torsdag 26 november 2009

Lite för hög värme +
lite för lång tillagningstid =
gott, i alla fall


I går långlagade jag en benfri kotlettrad över dagen. Jag var lite ovarsam, och satte in den på 80-90 grader. Jag borde verkligen ha vågat mig på en ännu lägre temperatur - 65, eller liknande. Kanske skulle jag till och med ha vågat mig på att ställa in kotlettraden i kall ugn?
Kotlettraden smordes in med en blandning av:

2 msk olivolja
finrivet skal från en citron
2 finrivna vitlöksklyftor
1 msk flingsalt.

Jag kryddade upp köttet med vitpeppar, innan jag kletade in det med citron- och vitlöksoljan.
Det fick sedan stå inne i ugnen i närmare nio timmar. Varför så länge? Jo, jag var helt enkelt på jobbet.
Resultatet blev en riktigt god, om än aningen för länge tillagad, köttbit. Det var inte det att den var torr - den vara bara aen smula well done. Inte för att jag är någon förespråkare av alltför rosa griskött, men fulständigt genomlagat behöver det inte vara.
Någonstans mittemellan.
Det prövar jag nästa gång.
Vad har jag lärt mig av det här? Jo, att kotlettrader verkligen kräver ett mer ömsint handlag och lägre tillagningstemperatur än exempelvis karré. Helt enkelt därför att en kotlettrad är en ganska så mager köttbit. Dessutom har jag lärt mig att jag kanske ska passa på att långlaga den när jag har möjlighet att komma hem lite tidigare; när jag, så att säga, kan bevaka den.

Något av det bästa med köttbiten i fråga var faktiskt den fantastiska köttsky som långsamt sipprat ur den under de många timmarna i ugnen. Denna sky tog jag givetvis kärleksfullt tillvara. Jag skar fast potatis i knappt centimetertjocka skivor, och lät dessa vältra sig med köttskyn i en ugnsform på 250 grader i cirka 30 minuter. Lite extra flingsalt var allt som behövdes, för att dessa potatisar skulle smake himmelskt.

Jag är verkligen inte det minsta sugen på salladsgrönsaker så här års. Tack och lov, skulle man kunna tillägga, eftersom det ju verkligen inte är säsong för sallad, gurka och tomater. Nej, så här års vill jag ha kål - i alla dess former.
Till kotlettraden och de nästan smärtsamt läckra potatisarna serverade jag därför rödkål, hastigt stekt i smör, och smaksatt enbart med äppelcidervinäger, råsocker och salt. Det är inte svårare än så; förutsatt att man är lika förtjust i kål som jag är.

Rödkål med äppelcidervinäger och råsocker
ett halvt rödkålshuvud, cirka 1 kilo
3 msk äppelcidervinäger
2 msk råsocker
salt

Tag av de yttersta bladen på kålhuvudet, och skär bort stammen samt det grövsta i mitten. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Fräs kålen på medelvärme, tills den mjuknat. Tillsätt äppelcidervinäger, och låt den koka in. Rör sedan ned råsockret. Salta slutligen, och smaka av
.

Nästan lite julkänsla - fläskkött och rödkål. Inte dumt alls.

2 kommentarer:

  1. Det ser då jättegott ut trots den, i ditt tycke, långa tillagningstiden. Att låta potatisen steka i skyn lät som en underbar idè :-)

    SvaraRadera
  2. Veronica: Tack! Jo, det var gott, meninte perfekt. Men skam den som ger sig - nästa gång lyckas jag! Och du har helt rätt, det är rena trolleriet att använda köttsafterna till potatisen. Tänk vad hemskt om man skulle hälla av allt det goda och låta det gå till såpillo. Och tänk, vilken sås det hade blivit av det!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...