tisdag 22 juni 2010

Dilemmat med att publicera
recept utan bildbevis

Bättre en lånad liten bild, än ingen alls. Jag råkar dessutom
vara mycket förtjust i Falkeskogs matjesfiléer

Att kunna publicera bilder på maträtter i förväg (det vill säga innan storhelger och dylikt), det är något som bara är förunnat mattidningarnas professionella matkreatörer och kockar, som har tillgång till bildbanker, eller planerar sina teman ett år i förväg. Vi, vanliga dödliga matbloggare, är i stort sett alltid hänvisade till att i efterhand redogöra för vad vi åt, hur det smakade och inte minst hur maten såg ut på tallrikar och fat.
Tvärtemot min vana vill jag nu i förskott dela med mig av ett midsommarrecept, vars utseende ni helt sonika får föreställa er för er inre syn. Jag förlitar mig med andra ord helt på att ni har välutvecklad fantasi.

Jag vill berätta om ett av recepten som finns inskrivna i vår vaxduksbok. Denna bok har funnits med i många år, och man kan kanske säga att den har spelat ut sin roll, eftersom jag numera i stället lagrar alla recept i denna blogg.
Varifrån receptet ursprungligen kommer är något oklart, men det kan hända att källan är Allt om mat.

Några smärre justeringar har skett under resans gång, och i ärlighetens namn är det nog så att jag snarare spritt receptet till vänner och bekanta än själv lagat pajen. Jag råkar som jag tidigare berättat vara gift med en man som inte är särskilt förtjust i paj. Jag har själv en djupt grundad skepsis till pajer, efter att under årens lopp ha blivit utsatt för alltför många mindre välsmakande varianter. Blöta pajbottnar och tjocka lager av äggstanning gör ingen människa glad.
Nu bryter jag emellertid trenden i vår familj, för denna paj kommer sannolikt att utgöra vår lunch på midsommardagen. Det finns mängder av liknande recept, men detta är faktiskt så välavvägt och välsmakande att jag inte kan annat än rekommendera er att pröva det; om inte nu till midsommar, så varför inte senare under semestern?

Om nu någon undrar, så är svaret på frågan: nej, våra barn äter inte sill. De får äta en paj med annan smaksättning; vilken har jag ännu inte bestämt.

Midsommarens matjespaj
220 gram vetemjöl (cirka 3,5 dl)
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
150 gr smör
3 msk kallt vatten

2 stora, hela matjesfiléer, tärnade
1 gul lök, finhackad
1 rödlök, finhackad
smör att fräsa i

3 dl vispgrädde
3 ägg
1 dl finhackad gräslök och dill

Blanda samman ingredienserna till pajdegen. Tryck ut degen i en vid pajform (modell större, åtminstone 25 cm i diameter). Förgrädda pajbotten i fem minuter; ibland har jag gjort, detta, ibland inte, nu är det så längesedan att jag inte riktigt minns om det gjorde någon skilnad.
Fräs lökhacket mjukt i smör i en kastrull. Blanda de tärnade matjesfiléerna med löken, och sprid detta i pajskalet.
Vispa samman grädde, ägg och hackad dill och gräslök. Grädda cirka 45 min i 200 grader längst ned i ugnen.

Dekorera gärna pajen med finhackad rödlök, dill och gräslök när den ska serveras. Pajen är godast ljummen.

2 kommentarer:

  1. Så spännande med ett alternativ till matjesilltårta på kavring som stöts och blött länge nu...(fast vi ska iofs göra den till midsommar på begäran). Detta ska vi absolut prova!
    Vi brukar ha Lysekils matjessill hos oss, tycker om när sillen är fast och lite tjockare, helst hela filéer.

    SvaraRadera
  2. Håkan och Anki: Matjespajen känns lite nittiotal, matjestårta mer som 00-tal;). Båda är goda, men mycket givetvis mycket olika.
    Lysekils-matjes ska jag pröva när jag stöter på dem!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...