tisdag 29 december 2009

Uppvärmning

Nu börjar det klia i bloggfingrarna. Även fast unnat mig att ta det lugnt på bloggfronten, så har jag ägnat mig åt mat i såväl tanke som handling. Givetvis har det lagats mat här hemma sedan den tjugotredje december.
Det har inte minst avnjutits julaftons lutfisklunch (en institution i min familj, och julens viktigaste måltid för mig), självklart med Gammeldansk (ytterligare en faniljetradition). Barnen brås tack och lov på mig och smaskar glatt i sig den vita, dallrande fisken. Just vad gäller denna måltid lämnar jag glatt över såväl förkläde som kommando i köket till mim mamma; hon är världsbäst på att tillaga lutfisk, och hennes sås är grym.

Vår femochetthalvtkilos skinka från Nibble var ett under av saftighet. Att få avnjuta denna tillsammans med Apotekets vansinnigt goda Provisorns senap, på fäbodknäcke, var en kulinarisk upplevelse av rang.
Julens enda bottennapp var min alltför salta senapssill (receptet har korrigerats), men jag kan faktiskt skylla på Tore Wretman. Det var inte mitt fel.
Jag är oändligt glad att jag följde Kinnas tips och köpte OP Andersson Limited Edition. Det var den godaste snaps jag druckit på mycket länge.

På juldagen bryter vi alltid julfriden med kalas, eftersom det är vår äldste sons födelsedag. Då vankades det småkakor och chokladtryffeltårta, samt lasagne till middag. Egentligen vill gossen ha canneloni, men jag orkade bara inte stå och fylla pastarör med köttfärssås; inte i år.
Lagom till annandagen var det så dags för kalkonmiddag, komplett med stuffing, sås och brysselkål.

Det där med att julbordets rester skulle vara et bekymmer, det känner jag inte igen. De handlar väl helt enkelt om att inte laga för mycket mat? Vi ska avnjuta en ägg- och sillfrukost i morgon. Sedan är julbordet i stort sett uppätet.
Att det finns rillettes kvar, det ser jag inte som ett problem, utan snarare som en möjlighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...