torsdag 15 december 2011

Mina drömmars knäck

Denna mina drömmars knäck var nära att ta knäcken på mig . Detta skriver jag, väl medveten om att formuleringen närapå tangerar göteborgshumor. Jag hade spanat dunt på diverse bloggar, och noterat att många häller sin klnäck i ischokladformar. Sådana formar är betydligt snyggare än de vanliga, trista knäckformarna, så - jag gjorde likadant.

Föreställ er min skräck, när knäcken till en början inte gick att få ur formarna. Katastrof! I min närapå hjärtflimmerframkallande stress basunerade jag ut min förtvivlan på twitter. Där formulerade jag mig så illa att det skulle kunnat tolkas som att min vän Anna Billing oförtjänt fick klä skott för min form-frustration. En av de vackra bilder jag låtit mig inspireras av var, nämligen, bilden som föreställer hennes obeskrivligt, för en kärsbärsälskare närapå överjordiskt lockande körsbärsknäck med maradskasirap. Detta var ytterst klantigt av mig, vilket jag djupt beklagar.

Jag kan meddela att just min knäck, efter att ha förvarats i kylskåp, absolut går att få ur aluminiumformarna. Jag anbefaller dock de gamla vanliga, småfula knäckformarna. Det blir lite lugnare så. Tipsa mig gärna, om någon har stött på lite fagrare knäckformar, som inte är alltför rymliga (man vill ju inte få munnen så full av knäck att talförmågan sätts ur funktion i flera minuter).

Vad är det då som gör denna min knäck till mina drömmars knäck? Smaken, så klart. Det är bittermandelessens, och rostade, lätt saltade solrosfrön, som gör knäcken så fantastisk. Men, om det nu skulle vara så, att du inte råkar vara förtjust i smaken av bittermandel, så vågar jag lova att solrosfröna i sig är nog för att förhöja smaken på alldeles vanlig knäck.

Solrosfröna år absolut inte någon ersättare för den sedvanliga mandeln i knäcken. Nej, de är snarare en förbättring. Det är helt enkelt väldigt mycket godare med solrosfrön, än med mandel - jag lovar.

Edit: min gamla flaska med bittermandel arom (inte essens) är säkert femton år gammal. Den fungerar lika bra för det.

Bittermandelknäck med rostade solroskärnor
2 dl rörsocker strö
2 dl vispgrädde
2 dl mörk sirap
5 droppar bittermandelessensarom
1 dl rostade solrosfrön

1. Koka upp rörsocker, grädde och sirap. Låt blandningen koka till 120-125 grader om du vill ha en mjukare knäck, och till 140-145 om du vill ha en hård knäck.
2. Rör i bittermandelessensen, och därefter de rostade, lätt saltade solrosfröna.
3. Fördela knäcken i formar. Tyvärr kan jag inte ange exakt antal, men - kanske ett fyrtiotal?

I dag för ett år sedan, den femtonde december 2010, bloggade jag om lingontryffel med vanilj och vodka. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från femtonde december 2009 och 2008.

3 kommentarer:

  1. Knäcken låter helt underbar för en
    bittermandelälskare. Men var hittar du bittermandelessens? Tidi-
    gare fanns ju Ekstöms men nu har
    min ICA endast Dr. Oetker bitter-
    mandelarom, inte alls samma sak.
    Tror du att det funkar med 10 st.
    rivna bittermandlar i stället?
    Var får du alla dina goda idéer
    ifrån?

    SvaraRadera
  2. Eva-Lisa: Jag insåg att det inte är essens, utan arom - prrcios den bittermandelarom du skriver om. En gammal flaska från Ekström.
    Jag tror säkert det går bra att smaksätta med rivna bittermandlar. Hur många, det får man nog ta och smaka sig fram kring.
    Men, nog borde det gå att få tag på någon annan arom/essens än Dr Oetker? Det får vi allt ta och ta reda på!

    Idéerna, de bara dyker upp. Jag skulle bara önska att jag hade lite mer tid...

    SvaraRadera
  3. De ser verkligen fina ut i ischokladformarna, men jag förstår paniken! Skönt att det ordnade sig. :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...