Tjinuskikakor har jag bakat i uppemot tjugo års tid, vågar jag påstå. Ursprungsreceptet kommer från en fantastisk liten broshyr utgiven av Mejerierna. Jag plockade till mig den på Konsum i Sollefteå - av alla ställen - någon gång under senare delen av 80-talet.
Den lilla, vid det här laget slitna broshyren, innehåller en rad fantastiska recept på riktigt goda tårtor.
Tjinuskikakorna blev en familjefavorit redan första gången jag bakade dem. Från början förekom de ofta till födelsedagar. Julkakor blev de för mig först i samband med att jag flyttade till Stockholm, för drygt åtta år sedan.
De är egentligen inte särskilt svåra att göra, men det krävs lite fingertoppskänsla och improvisationsförmåga.
När det gäller storleken på kakorna, så väljer jag att göra dem ganska små. Dels för att är som sagt är mäktiga, men också för att det ser snyggt ut. Tveka inte att pröva dessa tjusiga små läckerheter!Tjinuskikakor
Kakbotten:
2 äggvitor
300 gram mandelmassaVispa äggvitorna hårt. Riv mandelmassan grovt, och blanda den väl med äggvitorna. Det skall bli en slät smet.
Bred ut denna smet till en rektangel på en plåt klädd med bakplåtspapper. Kakan skall vara knappt en centimeter tjock. Grädda den 15-20 minuter i mitten av ugnen på 175 grader, eller tills den fått färg.Tjinuskikräm:
2 dl råsocker
1 dl sirap (jag tar hälften
mörk, hälften ljus)
3 dl grädde
2 msk smör
1 msk siktat vaniljsocker50 gram mandelspån, rostadeHäll socker, sirap och grädde i en kastrull. Blanda ingredienserna till en smet, och koka upp den. Låt den sedan koka på medelvärme i minst 30 minuter. Här kan jag inte ge någon exakt tidsangivelse; det handlar om fingertoppskänslan jag nämnde ovan. Det måste kännas att smeten verkligen tjocknat, och klarar ett kulprov. Då rör jag ned smöret, och drar kastrullen åt sidan för att svalva. När innehållet svalnat ordentligt, siktas vaniljsockret i under omrörning. Detta förändrar konsistensen. Kolakrämen tjocknar, och får en med fudge-artad textur. När krämen svalnat helt, är det dags att lägga ihop kakan. Dela kakbotten i två så lika store delar som möjligt. Bred hälften av krämen på ena botten, lägga på den andra, och bred resten av krämen på den. Toppa med rostade mandelspån.
Ställ in kakan i kylskåpet ett par timmar.
Därefter är det dags att dela den. Jag börjar med att jämna till kanterna, genom att helt sonika skära bort dem. Jag medger det - utseendet är mycket viktigt på dessa kakbitar. När kakan putsats till på detta vis, delar jag den först i två lika stora delar. Därefter delar jag dessa två delar i respektive tre smala delar. Dessa sammanlagt sex smala kakdelar skär jag sedan individuellt i fem bitar var. Resultatet brukar alltså bli ett trettiotal kakbitar.
Du gör såklart som du vill, men jag ville ändå beskriva hur jag går tillväga, eftersom jag ju har umgåtts med detta recept i såpass många år.Låter det en smula omständigt? Ja, kakorna är inte gjorda i en handvändning, men å andra sidan tycker jag själv att de ser svårare ut att göra än de i själva verket är. Sådan kakor är en belöning i sig.
Bjud dem som en fin liten konfektbit till kaffet, på en kakbuffé, eller på julens gottebord. De passar bra i många sammanhang.
Risken är bara att man tar en kaka för mycket och hamnar i sockerkoma, helt enkelt på grund av att de är så vansinnigt goda.
Beskåda den fantastiska layouten och den finfina bilden på de glada ryska (?) flickorna. Broshyren är full av liknande illustrationer, och de är en behållning i sig!
Hejsan!Tjinuski är ju så gott!Tjinuskikakorna ser urläckra ut,de passar ju jättebra nu till julen.
SvaraRaderaTack igen för din utmärkelse!:)
Nina: Tjinuski är hur gott som helst. Intressant också att det heter så i Finland, men inte i Sverige.
SvaraRaderaÅh, den där broschyren har jag också nånstans i gömmorna...Den kanske man ska leta upp !
SvaraRaderakakorna ser goda ut. verkar vara en trevlig liten trycksak...
SvaraRaderaFilippa: Jag bara älskar den. jag vårdar den ömt. Fast det känns som helgerån att jag tog hål i den med hålslag någon gånmg i ungdomen.
SvaraRaderaDet kommer fler recept ur denna bok, det kan jag garantera!
Liv: Kakorna är obeskrivligt goda. Broshyren är en veritabel skatt.
I Sollefteå? Lustigt då jag bor just i den lilla hålan :)
SvaraRaderaIlivia: jag har varit en hel del i Solefteå sommartid, i barndomen; hängde i "trakterna" (östra Jämtland...)
SvaraRadera