Det är en konst att variera sin matlagning. Jag har en känsla av att jag alltid, förr eller senare, börjar upprepa mig. I synnerhet om jag bara skall slänga ihop en enkel vardagsmiddag, utan recept. Det slutar oftast med att samma grundkomponenter, samma ingredienser, används igen och igen. Till sist smakar många saker nästan likadant.
Det är så klart då jag behöver inspiration; utmaningen i att faktiskt försöka följa ett recept nästan till punkt och pricka - även fast alla vet att det är nästintill omöjligt att helt följa någon annans recept...Trots detta, så finns det ju vissa ingredienser som är så grundläggande att man inte funderar så mycket över dem. De bara finns där i skafferiet, och panik utbryter om de mot förmodan tar slut. Låt mig ge några exempel på sådana basvaror i familjens skafferi: Tomatkonserver av märket Mutti. Detta märke föll jag handlöst för i höstas. Konserverade tomater är inte bara konserverade tomater. Dessa produkter är så oerhört mycket bättre än alla andra. Går inte att jämföras med andra! Jag som föredrar att smaksätta själv, är till och med helt såld på Muttis pizzatomatsås! Vi konsumerar tomatkonserver i ett rasande tempo. Tomat är en så viktig beståndsdel i så många av mina favoriträtter. Mardrömmen vore om någon familjemedlem skulle bli allergisk - vilken fasa!
Av någon anledning är det ganska svårt att få tag på linguine i Sverige. Trots att de olika varianterna och varumärkena av pasta nästan exploderat, så tror jag vi i grund och botten är en spagetti-nation. Det enda varumärket som har linguine i Sverige är, mig veterligen, De Cecco. Tillgången har emellertid varit minst sagt nyckfull, åtminstone för vår del. Ett tag fanns märket hos vår lokala ICA-handlare. Sedan försvann det plötsligt! Nu har vi vår trygghet i det faktum att man hos grossisten Martin Olsson kan köpa 3-kilosförpackningar med linguine! Detta är min absoluta favoritpasta alla kategorier!
Nu passar ju inte linguine till allt. Vad gör man då? Jo, man kan givetvis köpa en mängd olika sorters kort pasta, och efter ett tag var fast i fällan där skafferiet består av en massa små slattar; ingen av dem i tillräckligt stor mängd för att skapa en måltid åt hela familjen. Låt bli det! Det är bättre att hålla sig till två eller tre sorter. Vi håller oss i nuläget till de bägge sorterna tortiglioni och cellentani ur Barillas sortiment. Dessa finns nämligen att tillgå i 5-kilossäckar hos Martin Olsson!
Verkar det aningen mycket med 5 kilo pasta? Vi har i princip ätit slut på en sådan säck med tortiglioni sedan i juni. Det är skönt att alltid veta att det finns hemma. Sedan kanske vi är lite knäppa, men det må vara hänt.
(Man kanske kan ursäkta oss med att vi ju på sätt och vis övar inför när vi kommer ha fyra tonåringar i huset?)
En annan stapelvara i vårt kök är konserverade baljväxter. Dessa inhandlar vi sedan några år tillbaka i storkökskonserv hos City Gross. Vi är för lata för att koka själva, och dessutom är det inte så lätt att koka bönor och kikärtor som man kan tro. Det tycker åtminstone jag, i ärlighetens namn! Det är så lätt att de antingen blir för dåligt kokta, eller överkokta och mosiga. Jag har många intressanta minnen från min ungdom, när jag var vegetarian - och dessutom precis höll på att lära mig att laga mat. Ingen bra kombination, för att uttrycka sig milt. (Ett flertal hemska matminnen dyker upp i huvudet. Kan återkomma till dem vid ett annat tillfälle.)
Det vore givetvis mer ekonomiskt att koka, och mer miljövänligt, men just nu är storköks- konserverna perfekta för oss!
Vårt favoritmärke är Monarch. Deras produkter är helt enkelt bäst! Många andra märken av konserverade baljväxter gör mig besviken. Jag är oerhört förtjust i de flesta av Zetas produkter, i synnerhet deras oljor, vinägersorter och antipasti. Deras konserverade baljväxter tycker jag däremot inte håller måttet. Fy för hårda kikärtor!
Pasta, tomatkonserv, bönor. Kan tyckar lite torftigt och tråkigt, men de utgör tre grundstenar i vår matlagning, och vi skulle inte klara oss länge utan dem.
Nu tar jag en paus över helgen, men jag återkommer kanske redan på söndag för att dela med mig av ett enkelt recept som inkluderar röda kidneybönor. Det är morgondagens middag jag syftar på, en familjefavorit av rang. Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar