Kardemummakryddad rabarbersoppa med vaniljmascarpone och krossade mandelbiskvier

Som jag nämnt fyllde jag år förra torsdagen. Min man lagade middagsmaten, men jag stod själv för efterrätten. Varje vår, i början av rabarbersäsongen, känner jag alltid samma sug efter att experimenteras och pröva nya tillagningssätt och användningsområden. Vare sig rabarbern spelar huvud- eller birollen, så är det något alldeles särskilt med dess distinkta smak som jag inte kan få nog av.

När jag satt ock skrev detta inlägg, och började söka på Smaskens efter mina rabarberfavoriter från tidigare säsonger, så insåg jag att de är så många att de förtjänar ett eget temainlägg. Hittills i år har jag redan skapat två riktigt fina recept. För några veckor sedan lagade jag till en (ännu obloggad) riktigt fin rabarbersås med stjärnanis.

I torsdags blev det en både god och vacker rabarbersoppa, kryddad med kardemumma, som jag serverade med vaniljmascarpone, krossade mandelbiskvier (köpta, inte hembakade) samt toppade med lite grovt stött kardemumma och finhackad citronmeliss. (Om sanningen ska fram är det inte första gången jag lagar rabarbersoppa, men denna är så mycket bättre än den förra.)

Soppan delade familjen, bokstavligt talat. Jag, min man och vår äldste son fullkomligt älskade den. De tre yngre barnen var ganska så skeptiska. Ett av dem för att hon helt enkelt inte gillar rabarber. De övriga åt upp sin mascarpone, men förhöll sig skeptiska till soppan. Då hade jag ändå sötat den lite mer än vad jag som vuxen egentligen hade önskat, i ett försök att blidka deras smaklökar.

Jag valde att servera soppan ur kafekoppar. Att strö på både grovt stött kardemumma och hackad citronmeliss var inte enbart ett försök till dekoration. Det blev helt enkelt otroligt gott, även fast det kanske får soppan att på håll se ut som en tomatsoppa med krutonger och basilika?

Mandelbiskvier, förresten – det tänker jag baka, så snart jag har tillgång till ugn igen. (Det börjar kanske bli tjatigt, men jag misstänker med rätta att vi kommer vara utan ugn en månad till, då vi har en mängd andra saker vi måste ta itu med.)

Kardemummakryddad rabarbersoppa med vaniljmascarpone och krossade mandelbiskvier (6 portioner)

Det finns flera fördelar med att att passera soppan, i synnerhet om det inte är den späda primörrabarbern man har att göra med. Man slipper man de grova fibrerna, och genom att man inte behöver skala rabarberstjälkarna ger skalet soppan den vackert röda rabarberfärgen som jag är så förtjust i.

1 kilo rabarber4 dl vatten
2,5-3 dl rörsocker strö (efter smak)
1 tsk grovt krossade kardemummakärnor
1-2 msk potatismjöl

200 gram mascarpone
1 vaniljstång, urskrapad
1 tsk flytande honung0,5 dl mandelbiskvier
2 krm kardemummakärnor, fint stötta
några blad av citonmeliss, hackade

1. Ansa och skär rabarbern i 3-4 centimetersbitar. Koka upp dem med vattnet, rörsocker strö och kardemumma
2. Låt rabarbern koka på medelvärme i uppemot 20 minuter. Rör och stöt i den under tiden.
3. Häll av soppan i en bunke genom en finmaskig sil. Passera fruktköttet med silen med hjälp av en sked, och pressa så att så mycket puré som möjligt kommer med.
4. Släng de grova fibrerna som blir över.
5. Koka upp soppan på nytt, och red av den med 1-2 msk potatismjöl, utvispat i kallt vatten (beroende på hur fast du önskar din soppa).
6. Låt soppan svalna, och ställ den sedan i kylskåp, om den inte genast ska serveras.
7. Skrapa ur fröna ur vaniljstången. (Spara själva stången i en försluten burk till något annat gott.) Blanda vaniljfröna med mascarpone och honung.
8. Krossa mandelbiskvierna, sött kardemumman och hacka citronmelissen.
9. Fördela soppan jämnt i sex koppar eller skålar. Klicka i mascarpone som du formar till ägg med hjälp av två skedar. Strö sedan över krossade mandelbiskvier, kardemumma och citronmeliss.