lördag 6 december 2008

Vår bitiga Jansson


Jag har en passionerad kärleksaffär med Janssons frestelse. Tack och lov är jag gift med en man som älskar Jansson lika mycket som jag själv - och som dessutom har samma syn på hur en riktig Jansson skall smaka.
Det finns vissa rätter som jag aldrig förväntar mig ska smaka riktigt bra, om jag äter dem utanför hemmets fyra väggar. Detta är definitivt en sådan rätt. Alltför många gånger har jag stött på Jansson som varit för fegt kryddad, eller tillagad enligt någon fånig idé opm att den är för fet och måste göras slankare. Sådant strunt vill jag egentligen inte ens bevärdiga med en kommentar.
En riktig, god Jansson skall vara bitig. Det skall helt enkelt smaka ansjovis. Man får inte fega ur! Spadet skall ned i gratängen. Den som inte tycker om smaken av ansjovis, kan ju faktiskt laga sig en god potatisgratäng i stället.
Ett alternativ är att laga det som vi hemma hos hos sedan några år tillbaka kallar barn-Jansson. Den är lika uppskattat av gammal som ung. I stället för ansjovis, kryddar vi gratängen med rökt skinka.

Nu blev det lite svamligt; tillbaka till ämnet. En Riktig Jansson.
Just vid det här tillfället tillagades en ganska nätt liten form av rätten i fråga. En Jansson för två vuxna, helt enkelt.
Vi befinner oss på landet, när detta inlägg publiceras. Det var i går kväll vi avnjöt denna Jansson, i sällskap av fäbodknäcke, Västerbottensost och ett glas öl. En alldeles utmärkt passande fredagsmiddag i adventstid.
Vi är emellertid inte främmande för att äta Jansson året runt. Påsk, midsommar och jul räcker inte för oss. Jansson passar året om. Och varje gång vi lagat och ätit den, säger vi alltid samma sak:
"Varför äter vi inte det här oftare?"

Under tillagningsprocessen försökte jag komma fram till om det fanns någon formel för att beskriva hur de olika ingrediensernas mängder skall vara i proportion till varandra. Jag tror, mycket förenklat, att denna receptidé kan ge en bild av hur jag vill att denna anrättning skall te sig för att smaken skall bli optimal. Jag får väl kalla det för en receptidé, snarare än ett recept.

Vår bitiga Jansson
cirka 600 gram potatis, skuren i stavar (för hand eller med mandolin)
1 medelstor gul lök, skuren i tunna halvmånar
1 burk Abbas Grebbestad Ansjovis Original
cirka 8 dl gräddmjölk (hälften vispgrädde, hälften Gammaldags Mjölk)
ytterst lite salt
skorpsmulor att strö över

Varva potatis, lök och ansjovis, som jag delar i mindre bitar med fingarna, när jag fördelar den över potatisen. Spadet skall givetvis i, det med! Häll grädde och mjölk över gratängen.
Strö till sist över skorpsmulor, och tillaga din Jansson på 200 grader i nedre delen av ugnen i 45-60 minuter.

7 kommentarer:

  1. Ohhhh, Jansson! Måste nog till att laga det i kväll.

    Varianterna att tillaga är nog många, men jag håller med om allt du beskriver som grundläggande krav för en god Jansson. Jag själv gör den alltid på en höft men skall testa dina proportioner till kvällen.

    Här är emellertid mina avvikelser i teknik och - kanske - innehåll.

    Jag tror att jag tar lite mer lök. Och jag har slutat med att blanda mjölk i grädden, eller i varje fall så stor andel mjölk. Till syvende och sidst så brukar det hela regleras av vad förrådet innehåller. Men jag blandar alltid ansjovisspadet och i ett glas innan den hälls över anrättningen. Spelar antagligen inte någon roll hur man gör för smaken, men noterar det eftersom spadet verkade falla bort fr din receptidébeskrivning.

    Sä här är min ordning.

    Osthyvelshyvlat smör på toppen. Därefter skickar jag in anrättnignen i ugnen i en 10-15 min.

    Efter det tar jag ut och häller på gräddansjovisspadsblandningen. Ovanpå det ströbrödet. Åsså in i ugnen igen tills det är klart.

    Jag vet inte varför jag gör på det sättet, men det är väl ett sätt som jag fått lära mig i förhistorisk tid som bara följer med. Kan det vara så att det blir krämigare om potatisen inte är alldeles kall när man häller över grädden? Min variant är naturligtvis fetare, men jag vill ju att den skall bli sådär krämig. Smöret kan säkert uteslutas alternativt reduceras till ett minimun för smakens skull.

    Tillåt mig därutöver föreslå följande. Jag äter inlagda rödbetor till min Jansson, helst egeninlagda för de är mycket godare och mer "bett" i eftersom jag lägger till lite chilifrukter eller Jalapenos fr burk och pepparrot i inläggningen. Men rödbetor passar jättebra till Jansson. Try it! Knäckebröd och ost är också ett måste, precis som du skriver.

    Slutligen: Jag är inte någon jättefan av snaps. Avstår utan problem både till kräftorna och surströmmingen. Men till Jansson (och till krabba) tar jag gärna om det finns hemma. Krabban blir mer lättsmält känns det som. Å till Jansson så funkar det nog bra eftersom maten är ganska fet. Snaps är naturligtvis inte ett måste, men jättegott till när det är lite festligare. Dock, under julhelgen har vi aldrig druckit alkohol annat än öl till julmaten när jag växte upp. Å det har jag tillämpat hemma hos mig. Julen är ffa barnens helg tycker jag det varit helt OK att man som vuxen inte skall "lumma" till sig med alkhol. Fast det e ju jag det.

    /Stefan

    SvaraRadera
  2. ojojoj vad denna Jansson är god som ni gör...själv tillagar jag den numera precis som Annika gör efter att fått ätit den hos er. Fördelen är att jag får ju behålla den alldeles för mig själv i vår familj! Det du Annika!!

    SvaraRadera
  3. Jag gör som min mormor alltid har gjort. Min mormor ser ut att göra precis som du gör i din receptidé minus mjölken. Här används bara grädde o c h anjovisspadet såklart.

    SvaraRadera
  4. P.S. Du har en av de allra, allra bästa matbloggar som jag läst på nätet. Hittade den via Taffel.se. Kanon! Tack till dig å tack till Taffel som så generöst delade med sig.

    /Stefan

    SvaraRadera
  5. Janssons är ju bara för gott! Jag älskar det! Den är definivt en av mina favoriter på julbordet! :-)

    Hoppas att du får en riktigt mysig andra advent!
    Hälsningar, Jennie.

    SvaraRadera
  6. Jansson är helt klart min favorit på julbordet. Hemma hos oss är traditionen att maken gör den dagen innan julafton och den får bitigare smak för vart år och den blir ett kärt samtalsämnen på julafton. Vi säger också varje år "att varför gör vi inte det här oftare". Sen tar julen slut och året går och vi glömmer helt enkel bort. Jag har ingen aning om vad han använder för recept men så mycket vet jag att han använder spadet och blandar grädde och mjölk. Det vattnas verkligen i munnen nu.

    Tack för dina goda recept, Annika!

    SvaraRadera
  7. Stefan: Först och främst - välkommen hit! Alltid lika intressant at läsa om hur andra lagar ens egna favoriträtter. jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur bra min receptidé överensstämmer med vad jag verkligen lagade. Tror att Jansson är en av de rätter där det är allra svårast att "följa ett recept", om man nu önskar göra det. Potatisens beskaffenhet, lökens skärpa, valet av mejeriprodukt...ja, det är så många saker som spelar in.
    Jag kan verkligenhålla med dig om att snaps passar till Jansson. Och egentligen vill jag helst ha kryddost till fäbodknäcket. Men i fredags fick vi "nöja oss" med Västerbottensost.
    Rödbetor till låter jättegott; jag älskar rödbetor.
    Slutligen - tack för din fantastiska komplimang. Jag blir så otroligt glad av att läsa det du skriver!

    Sara: Din smickrare där ;). Ja, du får väl smörja kråset ur en egen gratängform den här julen.

    J: Det blir ju vansinnigt gptt med bara grädde, men det blir såmäktigt, så då kan jag inte äta så mycket som jag vill ;). Därför har jag i gammaldags mjölk. Fast i ärlighetens namn är det nog inte 50%-50% utan snarare 70%-30%.

    Jennie: Visst är det gott! Jansson slår det mesta på julbordet.

    Anna: Kul att så många har starka känslor för Jansson. Den är verkligen en rätt i särklass!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...