måndag 14 maj 2012

Ojämnt tempo på Il Tempo

Minns ni när jag hade varit på presslunch på Il Tempo? Jag var så lyrisk över den goda maten, att jag för ovanlighetens skull kände mig manad att skriva och i uppskattande ordalag hylla restaurangen i fråga.

I fredags var jag där på nytt, denna gång i sällskap av min man, på en av våra sällsynta middagar tillsammans utanför hemmets fyra väggar.
Jag är ingen restaurangkritiker, inte heller den sortens bloggande foodie som ofta äter ute och har en bred referensram att förhålla sig till. Vad jag däremot är, det är en kräsen konsument. Det är utifrån detta perspektiv jag skriver detta blogginlägg.

Det var inget fel på maten på Il Tempo i fredags kväll; tvärtom, det var precis lika delikat som på presslunden, även fast jag föredrar tortellinis fyllda med spädgris framför ravoli, men det är en ren smaksak. Det var inte heller något egentligt fel på bemötandet från personalen. Vad det däremot var, det var ett minst sagt ojämnt tempo.

Vi hade bokat bord till 19:30, och vi visste att vår sittning varade två timmar. Som tur är hade vi bara planerat att äta primi och secondi, då vi inte var sugna på antipasti och hellre gick vidare till en bar och tog en drink än at avrunda måltiden med dolce. Om vi hade planerat att hinna med att äta fyra rätter under denna sittning, hade det nämligen uppstått problem; problem i form av att det tog närmare en halvtimma innan vi fick in primi, och därefter nästan en timma innan vi fick in secondi - efter att ha behövt påminna om den, nota bene.

När maten trots alt är alldeles strålande god, och sällskapet det bästa tänkbara, så sitter man givetvis inte och räknar minuterna. Jag och min man avnjöt en mycket god måltid.

Vi tänkte dock att något ha varit fel, av personalens stressade uppsyn och det ojämna tempot att döma. Att först få vattenglaset påfyllt flera gånger under den första halvtimman, och sedan inte få det på fyllt på fyrtio minuter, det är inte okej. När vi hade ätit upp våra secondi återstod fem minuter av vår sittning. Dessutom fick vi betala även för en felaktig contorni, men det valde vi att strunta i, då dricksen från vår sida så att säga stod i paritet till servicens ojämna tempo.

Jag hade väntat mig mer än så, och jag utgick därför ifrån att detta var ett undantag från hur det brukar gå till på Il Tempo.

Frågan är nu om detta mitt antagande är helt korrekt? Fredrik tipsade mig om denna recension signerad DN:s Krogkommissionen innan jag beställde bord? Nu har vi paus i vår prenumeration på DN, och jag hade därför inte läst detta förrän igår kväll. Det verkar emellertid som att tempot på Il Tempo är mer än ett övergående problem? Om jag hade haft tillgång till denna information, är det mycket möjligt att jag hade bokat bord någon annanstans.

5 kommentarer:

  1. Aeh, vad trist!! När vi var där fick vi fantastisk service, det kändes nästan som uppställning bland personalen. Vi behövde inte betala maten till junioran eftersom de tyckte den "var så liten", vi fick extra efterrätt och ett härligt bemötande rakt igenom. Månne kanske vara att vi var där strax efter fem, en regnig onsdagkväll. /kram s.

    SvaraRadera
  2. Usch, vad tråkigt. Det förtar verkligen en matupplevelse när servicen inte är bra. Jag serverade själv på bra restauranger under Lunda-tiden och så otroligt svårt är det inte att få till det.

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte faktiskt välja Il Tempo när sambon skulle bjuda födelsedagen till ära men valde La Vecchia Signora istället - fast så är jag ju en långlagad kille samt en sucker för Nebbiolo så det kanske eventuellt spelade in. Men dylik service ska inte förekomma på en rest. av den digniteten anser jag. Fast så illa som när KK var där var det ändå inte.

    SvaraRadera
  4. Min man var där med sitt jobb och naggade och han var allt annat än imponerad .Han hade hunnit kunna gåiväg och slakta en gris själv det hade gått snabbare .Sa han dårå .

    SvaraRadera
  5. Elvaelva: Det kanske är måndag till fredag precis efter att de öppnat som man ska gå dit ;-)?

    Matarkivet: Ja, man undrar ju lite (även jag som aldrig arbetat inom branschen) hur svårt det kan vara? Jag kommer ju dröja med att besöka dem igen.

    Fredrik: Jag är glad över att det inte var så illa som när KK var där. Eller så kanske jag är lite mer förlåtande? Personalen var ju inte otrevlig eller nonchalant, däremot superstressad.
    Det får bli La Vecchia SIgnora nästa gång ;-)

    Tatiana: Intressant att höra. Någon form av problem ar de uppenbarligen. För lite personal?

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...