söndag 7 september 2008

Söndagssoppa på squash, borlottibönor och risoni


Under helgen på landet har jag tillbringat ganska mycket tid med näsan i gamla kokböcker. De står ju annars bara där i bokhyllan, och påminner om vilken fas i livet vi var i då de införskaffades. Med tanke på både höstäsongen, och vilken fas i livet familjen befinner sig i, är jag på jakt efter nygammal inspiration. Att känna den där riktigt stora matlagarlusten igen.
Återbesöken hos kokböcker av Jamie Oliver, Rose Gray och Ruth Rogers The River Café och Nigel Slater injicerade helt klart ny energi. De påminde om vilken sorts mat jag tycker om att laga, och äta!
Italienskt på engelska á la Söderort...

Det var stort, verkligen stort, att hela familjen åt detta. Vår äldste pojke åt squash! Och kokta morötter! Man skall helt klart aldrig underskatta attraktionskraften i ett doftande, hembakat lantbröd, fortfarande ljummet av ugnsvärmen och generöst smort med Bregott med havssalt... det kan uppenbarligen motivera den mest skeptiske pojke till att våga pröva nya smaker.

Soppa på squash, borlottibönor och risoni
3 vitlöksklyftor, finhackade
3 chalottenlökar, finhackade
2 morötter, finhackade
2 stjälkar selleri, gärna med blad, finhackade
olivolja
1 liten, fast squash, skuren i tunna halvmånar
2 burkar borlottibönor (det blev Zetas denna gång)
2,5 hönsbuljongtärningar
1 dl risoni
svartpeppar
hackad bladpersilja och riven parmesanost till servering

Fräs vitlök, chalottenlök, morötter och selleri i olivolja i en stekgryta eller kastrull. Låt grönsakerna fräsa på medelvärme tills de börjar mjukna.
Tillsätt squashen och blanda ned den; låt den fräsa med helt kort. Tillsätt sedan de avrunna och sköljda borlottibönorna och buljongtärningarna. (Den som så vill använder givetvis grönsaksbuljong i stället för hönsbuljong.)Häll över vatten så att det täcker låt det hela koka upp. Häll i risoni när soppan kokar. Nu måste man passa så att soppan inte fastnar i botten. Risoni innehåller ju ganska mycket stärkelse, de både suger upp buljongen och reder den. Det går inte att ange hur mycket vatten som behöver tillsättas, det handlar ju om tycke och smak.
Jag själv vill ha en ganska tjock soppa. Koktiden för risoni är 11 minuter, men det brukar ta längre tid när de kokar med i en soppa - eller så känns det bara som det. När risoni är al dente är soppan klar att servera. Smaka av med svartpeppar (och eventuellt med salt, men det borde inte behövas).
Vi strödde grovt hackad pladpersilja och riven parmesanost över, och åt den tillsammans med nybakat lantbröd.

Det var precis en sådan söndagsmiddag som jag önskade mig, och jag började tänka på nya soppor redan under måltiden. Men, för att inte utsätta den stackars äldste sonen för alltför många nya grönsaksintryck på en gång, skall jag nog vänta en dryg vecka med nästa soppprojekt!

5 kommentarer:

  1. God morgon!!
    Vilken härlig matblogg du har! Jättekul att fler & fler börjar blogga om mat! Din soppa ser riktigt god ut, läcker! Och risoni som är så gott i soppor! Välkommen in i matbloggarn-gänget & ha en trevlig dag! Hälsn. Li-Kryddburken

    SvaraRadera
  2. åh - det där både såg gott ut och lät gott, attans att Dante är så kinkig - soppa finns det inte en chans till :oP

    SvaraRadera
  3. Oj jösses, jag hade ju fått kommentarer! Har visst glömt koppla det till min mail...

    Li: Kul att se dig här! Tack för matkomplimangen och ditt trevliga välkomnande!

    Lotta: jag vet hur det är. Vi var bara så trötta på att alltid laga två rätter till middag (skall skriva om det endera dagen). Nu är H och H så stora att vi vet att de inte "dör" om de äter lite mindre till middag vissa dagar, men i gengäld smakar på något nytt. Och Folke är mycket mer fördomsfri, samt att han är den av barnen som har mest hull att ta av, så han "dör" inte heller om han inte älskar middagsmaten alla dagar...

    SvaraRadera
  4. Oooo ja - skriv ett inlägg om matkinkiga barn! Tycker själv att jag skrivit hyllmetrar om vår extremkinkige mittemellan. Nu har jag fogat mig, det är nog dags att skriva något igen när tankarna rullar :)

    Massor med beröm till ditt flitiga bloggande - jag är klart imponerad!

    SvaraRadera
  5. Lotta: Matkinkighet är något av det besvärligaste som finns. Bland annat för att man som föräldre blir så emotionellt påverkad. Det är oerhört svråt att förhålla sig till det på ett sansat och rationelt sätt. Jag filar på ett inlägg i detta ämne.
    Det låter för örvirgt som att ni haft det riktigt tufft med D och maten. Jag skickar all min sympati. Enda trösten är att det ju tids nog går över. fast det är inte mycket till tröst när man är mitt upp i det...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...