lördag 21 november 2009

Äppelplättar, med riktigt bra tillbehör


Mina barn älskar verkligen inte all mat jag tillagar. Det kan jag leva med. Jag ser det hela som ett (upp)fostringsprojekt. Barnen exponeras för dofter, smaker och inte minst råvaror som de kanske inte uppskattar här och nu, men som ger dem en sorts kulinarisk allmänbildning som jag är ganska säker på att de kommer att tacka mig för i framtiden.

Förra lördagen åt vi dubbla frukostar. Det var därför först tvåtiden på eftermiddagen som det dök upp önskemål om lunch. Då slängde jag helt enkelt ihop dessa plättar av vad som fanns hemma.
Plättarna blev bra mycket sötare än mina plättar vanligtvis brukar vara. Även plättar steks här hemma enligt pannkaksformeln. Men, eftersom dessa plättar serveras utan det gängse tillbehöret sylt, var sötman inte något som störde.
Mezeyoghurt smaksatt med äkta vanijsocker balanserade plättarna perfekt. Några strängar skogshonung ringlades över, samt ett litet moln av kanel.
En ny favorit var född.
Detta skulle lätt kunna fungera som en lyxig frukost.Vad gäller lunch, så har barnen helt klart fått en ny favorit på menyn.

Äppelplättar med vaniljsmaksatt mezeyoghurt
(fyra, lite mindre barnportioner)

3 ägg
180 gram vetemjöl (cirka 3 deciliter)
6 dl gammaldags mjölk
2 medelstora Aroma-äpplen, rivna
0,5 tsk salt
1 msk råsocker
1 tsk kanel
smör till stekning

Vispa samman ägg och mkjöl; späd med mjälken, lite i taget. Tillsätt övriga ngredienser, och stek plättarna på sedvanligt sätt.

Servera med:
2 dl mezeyoghurt
1 tsk äkta vaniljsocker

Mycket godare än köpt vaniljyoghurt. Givetvis kan man även smaksätta yoghurten med ekologiskt vaniljpulver, och söta själv. Med smakrik skogshonung och lite kanel uppepå blir måltiden komplett.

8 kommentarer:

  1. Jag är övertygad om att det är rätt tänkt. Själv fick jag växa upp under principen att man behövde inte äta allt men man var tvungen att smaka (innan man säger att det inte är gott). Något jag tillämpat i förhållande till mina tre egna barn

    Jag törs nog säga att kidzen, nu 16, 19 och 21, faktiskt äter allt de serveras. Och det tycker om det mesta. Äldsta grabben ringer hem emellanåt och frågar sig fram. Senast var det hur jag lagar blomkålssoppan.

    Avgörande för det hela var emellertid vår bilsemester till sydeuropa omkring år 2000. Då provade vi alla varianter av mat och fick erfara både eufori och turistfällor. Allt efter principen att törs man inte testa det okända så kommer man inte att få känna av euforin över något oväntat fantastiskt - men priset är att man kommer att drabbas av turistfällornas skitmat minst lika ofta.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du tänker helt rätt och jag föröker göra samma sak.

    Vår 6åring är en matvägrare och hon är rädd för att testa nya smaker. Allt smakar starkt för henne, men efter ett tag så gillar hon det nya som förut var väldigt skrämmande. Det kan handla om allt från lassagne till vanliljsås.

    Jag har lärt mig att för vår del så gäller det att inte ha brottom.

    De recpet/nya maträtter som jag intruducerar och som jag vet att hon kommer tycka om serverar jag med något som hon gillar sedan tidigare, då testar hon det nya men kännner ingen press på sig att hon måste äta det. Andra gången hon testar det nya så smakar hon mer än innan och tredje gången så funkar det oftast kanon utan att hon behöver något välbekant som sällskap på tallriken.

    Tålamod är nyckeln till harmonska måltider i vår familj helt enkelt.

    Vår snart 2åringa son äter allt, så det är väldigt olika :-).

    /Nina

    SvaraRadera
  3. Ser fantastiskt gott och lyxigt ut! Vilken mamma dina barn har.. min mamma skulle nog aldrig laga lunch på helgen, så om vi äter lunch då är det antingen köpt eller något som jag har lagat!

    SvaraRadera
  4. Jag bakar plättar i mammas gamla järn. Barnen äter som galningar. Vi har ofta rivet grönt äpple till, saften rinner ner på plättarna och det blir jättegott!
    Serverar också gärna turkisk yoghurt till, men jag rör gärna min med honung.

    SvaraRadera
  5. Helt gudomligt, salig mat för både barn och vuxen!

    SvaraRadera
  6. Åå, tänk så mycket roligare det blir när man gör plättar:D Med äpple lät riktigt gott:)

    Hanna

    SvaraRadera
  7. Stefan: Det låter som ett lyckat komcept! Jag ser fram emot matupplevelser med barnen när de blir lite större. För att inte tala om att få ta del av deras egna kulinariska experiment!

    Mat för fyra: Våra fyra barn är mycket olika sinsemellan, gällande vad de helst äter och hur positiva de är till att smaka på nya saker. Äldsta dottern är helt klart mest nyfiken; äldste sonen är mest skeptisk. Det gäller att ha is i magen!

    Kalasgott: Det var en komplimang! Jo, jag är ju som jag är ;).

    Anna B: Låter som en variant på samma tema! Ska pröva att göra det på "ditt sätt" nästa gång.

    Mikaela Mars: Min målsättning är att skämma bort barnen med så många hemlagade smaker och med så lite hel- och halvfabrikat som möjligt. Jag vill skapa små kräsna läckergomar, som ratar dålig mat ;)!

    Hanna: ja, det är märkligt, det där med plättar och pannkakor. Att det kan smaka så olika? Pröva ,ed äpple!

    SvaraRadera
  8. Jag är barnsligt förtjust i plättar. Äppelplättar, jatack!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...