onsdag 16 maj 2012

En kväll på Restaurangakademien med
Årets Kock 2012

Bilden talar sitt tydliga språk - så här nöjd var jag
efter denna genuint trevliga kväll.

Gårdagskvällen var verkligen riktigt lyckad. Vi var en samling riktigt förväntansfulla personer som steg in i köket på Restaurangakademien; bloggare, representanter från huvudsponsorerna, från Årets Kock, från PR-byrån Pronto samt från Restaurangakademien. Under ledning av Årets Kock 2012 , Klas Lindberg, fick vi prova på att laga till rätter inspirerade av dennes vinnarresa till Tokyo.

Det fanns inte en rätt som inte föll mig i smaken. Allt var oerhört gott, och det är egentligen inte meningsfullt att jämföra eller gradera rätterna. Ändå kan jag inte låta bli att dela med mig av de rätter som i mitt tycke stack ut, och som jag gärna vill laga till och själv bjuda på.

Den första av dessa rätter var lika enkel som välsmakande. Klas Lindberg kallade den för syltade ostron. Ostron togs loss ur sina skal och slungades i en skål i en blandning av risvinäger, gräslök och schalottenlök. Därefter lades ostronen tillbaka i en av sina skalhalvor, beströddes med små syrliga örter och fick slutligen lite finrivet limeskal på toppen.

Om man gillar ostron, vilket jag gör, så är detta nog något av det godaste man kan göra med ostron.

Väldigt goda var också de pilgrimsmusslor som Klas tillagade, men det bästa med musslorna var att vi (eller i varje fall jag, som aldrig tidigare prövat på det) fick lära oss hur man öppnar, plockar ur och rensar pilgrimsmusslan. Vi fick pilla ut själva muskeln, skära bort den svarta magen (som inte sparas) och romsäcken (som sparas). Resterande slemmiga delar av musslan kan se nog så suspekta ut, men dessa kokade Klas ihop till något som både till doft, utseende och smak påminde om hummerfond.

Jag påstår inte att jag tror att jag kommer rusa ut och köpa färska pilgrimsmusslor den närmaste tiden, men förr eller senare gör jag det, för det här var riktigt kul att få lära sig.

Jag började med att skriva om de fantastiska syltade ostronen. Det var egentligen smakmässigt dött lopp mellan dem och den misomarinerade, eldade salmalaxen, som serverades med sojamajonnäs, lövtunna skivor rättika, körvel, sesamfrön och sist lite finrivet citronskal och ytterst lite olivolja. Något så vansinnigt gott, och definitivt möjligt att återskapa hemma.

Salmalaxen masserades först med några matskedar ljus misopasta. Därefter eldade Klas på den med den typ av brännare som jag annars förknippar med crème caramel. Resultatet blev (föga förvånande) otroligt delikat. Mison gav en grym smak åt den fina laxköttet, och det var så att säga bara den yttersta halva centimetern av fisken som var varsamt tillagad; resten var rå, och oerhört mjäll. Tillsammans med den fluffiga, smakrika sojamajonäsen var detta något av det godaste jag ätit på mycket länge.

Jag kunde knappast kunde ha fått en godare eller trevligare start på mitt uppdrag som LRF:s officiella Årets Kock-bloggare. Som ett riktigt plus i kanten visade det sig att Klas Lindberg inte endast är en fantastisk kock, utan därtill en otroligt trevlig person och duktig talare, som närmast lyckades trollbinda oss med sina anekdoter om sina drömmar och sin långa väg mot att vinna Årets Kock, sina år i restaurangskola, sina olika resor ut i världen för att arbeta med kockar han beundrar och de erfarenheter han fick med sig.

Gårdagskvällen var verkligen riktigt välorganisera. Det var lagom mycket matlagning, lagom mycket mingel och dessutom en ordentlig stund vid sittande bord, då vi blev serverade, och fick ägna oss åt att prata om maten, informellt presentera oss för våra bordsgrannar, samt inte minst diskutera hur de flesta av oss (mat)bloggare (ja, åtminstone vi som var samlade) mycket flitigt använder sig av sociala medier utöver våra bloggar som ett komplement till och en förlängning av bloggarna. Det är trots allt dessa egenskaper och förmågor som gjort att vi valts ut att representera våra respektive huvudsponsorer av Årets Kock.

Det förhåller sig helt enkelt så att det i mitt tycke är en ren välsignelse att utöver bloggen ha både en Facebook-grupp och ett twitterkonto. Tack vare dessa kompletterande kanaler kan jag kommunicera på tre helt olika sätt, och därmed täcka in så otroligt mycket mer än om jag enbart hade bloggat.

Därmed inte sagt att jag tror att alla ni som läser här har behov av att följa mig i samtliga dessa fora; absolut inte. Däremot har jag behov av att kunna föra ut mitt budskap på olika sätt, via olika kanaler, för att nå olika sorters publik.

Efter denna lilla sociala medier-utvikning vill jag avslutningsvis säga att Årets Kock som tävling har höga ambitioner, och strävar efter att bli fullt ut accepterat av restaurangbranschen som det officiella svenska mästerskapet i matlagning. Det trodde jag att det redan var, men om så inte är fallet, så är det väl på tiden, kan man tycka, då 2113 års tävling blir den trettionde i ordningen?

Jag är verkligen glad och förväntansfull, och inte minst tacksam över att ha fått chansen att följa denna tävlings olika delmoment hela vägen fram till finalen den åttonde februari 2013. Det här blir bra – eller hur, LRF?

6 kommentarer:

  1. Den som följer din blogg, eller läser ett endaste inlägg, kan inte tvivla på din entusiasm. Din blogg är min absoluta favorit, just för att du verkligen brinner för mat och för att du lagar mat som tilltalar mig på alla sätt. Jag kan inte tänka mig en bättre matbloggare för den roll som du fått och det är bara att gratulera och uppmuntra till fortsatt mateskapader.

    Trevlig helg!

    /Sara

    SvaraRadera
  2. Trevligt, medryckande och lite glimt i ögat! Keep on!
    Kommer att följa dina intryck med spänning!
    *kram*

    SvaraRadera
  3. Det lär bli bra, ser fram emot laxen inom en snar framtid!

    Du ser bara ganska nöjd ut ;)

    SvaraRadera
  4. Igår såg jag en debatt på Publicistklubbens hemsida, http://youtu.be/nWqCJg18C4U
    Den handlar om journalisten som varumärke. Janne Josefsson och Stina Dabrowski har ett uttalat motstånd mot "bloggar, twitter och sånt". Ebba von Sydow och Alex Schulman gör sitt bästa för framhålla att nya sätt att kommunicera inte behöver äventyra trovärdigheten och att samarbete med utvalda företag och varumärken kan vara positivt. Janne och Stina har en otäck von oben-attityd. Jag tycker att ditt sätt att arbeta är utmärkt journalistik och trovärdigt i varje bokstav! Vad vore mat&dryck-journalistik utan bloggar, twitter och FB? Tänk så många duktiga och inspirerande kreatörer vi gått misste om!/Anna N

    SvaraRadera
  5. Sara: Tusen tack, det var verkligen roligt att läsa dina fina ord. Jag hoppas att LRF ska vara nöjda med mina insatser :-).

    Lena: Tack ska du ha, det känns bra att du följer mig!

    Fredrik: Laxen var makalös. Ja, nog var jag förtjust (fast lika mycket salongsberusad ;-)....)
    Inte direkt starstruck, men förbaskat imponerad!

    Anna N: Tack för en kommentar som gjorde mig väldigt glad. Det känns bra att du genom kommentaren visar att jag faktiskt lyckas i min uppsåt med bloggen (och Facebook, och Twitter).
    Det är häpnadsväckande att erfarna journalister och stora delar av media inte har begripit att det finns nya sätt att kommunicera, sätt som de inte begriper sig på, som de inte kan kontrollera och som skrämmer dem.

    Personligen beundrar jag Ebba von Sydow oerhört och tycker att hon är rent makalöst professionell.
    Tack än en gång för en oerhört givande kommentar!

    SvaraRadera
  6. Hade gärna smakat på de rätterna jag med - och pilgrimsmusslor älskar jag!

    Riktigt roligt att du fått ett så ärorikt uppdrag. Kommer naturligtvis att följa hela resan (i alla tre fora).

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...