måndag 6 juli 2009

Spagetti med tonfisk, tomater,
bladpersilja och en återbloggning


Fattigmansparmesan. Så fantastiskt gott, i all enkelhet. Obegripligt att så få, så enkla ingredienser, tillsammans kan bilda något så utsökt välsmakande.

det var inte vilket dagsgammalt bröd som helst, som dennna gång föranledde att just detta tillbehör tillreddes just i kväll. Stolt som en tupp lyckades jag för några dagar sedan sätta en vetesurdeg. Jag tjuvkopplade den helt enkelt genom att kickstarta den med en matsked av vår fantastiska rågsur. Den fick stå sina två dagar, i högsommarhettan; den blev matad, ompysslad, och sedan utsatt för det slutgiltiga testest - skulle den gå att baka med?
Jotack, det gick faktiskt riktigt bra. Jag behöver träna, men mina ansträngningar resulterade i ett mycket luftigt, om än aningen lågt bröd, med stora bubblor, knaprig, tjock skorpa och en utsökt smak.

Sedan två dagar tillbaka leker vi tvåbarnsfamilj (de två äldsta barnen är utlokaliserade till mina föräldrar i Göteborg för en vecka). På grund av detta är det inte en lika stor åtgång på bröd som det brukar vara här hemma. En tredjedel av brödet återstod. Inget kunde väl då passa bättre än att min man ställde sig och lagade fattigmansparmesan, och en tonfiskpasta därtill?
Det är för övrigt så löjligt tillfredställande att bara gå ut i landet och skörda grabbnävar av prima bladpersilja. Hur ska vi kunna vänja oss av med det, när vi väl är hemma i stan? Tur att vi har närmare sex veckors gemensam ledighet kvar...

Min mans tonfiskpasta
1 gul lök, finhackad
olivolja
200 gram tonfisk, konserverad
2 msk vitt vin
1 burk Mutti coctailtomater
salt och svartpeppar
1 dl bladpersilja, finhackad

Hetta upp olja i en gjutjärnsstekpanna. Fräs löken på låg värme tills den mjuknar. Tillsätt de övriga ingredienserna, och låt koka ihop.
Servera med nykokt spagetti, samt rikligt med såväl fattigmansparmesan, som vanlig parmesan.
Det ena goda skämmer inte det andra, som min mamma brukar säga.

Orvieto Amabile (nr 2404) är vad ni skymtar i glaset.

7 kommentarer:

  1. Måhända en korkad fråga, men hur sommarvardagligt är det? Vad är det för tonfisk? "Färsk" från fiskdisken (om tofisk såld i Sverige kan kallas för färsk) eller en superenkel variant på burk? Som sagt, måhända en korkad fråga att ställa till dig, men ...

    SvaraRadera
  2. Stefan: Mycket sommarvardagligt! Vi köper gigantiska ettochetthalvkilosburkar med tonfisk på CityGross och liknande butiker. Sedan portionerar vi ut dem i påsar och fryser in. Stora, fina bitar - inte det vanliga krafset, som i vanliga småkonserver.
    >Det var väl inte någon korkad fråga! Jag bar däewrmot ganska trött och lack igår, när jag lade in detta. Det trådlösa bredbandet bråkade med mig, och kamerans batteri laddade ur mitt i överföringen av bilder...därför missade jag denna självklara detalj!

    SvaraRadera
  3. Tack! Gläder mig. För av någon anledning har jag aldrig fått smak för "färsk" tonfisk. Antagligen inte lyckats i tillagningen. Småburkar händer det dock att jag köper.

    SvaraRadera
  4. det har ett namn, det där stekta brödet, men vad sjutton är det? Nu kommer jag att grubbla över det hela dagen. Kanske imorgon också.

    SvaraRadera
  5. Stefan: Så har vi rett ut det ;). Jag föredrar faktiskt tonfisk på j´bur, jag med!

    Anna: Vad det heter på italienska? Jag får googla det (har rudimentära italienskakunskaper).

    SvaraRadera
  6. Nu e de dags att laga detta ... men brukar ni köpa tonfisk i vatten eller i olja? I min butik hade de bara i olja, och jag är lite tveksam till det.

    SvaraRadera
  7. Stefen, jag var också skeptisk till tonfisk i olja, men prövade det när jag gjporfe salade nocoise till min 35-årsbuffé, och blev positivt överraskad. Jag skulle nog låta fisken rinna av en smula i en sil, men annars är det absolut ingen fara. Man tar helt enkelt lite mindre olja när man steker.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...