onsdag 4 mars 2009

En IB-klassiker: Nötfärsragu med mycket muskot och svartpeppar


När jag kom innanför dörren i går kväll möttes jag av en doft jag kände igen mycket väl; en doft som inte kittlat mina näsborrar på många år. Faktum är att jag tror att min man inte lagat denna rätt på så många år att vi hamnar Innan Barnen i tideräkningen.
Nötfärsragu, köttfärssås - kärt barn har många namn. Det som får denna rätt att sticka ut är att den skall kryddas mycket generöst med muskot och svartpeppar - mer än man kan tro. Det är dessa smaker som ger karaktär.
Om du vill ha omväxling på färsfronten, rekommenderar jag varmt denna klassiker från min mans mentala receptbank.

Nötfärsragu med mycket muskot och svartpeppar
1 gul lök, finhackad
1 gul paprika, grovt hackad
1 röd paprika, grovt hackad
smör och olivolja till stekning
250 gram champinjoner, kvartade
900 gram nötfärs
salt
generöst med svartpeppar (minst 0,5 tsk)
1 msk kinesiskt soja
mycket muskot, finriven (mer än du tror)
1,5 dl rött vin
2 dl grädde
1 köttbuljongtärning
lite koloritsoja

hackad bladpersilja och parmesanost till serveringen

Hetta upp smör och olivolja i en rymlig gjutjärnsstekpanna. Låt löken och paprika svettas några minuter på medelvärme, tills de börjar mjukna.
Fös fräset åt sidan i stekpannan, och lägg ned hela köttfärsbiten i pannan. Platta till den med handen, och låt den sedan steka på medelvärme i några minuter. Krydda med salt och svartpeppar. Därefter delar du den grovt, och vänder på den. Låt färsen steka några minuter till, och krydda återigen med salt och svartpeppar. Häll sedan över den kinesiska sojan.
Låt den koka in helt kort, och dela sedan färsen i mindre bitar. Blanda med lök- och paprikafräset. När all färs verkar genomstekt, river du över rikligt med muskot, blandar väl och strör över champinjonerna.
Nu börjar det bli trångt i pannan. När champinjonerna puttrat med en stund, häller du över vinet och grädden. Strö sedan över buljongen.
Nu skall pannan stå och småputtra i uppemot 40 minuter. Rör om då och då så att allt blir jämnt fördelat.

Denna goda nötfärsragu åt vi med papardelle, och vi föräldrar strödde rikligt med bladpersilja över - förutom den obligatoriska parmesanen.
Jag var minst sagt nöjd med att det blev tillräckligt över för att ge mig en god lunch i dag. Till skillnad från många andra har jag inget som helst problem med att äta samma mat två dagar i rad - bara maten är tillräckligt god.
Vad tycker ni?

7 kommentarer:

  1. Har heller inga svårigheter med det.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. God morgon!

    Jag vet inte om du fattar hur inspirerande din blogg är ...

    Den är precis vad man behöver med tonåringar hemma.

    Mat med lite mer finess än stekt falukorv och makaroner (när jag var ung var det dock potatis ist för makaroner - oj nu blev jag viss sugen på det, för det äter vi nog inte oftare än 1-2 ggr per år) med inte alltför dyra ingredienser (ånyo, tonåringar kan nämligen skyffla mat med snöspade) och överkomligt att åstadkomma tidsmässigt efter en arbetsdag.

    Riktigt inspirerande! Tack!

    SvaraRadera
  4. Festligt-jag slog precis upp ragu för att ta reda på definitionen. Nu vet jag (stuvning av bitar av kött, fågel m.m)

    Jag har svårt att äta samma middag 2 dagar i följd men har inga problem att äta gårdagens middagsrätt som lunch i matlådan. Andy Rooney på 60 minutes sa att "Människor som inte kan äta samma middag 2 dagar i rad, har inga problem med att äta samma frukost". jag är en av dem-undrar vad det beror på. I mitt fall är det nog morgontröttheten-det är skönt att veta vad ajg får och hur jag ska göra.

    SvaraRadera
  5. Gott! IB hehe...kul! Jag som nte har barn fattade inte förren jag kom till raden där du förklarar vad ib står för...

    SvaraRadera
  6. Jag instämmer med Stefan, du är fantastisk Annika :-)

    SvaraRadera
  7. Anette: Vi är nog ganska många, när det kommer till kritan ;).

    Stefan: Vilken fantastiskt fin komplimang! Du har rätt - jag kan nog inte riktigt förstå att det jag skriver faktiskt kan väcka lust till matlagning. Det är lite för abstrakt...tack skall DU ha!

    CrimsonAnna: Nu talar du med en frukost-autist. Ingen omväxling här inte ;).

    Leila: Lite småfånigt kanske, men lika fullt en milstolpe i vår tideräkning.

    Filippa: Tack snälla! Jag blir jätteglad, skall du veta - verkligen jätteglad.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...