tisdag 18 maj 2010

Vad vi åt igår


Jag är inte på topp för tillfället. Vissa skulle nog kalla mig en tillkämpad bloggare. Viljan finns, men förmågan räcker inte riktigt till. Därför är jag särskilt glad och tacksam över all den feedback jag på sistone fått av er som läser här. Det gör mig verkligen glad.
Jag vill så mycket, men det är också mycket som jag måste hinna med i andra sammanhang. Detta gör mig understundom såpass besviken att lusten att skriva inte riktigt infinner sig, trots att ämnen finns. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma till rätta med detta. Kanske måste jag bara acceptera att det är så här det är; livet ser ut så här, åtminstone periodvis.

I går, på min födelsedag, hade jag i ärlighetens namn väldigt gärna satt mig till dukat bord och njutit av mat som tillagats av ngon annan än jag själv. Nu saknades det förutsättningar för att detta skulle kunna genomföras. Inte för att den viljan eller förmågan saknas hos min man; det var bara praktiskt omöjligt att genomföra. Det föll således på min lott att skrapa ihop tillräckligt med inspiration för att måltiden skulle bli så pass festlig som jag tycker att en födelsedag förtjänar.
Jag var i det närmaste tom på inspiration, när jag klev in i butiken. Nästintill lakoniskt, började jag klämma på och plocka på migh primörer. Grön sparris (fin ungersk), förskpotatis (förvånadsvärt god israelisk) och jordgubbar (belgiska, något träiga, för att pimpa tårtresterna med). Köttet var emellertid svensk; entrecôte av mälardalskalv. Sandströms i Älvsjö gjorde mig ännu en gång på gott humör. Det är härligt att handla riktigt bra kött. Farligt också; fast på ett bra sätt. Mina krav höjs hela tiden på vilken typ av kött jag vill köpa. Upplevelsen blir trevligare; både av att välja och köpa köttet, att tillaga det, och att slutligen njuta av det.

Till dessa entrecôter rörde jag ihop ett smaksatt smöt. Chalottenlök, gräslök och flingsalt var allt som behövdes för ett nytt, och mycket gott tillbehör till grillat kött. Den nykokta potatisen slungade jag med några nävar ruccola och en rejäl klick av det smaksatta smöret. Även detta blev ett värdigt tillbehör till de fantastiskt fina köttskivorna.

Chalottenlök- och gräslökssmör
2 sm chalottenlökar, mycket finhackade
0,5 kruka gräslök, mycket finhackad
100 gram rumsvarmt smör
flingsalt

Blanda samman ingredienserna. Klicka ut på ett ark plastfolie, svep folien runt smöret, och rulla försiktigt smöret så att det formar en någorlunda jämn korv under i sitt foliehölje. Kyl smöret så att det blir fast; det går bra att snabbkyla i frysen. Skär i skivor och servera til grillat kött.

14 kommentarer:

  1. Jag var i samma, jobbiga situation för ett par år sedan: ville mer än jag orkade med/hade tid till. Gjorde alldeles för mycket och tyckte att jag skulle göra mer. Vid ett tillfälle sa en engelsk bekant till mig "you can only do this much", alltså: man kan inte göra mer än vad man hinner/kan/orkar. Det bara är så att tiden räcker inte till till allt. De enkla orden hjälpte mig väldigt mycket. Så mitt råd är att du gör det du vill/måste göra i första hand, resten tar du som det kommer! Din blogg är jättefin och jag har gjort flera av dina recept - tack!

    SvaraRadera
  2. Grattis i efterskott får man väl säga! :) Jag vet precis hur det är att vara tom på inspiration, det är inte roligt... Skillnaden är väl att jag aldrig känner press att skriva om mina matupplevelser då jag inte har någon "matblogg" - jag bloggar bara om mat ibland! Tack förresten för en bra blogg, följer den med spänning och provar till och med några av recepten ibland... Ha det gott! /Nathalie

    SvaraRadera
  3. Grattis i efterskott. Som trogen läsare säger jag-ta den tid det tar. Ibland finns inte inspirationen. Jag får kämpa med min vanliga blogg just nu.

    SvaraRadera
  4. Ja, det är ju så det är. Det går upp och det går ner. Ibland hinner man inte, ibland orkar man inte, faktiskt bara att acceptera. Och bloggandet är ju en fritidssysselsättning, ett nöje, är det inte ett nöje kan det få vara.

    SvaraRadera
  5. Ja grattis i efterskott säger jag med! Ser ut som en god middag. Förstår precis vad du menar med att man vill så mycket men tiden eller orken eller ibland lusten räcker inte till. Nu tycker jag ändå att du verkar hinna och orka med otroligt mycket, du har ju ändå fyra barn också! Kanske kan du försöka att sänka kraven på dig själv, tänk t.ex. att du bara ska skriva ett inlägg i månaden, att det är helt ok. Då kanske du får mer ork och lust att skriva. Jag tycker att du skriver mycket intressant och bra, hinner inte ens läsa allt. Det är nog många med mig som är fullkomligt nöjda med att läsa dina gamla recept och inlägg ett bra tag framöver. (Förresten ska jag försöka fixa vetesurbrödet till helgen... :)

    SvaraRadera
  6. jag säger grattis igen ;-)

    Annika, det är inte allt man orkar och hinner med. Särskilt inte som arbetande småbarnsmamma. Jag beundrar dig för att du serverar så god mat, så genomtänkt, med grönsaker varje gång. Önskar jag kunde få vara fosterbarn hos er - kan hjälpa till med disken ? Och hantera en kniv ? Någorlunda ialla fall. och är en jäkel på kakor :-)

    *soliga kramar*

    SvaraRadera
  7. Grattis i efterskott! =)

    SvaraRadera
  8. Grattis till dig, det ser ut som du fick ihop en riktigt fin middag igår! Är full av beundran för allt du gör och orkar med, men du ska inte slita ut dig själv på ett intresse och passion - det är inte värt det. Fler semesterhelger till dig och njut av våren och att bara göra det du känner för just för tillfället!

    SvaraRadera
  9. Grattis i efterskott!
    Det var en middag jag hade blivit glad över även om jag hade fått gjort den själv. Fast vem vill inte bli bjuden på middag? Tråkigt att du fick fixa maten själv!

    SvaraRadera
  10. Been there! Men så helt plötsligt kommer lusten tillbaka :)

    SvaraRadera
  11. Grattis i efterskott! Och oj så gott det såg ut! Härliga bilder! Ha en fortsatt jätte skön helg! Kram Daniella - BakeCake

    SvaraRadera
  12. Hmm, glömde säga grattis. Grattis!

    SvaraRadera
  13. Annika: Kloka ord, men inte helt enkla att leva efter. Tack!

    Nathalie: Jag tackar oc bockar!

    Crimson Anna: Tack! Jo, det är bara att låta det "värka ut".

    Anna: Jo, det går sannerligen både upp och ned. Nu vill jag ha mer upp. Men, det får ju inte bli en plikt, det måste vara lustdrivet att blogga!

    Åsa: det är svårt att sänka kraven. jag får nog bara acceptera att det är så hr det är. Kanske se det som en övning inför sommarens våndor med mobilt bredband, som gör bloggandet till en utmaning i ännu fler bemrkelser...

    Filippa: Du får gärna bli fosterbarn hos oss. Eller gäst, vid något tillfälle ;). Och du ska veta, att grönsakerna allt som oftast plockas bort av vissa av barnen...

    Amy: Tack ska du ha!

    Maria: Att njuta av våren, och inte stressa bort den, de tborde det vara lag på ;). Jag tar det lugnt, men det är lite surt att inte skriva allt jag skule vilja.

    Lena: Det var inte det minsta synd om mig, egentligen. Jag fick det jag ville ta. men, även jag njuter av att få stta mig vid dukat bord emellanåt!

    Fredrik: Ja, att din lust kommit tillbaka hade jag ju helt missat, till min stora skam - men också till min förtjusning!

    Daniella: Tack! Ja, det var verkligen gott!

    Fredrik: tackar!

    SvaraRadera
  14. Bloggandet ska vara ett nöje, inte ett tvång! Finns inte tid och inspiration så får det helt enkelt vänta. Jag tycker du hinner jättemycket med tanke på familj, jobb, landställe o s v.
    Vår och försommar är extra knepigt. Det finns fantastiska chanser till härliga matupplevelser och ljus att fota i MEN det är också så mycket annat som ska hinnas med.
    Jag är säker på att vi som läser din blogg hänger kvar även om det går lite mer tid mellan inläggen!
    Ta hand om dig och massa kram från fröken Dill

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...