Förra årets största överraskning bland julelns konfekt var helt klart nötschokladrutorna vid namn Mamie Eisenhower. För hela historien kring hur jag fann dessa godsaker, hänvisar jag till det ursprungliga inlägget i fråga. Dessa läckerheter förtjänar helt klart att tillagas på nytt, men jag kände inte riktigt för att upprepa mig. Den första variation som dök upp i mitt huvud var att använda ljus choklad och valnötter, i stället för originalets mörka choklad och hasselnötter.
Huruvida det verkligen var mörk choklad i originalreceptet från Allt om Mats julnummer 1974, det vågar jag inte tvärsäkert påstå. Detta dels på grund av de usla, ja ärligt talat riktigt oaptitliga bilderna i tidningen, och dels därför att det i receptet bara stor att läsa "blockchoklad". Inget mer. Mörk eller ljus, det vete sjutton.I kväll blev det ljus choklad, en större mängd än i originalet. Därtill mer salt än jag använde förra året. Saltets betydelse ska inte underskattas.
Vad är egentligen detta för sötsak? Man kan då inte kalla den för fudge, för sådana brukar inte innehålla sirap. Kanske snarare en sorts kola? I synnerhet denna variant; jag tror att jag kokade den mycket längre än förra året, och kanske ger den ljusa chokladen en annan konsistens än den mörka?
Egentligen är det väl strunt samma vad den kallas. Allt måste inte ha en etikett. Låt mig helt enkelt konstatera att detta är väldigt gott, och att jag tycker att ni borde pröva endera varianten. Om man sedan använder mörk eller ljus choklad, hasselnötter eller valnötter, det är egalt.
Låt din egen smak avgöra.
Eller gör båda, vet jag.Mamie Eisenhower 2009
100 gram smör
250 gram råsocker (cirka 3 deciliter)
2 krm satl
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl ljus sirap
(jag valde ljus)
150 gram ljus choklad (Odense 37%)
3 dl valnötter (omkring 150 gram), hackade
2 tsk Dansucker vaniljsockerSmält smöret i grädden. Tillsätt sirap, socker och salt. Blanda och koka upp. Lägg i chokladen, och låt den smälta ned under omrörning.
Koka i ungefär 30-40 minuter, tills konsistensen blivit tjockare och segare, och smeten klarar ett kulprov. Sikta då ned vaniljsockret under omrörning. Rör sedan ned de hackade hasselnötterna; naturella, eller lätt upphettade. Häll massan i en form som du smort, eller ännu hellre klätt med bakplåtspapper.
Låt den stelna, och skär den därefter i rutor.Nu vet jag i varje fall vem Mamie Eisenhower var. Förra året kom jag aldrig till skott med att googla.Man kan undar om denna trevliga dam var en riktig gottegris? Det borde hon rimligen ha varit, om dessa nötchokladrutor var hennes favoriter.
Bilden är givetvis lånad.Dagens tillbakablick: I dag, för ett år sedan, den femte december 2008, hade jag tekniken emot mig. Ett inlägg försvann, och fick i stället publiceras den artonde december, då jag upptäckte vad som hänt. Det rörde sig om Kanelglass med glöggkokta sultanarussin. En mycket god glass i advent.
De ser riktigt goda ut! Jag gillar ju ljus choklad bättre än mörk så jag skall nog prova det :)
SvaraRaderaOj, vad spännande med julgodis från 70-talet. Om jag har tillräckligt med choklad hemma så blir det nog dessa istället för knäck i eftermiddag!
SvaraRaderaJag kan rekommendera båda varianterna! Det är ju så mycket mer än choklad i dessa godsaker, så även varianten med mörk choklad borde tilltala dig!
SvaraRaderaIdodido: Visst är det kul med godis från 70-talet? Kul att du vill pröva!
Mums vad gott! Jag har vilda planer för hur chokladen ska användas här hemma nu innan jul, hehe...är i full gång att planera allt gott som ska fixas, idag la jag ut en massa modern julmat på bloggen, från ifjol, smaskiga juliga sallader, och häromdagen visade jag fjolårets dukning som var jättefin! Undrar hur det blir i år? jag längtar som en tok!
SvaraRaderaKram Erica
Jag får nöja migg med att titta på dina fina bilder, här blir inga julgotter förrän vi frisknat till... Apropå kanelglass åt jag det på gatan i Barcelona. Så varm och sval i smaken på e och samma gång. (De hade även en dulce de leche-glass som var grym!)
SvaraRaderaGud så gott! Sugen man blir på detta! :D
SvaraRaderaHa ha, ja matbilderna på 70-talet var ofta inga höjdare.
SvaraRaderaErica: Det blir mycket gott så här års! Kul är det dessutom.
SvaraRaderaAnnaB. Tur att ni tillfrisknade till slut. Jo, kanelglass är ljuvligt gott. Ologiskt gott, till och med!
Systrarna Yster: Pröva, vet jag!
Bendel: Nej, bilderna är inte direkt aptitretande.
Nu har jag testat, resultat finns i min blogg! Superdupergott verkligen!
SvaraRadera