Ransonering

Jag trodde aldrig det skulle vara så här roligt att skriva om mat. Inte trodde jag heller att det skulle ta så mycket tid! Jag tänker inte på det när jag sitter och skriver, helt uppfylld av det jag håller på med.

Men - i samråd med min käre man har jag nu kommit fram till att jag måste begränsa mig, eller i vart fall gardera mig. Innan jag skaffat mig ett problem, ett beroende. Innan min förälskelse övergår i besatthet....

Så - två timmar om dagen. Det är vad jag får lägga här på matbloggen. Om det inte räcker - ja, då får jag helt enkelt ta en paus och fortsätta nästa dag!

Så här i början finns det ju så mycket jag vill skriva om. Det nästan svämmar över! Efter hand kommer kanske ämnena att sina, maträtterna går i repris, och jag hamnar i en sits då det av naturliga skäl inte finns lika mycket att skriva om som det gör nu. Men, tills dess:

Ransonering. Dock - en mycket generös sådan...