tisdag 7 april 2009

Rester


Jag fick en kommentar för några dagar sedan av Eva, som undrade hur jag ser på företeelsen rester. Rester är otroligt intressant. Hur man än beter sig så finns de alltid där, i en eller annan form. Vad som är rester för en person, är inte nödvändigtvis detsamma för någon annan.Matälskaren hade ett inlägg härom veckan som delvis handlade om vad som egentligen är en rest. Låt mig ge min syn på saken, och samtidigt beskriva vårt eget dilemma.
De flesta av oss vet att det slängs förfärande mängder mat i Sverige varje år. Mat som inte alltid blivit otjänlig som människoföda, utan som bara inte går åt. Storhandling har på senare år framhållits som ett mindre bra sätt att konsumera, just för att risken då finns att man köper på sig för mycket av vissa varor, som man sedan inte gör av med, utan i stället måste kasta.
Marit Paulsen påstod till och med i söndagens DN Ekonomi att det är viktigare att försöka undvika att slänga mat, än att handla ekologiskt och närodlat. Någon sådan analys har jag inte själv gjort, men jag har ett grundmurat obehag i mig när det kommer till mat som går till spillo.

Vad slänger vi själva, hemma hos oss? Så lite som möjligt. Ledsna rotfrukter, ibland. Skal och rens. Eventuellt skrap från barnens tallrikar. Enstaka utgångna, bortglömda produkter. Någon enstaka, sällsynt rest, som legat alltför länge i skymundan bakom ett bpaket yoghurt.

Jag måste medge att jag annars inte är så förtjust i att ta hand om rester, trots att jag vet precis hur man gör - det är inte okunskap det faller på. Som tur är för mig brukar eventuella rester ta hand om sig själva numera. Till att börja med har vi en egen liten hushållsgris, i form av vår lilla yngsta dotter, som snart fyller ett år. De flesta matrester förvandlas helt sonika till barnmatslunch. Utöver det är vi mycket förtjusta i att ha små skålar med kvarts- eller åttondelsstora matportioner i kylskåpet. Sådana där små kluttar, som inte räcker till en matlåda. Vi kan kalla dem för livräddare, eller kanske smörgåssubstitut. Om man kommer hem och är akuthungrig, klarar man sig på några skedar kall eller hastigt uppmicrad middagsmat fram till dess att middagen är tillagad. Bättre det än att börja småäta något annat för att höja blodsockret.

Vet ni vad som är absolut jobbigast för oss, vad gäller mat som blir över? Det är att vi inte kan ha kompost här i stan. Vår radhustomt är så pytteliten att det rent praktiskt är omöjligt. På landet har vi kompost, och det är alltid lika irriterande när vi kommer hem till stan och man tvingas slänga organiskt avfall i soporna.
Å andra sidan är det faktiskt inte mycket vi kan göra åt just den saken. Annat än att medvetet sträva efter att slänga så lite det bara går.

3 kommentarer:

  1. elektrolux hade för några år sedan nån slags eluppfinnartävling (ja, jag vet att det är vagt men jag minns inte riktigt) iaf var ett av finalistbidragen en bordskompost man kunde ha på diskbänken. en sån skulle jag vilja ha. tänk vilken lycka.

    SvaraRadera
  2. Man kan inte kasta matrester! I normalfallet alltså.

    Det kan vara lika gott som originalmaträtten. Ex vis stekt lax som man i det kalla formatet med lite majonnäs, grönt, lök och räkor gör en macka av. I mindre formatet perfekt som förrätt dagen efter.

    Jansson kan jag till och med tycka är jättgott att äta kall dagen efter, ex vis till lunch (eftersom jag jobbar hemifrån).

    Jag är bra på att låta kreativiteten resultera i udda saker alltsedan den där dagen när jag var en pank student i Uppsala, öppnade kylskåpet och konstaterade att det enda jag hade var: vitlök, gul lök och silverlök. Men det går att laga middag på det med.

    Annars gör jag av resterna alltid portionsförpackningar som hamnar i frysen. Blir det för många så lyfter jag en stressad dag fram fyra olika maträtter från frysen som ungarna får välja av. Den som är snabbast till matbordet får ta det mest attraktiva. Inte så spännande kanske, men det finns ju stessade, trista "torsdagar" i de flesta liv. När bara inte har lust att laga middag.

    Dessutom, jag planerar sällan i förväg för mer än fyra middagar under en och samma vecka. Har man ungar i övre tonåren så äter de inte alltid hemma. Å då blir det matreser vare sig man vill eller inte.

    Bedagade grönsaker typ palsternackor etc, det mixar jag med stavmixern till en soppa och kallar den för "Potage aux Légumes de Pot au feu" så blir det genast lite provencalskt lyxigare känsla. En kompis i bloggvärlden kontrade med att i så fall brukade hon lag "Pommes de terre en robe des champs" (=jordäpplen i åkerdräkt, dvs potatis med skal).

    SvaraRadera
  3. Punkarmamman: Bordskompost låter helt galet, men samrtidigt genialt!

    Stefan: Jag använder rotfukterna - men bara till en viss gräsn. Som tur är blir det ytterst lite svinn; någon enstaka skrumpen stackare emellanåt.
    Det är viktigt, rentav en konst att kunna ta tillvara rester.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...