsett från denna i mitt tycke ytterst pinsamma och irriterande detalj, så var det en alldeles strålande god bulle. Jag har prövat mig fram och bakat saffransbröd med såväl mandelmassa som vit choklad, men - jag kan tycka att det blir för mycket.
För sött.

Genom att mixa sötmandlar med farinsocker, sirap och vanilj, får jag en fin nötsmet, med lite mer modest sötma, som smaksättning till bullen. Det är både snyggt och bekvämt att göra en stor brytbulle, men givetvios går det lika bra att göra saffransbullar i pappersformar.

Sedan jag fick en ny kollega, H, som inte tål nötter, tänker jag mer och mer på nötfria alternativ när jag bakar. Just i detta fall är jag helt övertygad om att man skulle kunna blanda solroskärnor i fyllningen. Kanske inte mixa dem släta, utan i stället röra ned dem hela i sockret och smöret. På samma sätt kan man strö solroskärnor ovanpå, som dekoration. Definitivt värt ett försök, eller vad säger du, H (om du nu läser detta)?

Saffransbrytbulle med fyllning av
mandel, farin och vanilj
2 paket jäst
2 dl råsocker
1 tsk salt
1 gram saffran (två kuvert), stött i mortel med en nypa socker
5 dl gammaldags mjölk, rumstempererad
200 gram smör
1 ägg
1 kilo vetemjöl (drygt 10 dl)
200 gr sötmandel, grovt mixad
150 gram smör, rumsvarmt
1 dl farinsocker
0,5 dl mörk sirap
0,25 tsk flingsalt
2 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk Maizena
1 ägg till pensling
100 gram flagad mandel till dekoration

1. Lös jästen i mjölken.
2. Blanda ned socker, salt, saffran och ägget.
3. Arbeta ned mjölet.
4. Täck över degen, och låt den jäsa i 45 minuter.
5. Blanda under tiden ingredienserna till fyllningen, genom att mixa mandlar och farinsocker.
6. Tillsätt flingsalt, sirap, vaniljpulver och smör, och fortsätt mixa tills alltsamman bildat en jämn smet.
7. Sätt ugnen på 200 grader, och smörj en rymlig ugnsform på cirka 40 gånger 50 centimeter, om du vill baka en brytbulle.
7. Stjälp upp den färdigjästa degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i två jämnstora delar.
8. Kavla ut varje degbit till en stor rektangel, och bred på hälften av smeten.
9. Rulla ihop, och dela i femton delar.
9. Uprepa med den andra degbiten.
10. Placera bullskivorna i pappersformar, om du vill göra bullar. Om du vill göra en stor brytbulle, lägger du sex bullar i fem rader, jämnt fördelade i ugnsformen.
11. Låt bullarna jäsa i 15 minuter. Pensla därefter med uppvispat ägg, och strö över flagad mandel.
12. Grädda den stora brytbullen i mitten av ugnen i 30 minuter. Passa den, så att den inte blir för mörk. Täck i så fall ytan med alufolie.
13. Bullarna gräddas i mitten av ugnen i ungefär 12 minuter.

I dag för ett år sedan, den tionde december 2010, bloggade jag om adventsrillette anno 2010. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tionde december 2009 och 2008.

Vit ischoklad med anis och pistagenötter

Det här är inget publikfriande recept. För det första måste du gilla vit choklad, för att uppskatta dessa små godsaker. Under åren har jag insett att det faktiskt är färre än man kan tro som uppskattar detta. Själv kan jag nog klassa mig som en person som har ett ambivalent förhållande till chokladvarianten i fråga. Denna gång blev det emellertid riktigt bra.

Som jag nämnde i det tidigare ischokladinlägget här i advent, så är jag inte särskilt förtjust i cocosfett. Jag använder mig därför av smör i ischoklad. Detta lede till att smeten blir mer trögflytande. Således använde jag mig framgångsrikt av ett matskedsmått, när jag skopar upp smeten och fördelar den i formarna.

Formarna, ja, det är en eftergift för mina impulser tidigare i höstas. Jag är ingen storkonsument av bakformar eller kökspynt, men dessa kunde jag inte motstå. Det vete sjutton om de var värda sitt pris, men de är en fröjd för ögat. Min bestämda känsla är att de rymmer mer än de sedvanliga ischokladformarna, så, om du använder sådana räcker smeten sannolikt till fler formar.

För det andra (det tog mig ända hit att bli klar med mitt resonemang) så bör du uppskatta anis, om detta recept ska vara mödan värt. Själv är jag barnsligt förtjust i anis, ända sedan barndomens brödkryddor, och inte minst också de där ovala, vackra askarna med violtabletter, i vars mitt det fanns ett helt aniskorn.

Men - om du nu råkar tillhöra skaran som uppskattar såväl vit choklad som anis, då är detta definitivt en godsak för dig. Pistagenötterna? Ja, de bidrar med både färg och smak. Faktum är att jag till en början mest såg dem som vacker dekoration, men de kompletterar smaken på ischokladen på ett alldeles ypperligt vis. Hoppa inte över dem, det säger jag bara.

Vit ischoklad med anis och pistagenötter (28 formar)
200 gram vit choklad
75 gram normalsaltat smör
2 tsk anisfrön, grovt stötta
25 gram pistagenötter, hackade

1. Smält smöret över vattenbad.
2. Rör ned de stötta anisfröna i smöret.
3. Bryt chokladen i bitar, och rör ned den i smöret, så att de smälter, och alltsamman blandas.
4. Fördela smeten i ischokladformar med hjälp av exempelvis ett matskedsmått.
5. Dekorera med hackade pistagenötter.

I dag för ett år sedan, den nionde december 2010, bloggade jag om cocostryffel med kardemumma. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från nionde december 2009 och 2008.

Vaniljkolakakor med sälta

Detta är inget mindre än mina drömmars vaniljkolakakor. Täckta av ett tunt, knaprig lager farin, och med en pikant sälta, är de så smältande sega att jag skulle kunna äta dem till middag, med en liter Gammaldags mjölk som dryck, om jag inte hade varit en så mogen och behärskad kvinna. De kanske inte ser så upphetsande ut vid första anblicken, men - ni skulle bara veta hur ljuvliga de är. Jag tänkte dessutom en del på min kollega K, som förra året blev så förtjust i mina läckra, men minst sagt knapriga butterscotch cookies. Dessa vaniljkolakakor med sälta är både enklare att baka, och aningen snällare mot tänderna.

Jag har experimenterat mig fram till dessa kakor på olika sätt, och fick först inte riktigt till det. När det slutligen gick vägen, kändes det närmast ironiskt. Anledningen till denna känsla är att jag befann mig på landet, och att jag var närapå förtvivlad över det faktum att jag glömt ta med mig min elektroniska köksvåg från stan. Denna min förmodligen viktigaste bland kökets utensilier; min ovärderliga hjälpreda, och försäkring om att inga ingredienser tillsätts i godtycklig mängd.

Vårt kök på landet skulle nog av många betraktas som relativt fullutrustat. Vi har dubbletter av det mesta vi äger i stan, men vad gäller köksvågen, så har jag alltså för vana att släpa den fram och tillbaka. Av denna anledning fick jag mäta och väga lite mer på en höft; så som jag faktiskt avskyr att göra.

Av denna enkla anledning vill jag be de av er som läser här, och som faktiskt lockas att baka dessa kakor, att följa mitt råd: tagdet varligt med vetemjölet, och provbaka en kaka eller två. Bara genom att be er att göra detta kan jag känna mig någorlunda trygg i förvissningen om att detta recept faktiskt går att upprepa.

Och - jag kan lova er, att jag aldrig, aldrig mer kommer glömma att ta med mig vågen till landet.

Vaniljkolakakor med sälta

225 gram rumsvarmt smör
1 dl (75 gram)rörsocker strö
2 tsk ekologiskt vaniljpulver
250 200-225 gram vetemjöl (cirka 4 dl)
3 tsk bakpulver
0,5 dl farinsocker strö
cirka 2 tsk flingsalt

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Blanda smöret med rörsockret och vaniljpulvret.
3. Arbeta därefter ned vetemjölet. Degen ska vara smidig, men inte för fast.
4. Dela degen i fyra delar. Rulla ut varje del till rullar med cirka 5 cm i diameter.
5. Skär degen u ungefär 0,5 cm tjocka skivor. Placera skivorna på bakplåtsklädda plåtar, omkring 24 stycken per plåt.
6. Strö farinsocker över kakorna och smula flingsalt ovanpå.
7. Grädda kakorna i mitten av ugnen i 7-8 minuter. 8. Låt kakorna svalna på plåtarna, och förvara dem sedan i tättslutande burk.

I dag för ett år sedan, den åttonde december 2010, bloggade jag om mina saffranssnurror . Herregud, så goda de var! Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från åttonde december 2009 och 2008.

Ischoklad för vuxna - chili och kardemumma

Jag kan börja med att klargöra att det inte på många år ens föresvävat mig att göra ischoklad. Det är inte en sötsak som jag längtar efter i advent, och jag identifierade för många år sedan orsaken till att det förhåller sig så. Låt oss säga som det är - blockchoklad och cocosfett är inte ingredienser som tillsammans skapar magi i min mun. Vad händer då om man däremot använder choklad av avsevärt bättre kvalitet än den som numera inte ens får heta blockchoklad, utan endast block? Om man tar sådan choklad, och använder smör i stället för cocosfett, då blir smaken en helt annan, det förstår vem som helst.

Just i det här fallet tog jag mörk choklad, smör, torkad chili och kardemumma. Resultatet blev bra; till och med riktigt bra. Den som så önskar kan givetvis använda mer chili än jag valde att göra. Min avsikt var att chilin skulle bidra med djup och en liten subtila hetta i eftersmaken. Chilin ska helt enkelt förvirra den som inte känner till denna ingrediens ingår, och få honom eller henne att börja fundera över vad som kan tänkas vara den hemliga ingrediensen. Kardemumman, ja, den talar för sig. Kardemumma är gott, choklad är gott, och tillsammans blir de helt enkelt ännu godare.

De små hjärtformade ischokladformarna slet jag till mig vid ett hastigt besök på Åhléns tidigt i november. Jag fick ett ryck, lite olikt mig, och kände att det här med rekvisita, det kanske jag borde ägna mig lite mer åt. Vid det här laget känner ni annars igen vårt porslin och våra karotter här hemma. Det finns inte så mycket att byta emellan. Gläd er därför lite extra åt denna min ansträngning, när inte bara hittade dessa formar, utan också rotade fram det minsta av mina små fat på fot.

Lite läckert blev det, eller hur?

Ischoklad för vuxna - chili och kardemumma (28 formar)
200 gram mörk choklad, 70%
75 gram normalsaltat smör
1 liten, torkad röd chilifrukt
0,5 tsk grovt stötta kardemummakärnor
28 torkade chilifrön eller 1 tsk grovt stött kardemumma

1. Smält smöret över vattenbad. Tillsätt chili och kardemumma.
2. Bryt ned chokladen i smöret, och blanda så att allt smälter samman.
3. Använd ett matskedsmått, och fördela chokladsmeten i formarna. Dekorera med ett chilifrö, eller kanske lite extra krossad kardemumma.
4. Låt stelna, och förvara i lufttät burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den sjunde december 2010, bloggade jag om cocosglass med lime. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från sjunde december 2009 och 2008.

Mjölkchokladtryfflar med cognac, espresso och flingsalt

Espresso och flingsalt är en otroligt fin smaksättare choklad, så som i gårdagens recept på den fantastiska chokladkakan, som minst sagt gjort succé när jag bjöd på den. Jag blev så nöjd med kakan, att jag tillät mig att fortsätta på samma tema. Jag gjorde en stor sats tryffel till en julmarknad för någon vecka sedan, och jag kan säga så mycket som att cognac tog chokladen, espresson och flingsaltet till ännu högre höjder. Så klart, skulle jag kunna tillägga.

När det kommer till att rulla tryfflar kan jag ofta känna mig aningen lat. Jag, som inte drar mig för att tillbringa timmar i köket, inbillar mig ofta att kladdet och rullandet med tryfflar knappt är värt besväret. Jag tror jag är lite skadad av alla år då jag planlöst improviserade fram julgodisrecept. Det var innan jag började matblogga.
Bloggandet medförde disciplin, dokumentation och receptanalys. Det kanske inte låter så lustfyllt, men faktum är att det är just precis vad det är. Tryggheten i att veta att receptet fungerar, och att det går att upprepa det goda utan att behöva chansa eller höfta sig fram.

Tryfflarna på bilderna är (förhoppningsvis) för längesedan uppätna. Jag gav inte bort alla till julmarknaden, utan sparade några till oss här hemma. Så här ska tryfflar vara. Smakrika, lagom stora och vare sig för hårda eller för lösa.
Nu funderar jag bara på vilken kväll jag ska ställa mig och laga till fler.

Mjölkchokladtryfflar med cognac, espresso
och flingsalt (cirka 75 stycken)
ca 100 bitar
2 dl vispgrädde
100 g smör
600 g mjölkchoklad
0,5 dl cognac
3 msk espressopulver (frystorkat, på burk)
0,5 dl florsocker av rörsocker1,5 dl cacao + 2 tsk finkrossat flingsalt + 1 msk espressopulver att rulla tryfflarna i1. Koka försiktigt upp grädde och smör i en kastrull, på låg värme. Blanda väl under tiden.
2. Tillsätt epressopulvret och cognac.
3. Ta kastrullen från värmen. Bryt chokladen i bitar, och rör ned den i smeten.
4. Låt tryffelsmeten svalna, och sedan stelna i kylskåp i åtminstone två timmar.
5. Skeda upp smeten, och forma tryffeln till runda kulor.
6.Rulla tryffelkulorna i en blanding av cacao, espressopulver och fint smulat flingsalt.
7. Lägg tryfflarna i en tättslutande burk, och förvara dem i kylen.

I dag för ett år sedan, den sjätte december 2010, bloggade jag om fantastiska saffransdrömmar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från sjätte december 2009 och 2008.

Chokladkaka med espresso och flingsalt

I år är första året jag haft adventskalender, och verkligen legat steget före. Haft möjlighet att ta foton i dagsljus, skrivit upp mängder av idéer redan tidigt i höstas, och dessutom faktiskt - kunnat experimentera och pröva mig fram. Ja, jag har till och med bakat vissa saker flera gånger, då den ursprungliga idén inte riktigt föll så väl ut som jag både hoppats och livligt föreställt mig.

Så låg det till i just det här fallet. Fallet med den sega chokladkakan med espresso och flingsalt. Den läckra, lockande drömmen, som jag först bakade med en annan sorts socker, som en kul idé. Det blev inte alls som jag tänkt mig, så - jag gick tillbaka till mitt kära, pålitliga rörsocker strö, sockret som ger den rätta konsistensen åt såväl exklusiva, chokladspäckade brownies, som denna klassisk cacaosmaksatta kaka ur min barndoms skafferi.

Denna kaka har pimpats åtskilligt av mig under årens lopp. Från strösocker till rörsocker strö; från margarin till smör, och från vanillinsocker till äkta vaniljsocker. Den har bestrukits med tryffel, och den har till och med serverats som födelsedagstårta. Sådan är utvecklingen i köket - många recept förändras med tiden, och blir faktiskt bara bättre och bättre, ju mer åren går.

Nu har jag fört denna, min älskade kaka, till ytterligare en kulinarisk nivå. Tro mig, med generösa mängder espressopulver i smeten, och flingsalt på toppen, fick denna kaka mina arbetskamrater att stöna unisont av pur fikaglädje.

Vågar du låta bli att pröva?

Chokladkaka med espresso och flingsalt
2 ägg
3 dl rörsocker strö
2 msk äkta vaniljsocker
2 msk espressopulver
0,25 tsk flingsalt
4 msk Fairtrade cacao
100 gram smält smör
90 gram vetemjöl
0,5 tsk flingsalt att strö över kakan

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Kläm ett bakplåtspapper mellan botten och kanten på en springform, och smörj därefter pappret och kanterna generöst med smör.
3. Vispa samman ägg, rörsocker, vaniljsocker, espressopulver och flingsalt.
4. Blanda ned det smälta smöret.
4. Sikta över cacao och vetemjöl, och vänt noga ned dessa i smeten.
5. Häll smeten i formen.
6. Grädda kakan i fem minuter, innan du strör över flingsaltet. Kakan behöver få en yta, annars sjunker saltet delvis ned i kakan, och den visuella effekten blir sämre. 7. Grädda kakan i ytterligare max 25 minuter. Provstick gärna; den ska vara lite blöt i mitten.
. 8. Låt kakan svalna, och helst stå till sig ett par timmar, innan den ska ätas. Allra godast är den dagen därpå.

I dag för ett år sedan, den femte december 2010, bloggade jag om en paté i advent, samt dess tillbehör, lingoncumberlandsås, spetsad med glögg. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från sjätte december 2009 och 2008.

Smörkola-panna cotta med lingon i gelé

En liten kul detalj med detta i mitt tycke alldeles fantastiska recept, det är att jag har haft det ute på provlagning hos en bloggvän. Jag hade nämnt tillkomsten av dessa vackra små godsaker i ett annat sammanhang, och möttes av sådan entusiasm från personen i fråga, att jag genast erbjöd mig att dela med mig av receptet innan det rent formellt publicerats här på bloggen.

Till min stora glädje uppskattade hon, och de personer hon bjöd att smaka, dessa panna cottor lika mycket som jag själv gjorde. Lite lustigt är också att reaktionen från såväl mina barn, som från de barn i hennes sällskap som smakade, var densamma. De tyckte helt enkelt att lingonen i gelé var för syrliga. Själv tycker jag att balansen mellan panna cottans sötma och ett syrligt tillbehör är det som fulländar desserten i fråga. Jag vill bara förvarna om att det förhåller sig på detta vis, för då kan ju den som så önskar söta lingondrickan en smula.

Jag lagade faktiskt butterscotch pudding tidigare i höstas, med ganska katastrofalt resultat. Vackert, men rätt så äckligt, skulle man nog kunna kalla det hela. Dessa små smörkola-panna cottor är en värdig upprättelse. Den smöriga kolasmaken med sin sälta finns där, tack vare den löjligt enkla kombinationen av grädde, farinsocker och flingsalt. Hur gott som helst - helt enkelt.

Smörkola-panna cotta med lingon i gelé (25 stycken)
5 dl grädde
1 dl farinsocker
0,5 vaniljstång; delad och urskrapad
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda
0,5 tsk flingsalt

125 gram lingon
1 dl Finnerödja koncentrerad lingondricka
1 dl vatten
1,5 gelatinblad

1. Börja med att blötlägga gelatinbladen till panna cottan.
2. Värm grädde, farinsocker, fröna från vaniljstången och saltet i en kastrull. Vispa ned gelatinet, så att det löses upp och blandar sig.
3. Låt blandningen svalna, och fördela den sedan i 25 små snapsglas av plast. Enklast gör man detta om man packar glasen tätt i en form, och häller i gräddblandningen med hjälp av en kanna.
4. Ställ in panna cottorna i kylskåpet i minst en timma.
5. Förbered gelén genom att blötlägga gelatinet, värma lingondrickan och vattnet i en kastrull, och lösa upp gelatinet i vätskan. Låt svalna till åtminstone rumstemperatur, gärna kallare.
6. Fördela lingonen i panna cotta-glasen, och häll därefter över gelén. Börja med en struken tesked per glas; fördela sedan den lilla skvätt som blir över där det passar.
7. Förvara panna cottorna i kylskåp i åtminstone en timma, innan de kan serveras. De går att förbereda en eller två dagar innan de ska ätas, men förvara dem då övertäckta med plstfolie.

I dag för ett år sedan, den fjärde december 2010, bloggade jag (passande nog) om . Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från fjärde december 2009 och 2008.

Glöggkokt aprikosmarmelad till osten

I år kände jag för att pröva ett nytt tillbehör till osten. Jag är svag för långlagrade svenska hårdostar, och det var just sådana jag hade i åtanke, när jag kom på att jag ville pröva att matcha aprikoser och vit glögg. När jag skapade marmeladen hade jag Västerbottensost, eller ännu hellre Falbygdens 178 Reserva i tankarna, men det var innan en ny stjärna dök upp på den långlagrade hårdosthimlen. Jag syftar på Falbygdens Gran Reserva, en herrgårdsost som lagrats i hela 36 månader. För en person som mig blir det inte mycket bättre än så här. Jag äter med förtjusning importerade dessertostar, men långlagrade svenska hårdostar har en särskild plats i mitt hjärta. Eller, snarare i min mun och min mage.

Jag kunde haft mer ingefära i receptet, den saken är säker. Tveka inte att komplettera min kortfattade ingredienslista, om du så vill. Givetvis kan den som inte vill ha ingefära välja att avstå från den. Säkert hade det också varit gott att låta en kanelstång eller två koka med i kastrullen.

Det här får väl sägas vara en typisk trevlig hemlagad gåva att ta med sig till en glöggfest? Mögelost och pepparkakor i all ära - stavar av hårdost med denna aprikosmarmelad är i mitt tycke precis lika gott.

Jag använde mig som alltid av ekologiska, osvavlade aprikoser. Man svavlar aprikoserna just för att de ska behålla sin vackra färg, men jag tycker marmeladen fick en mycket aptitretande nyans, mitt val till trots.

Glöggkokt aprikosmarmelad till osten
250 gram ekologiska, osvavlade torkade aprikoser
5 dl vit glögg
2 rejäla skivor färsk ingefära

1. Tärna de torkade aprikoserna mycket smått.
3. Blanda aprikosbitarna med glögg och ingefärsskivor i en kastrull.
3. Låt alltsamman koka på låg värme i minst en halvtimma, tills glöggen reducerats, och blandningen antagit en marmeladliknande konsistens.
4. Fördela blandningen i väl rengorda burkar. Full burkarna hela vägen upp. Förslut dem, låt dem svalna, och förvara dem sedan i kylskåp.

I dag för ett år sedan, den tredje december 2010, bloggade jag om pepparkakskryddad panna cotta med hjortron i hjortronglöggsgelé. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tredje december 2009 och 2008.