Semester, bloggtorka och mixad majonnäs

Jag har nu officiellt semester, och ägnar mig från idag och några dagar framöver åt att vara med mina äldsta barn på läger. Därav den bloggtorka som kommer råda under de närmaste dagarna.

Jag njuter av att vara ledig, trots att vädret varit så skrattretande dåligt. I dag har emellertid solen hedrat Östkusten med sin närvaro, och jag har suttit på en filt vid vattnet en god stund i eftermiddag, med näsan i soldyrkarposition. Det går trots detta plötsliga väderomslag inte riktigt att ta sommaren på allvar. Vi har inte direkt slitit på grillen de senaste två veckornas rikliga regn, om man säger så.

Vad vi däremot har gjort, det är att äta majonnäs. Jag erkänner utan omsvep att jag tycker det är kusligt nyckfullt att smiska majjo. Vad gäller andra emulsioner, såsom bea och hollandaise, känner jag mig proffsigt självsäker. Med majjo vill det sig inte altid, och det är ett stressmoment i sig. Det är nästan som att ingredienswrna verkar känna på sig att de ska smiskas av en osäker person, och beter sig därefter.

Just med åtskiliga alltför lösa majonnäser i åtanke beslöt jag mig i kvällen före midsommarafton att för första gången att pröva att laga majjo med helt ägg, och mixa den med stavmixer. Tanken på detta har nog i grund och botten grott i mitt huvud ända sedan jag läste om sådan majjo hos min vän Miss Meister.Jag var nog lite skeptisk, men det blev rent otroligt bra. Detta tillagningssätt passar mitt kynne. Visst ska jag fortsätta på att öva att smiska äggula och olja med ballongvisp på klassiskt vis, men om jag har lite bråttom, känner mig i obalans eller helt enkelt vill vara på den säkra sidan, då är stavmixern framledes min bästa majjo-vän.

Det spelar ingen som helst roll vilken temperatur ingredienserna har, det är bara att mixa på. Jag smaksätter gärna majjo med riven vitlök eller sambal oelek, men den är god alldeles som den är.

Mixad majonäs med helt ägg
Det enda kruxet med detta recept är att en stavmixer kräver en burk med vid öppning. Om du har en mixer med tillhörande liten bägare, så använder du givetvis den.

1 ägg
1 msk vitvinsvinäger
1 tsk dijonsenap
en nypa flingsalt
nymald vitpeppar
ca 2 dl neutral olja (druvkärneolja, varmpressad rapsolja eller majsolja)

1. Blanda ägget med vinöåger, dijonsenap, flingsalt och vitpeppar.
2. Häll i cirka 0,5 dl olja.
3. Mixa samman alltihop under 10-15 sekunder.
4. Tillsätt därefter olja i omgångar, och mixa kraftigt emellan.
5. Majonnäsen tjocknar påtagligt och blir snyggt fast och toppig. Ju mer olja man har i, desto fastare blir majonnäsen.

Jag drömmer om en Scottish Yell

I våras var jag bjuden till ett trevligt event på Köttbaren, där temat var whisky i matlagning, närmare bestämt The Six Classic Malts of Scotland. Maten var fantastisk, men fördrinken vi bjöds på var en upplevelse i sig. Jag är otroligt svag för just den här typen av drinkar, och jag har drömt mig tillbaka till den ända sedan jag smakade den.

Drinken bär namnet Schottish Yell, och så snart jag i egenskap av amatörbartender lyckas fixa färskpressad ingefärsjuice och köpa orgeat hos exempelvis Barkonsult (då jag inte orkar göra själv, som jag ser att "gamla" Tockasvansen gjorde egen av för längesedan), ska jag se till att det serveras sådana här i vårt hus.

Fram tills dess kanske jag på nytt borde avlägga en visit på Köttbaren?

Schottish Yell
40 ml Dalwhinnie
15 ml Orange'Curaçao
5 ml ingefärsjuice
20 ml limejuice
10 ml orgeat (mandelsocker)
Saltkant

Blanda allt i en shaker. Skaka ordentligt och servera i ett kylt coctailglas med halv saltkant.

Glad midsommar!

Jag hoppas att ni alla firar midsommar på bästa vis, var ni än befinner er och hur ni än väljer att fira. Själv njuter jag i fula drag av att vara bortbjuden. Familjen är dessutom decimerad till fyra personer, då våra pojkar firar midsommar i Göteborg, så det är en annorlunda dag på fler än ett sätt.

Jag har fundera en del på det faktum att mycket av kommenterandet och interaktionen mellan mig och er successivt har flyttat till Smaskens.nu på Facebook. Jag vet inte riktigt hur det har blivit så, med det beror kanske helt enkelt på att det är snabbare och enklare?

Kommentarsfrekvensen på bloggar verkar ha minskat över lag; det är i varje fall min bestämda känsla, när jag surfar runt och läser. Vad kan jag göra åt detta? Till att börja med så kan jag bli bättre på att snabbt besvara kommentarer. Där har jag varit lite lat på senare tid, det medger jag.

Jag måste också betona hur oerhört mycket jag uppskattar era kommentarer. Visst är det en egotripp att via Blogger kunna se statistik på hur många som klickat in sig på ett visst blogginlägg, men kommentarerna går inte att värdera.

Slutligen: tack för feedback och fina ord, både på Facebook, Twitter och bloggen. Jag ser fram emot en riktigt fin sommar, full av god mat och dryck, oavsett väderlek. Än en gång - glad midsommar!

Midsommartårta på Smaskens vis

I år är det, som jag nämnde redan igår, första året på fem år som vi inte firar midsommar på vårt lantställe. Det känns annorlunda, men samtidigt väldigt bra. I stället för att själva vara värdpar, firar vi denna gång hemma hos goda vänner, och delar på arbetet. Jag är inte ansvarig för att baka något (och tur är väl det, i dessa dagar av ugnsbrist), men jag ska dela med mig av receptet på förra årets midsommartårta.

Jag ville ha något annat än en traditionella gräddtårta, marängtårta, cheesecake eller paj; ja, kort och gott, sådant man ofta bjuder på eller blir bjuden på i midsommartid. I stället plockade jag förra året upp något av det godaste jag vet, nämligen mina kära tjinuskikakor. Varför inte sammanföra tjinuskikakan med vaniljgrädde och solmogna jordgubbar? En gyllengräddad biskvibottten, bestruken av fyllig kolakräm, vispgrädde smaksatt med vaniljpulver och slutligen generöst med solmogna jordgubbar. Det kan ju knappast bli fel?

Det kunde det givetvis inte bli. Resultatet blev precis så bra som jag hade hoppats på. Som ni ser på bilden vispade jag grädden alldeles för fast, och jag saknade möjlighet att åtgärda detta. Bortsett från denna fadäs var tårtan helt enkelt perfekt. Den blev inte så stor, men den räckte till åtta personer. Är ni fler, får ni helt enkelt baka mer.

Det här är en enkel tårta. Den går lätt att förbereda, och snabbt att montera. Både biskvibotten och kolakrämen går att förbered dagen innan. Botten förvaras bäst inplastad i rumstemperatur. Kolakrämen står i kylskåpet, och tas fram så at den får mjukna en stund innan den ska bredas på botten.

Tårtan kräver med andra ord inte att man står länge i köket och slavar, vilket brukar vara ett viktigt kriterium i på semestern. Om man nu inte, i likhet med mig, betraktar semestern som en möjlighet att få ägna sig åt matlagning och bakning utan att bli stört av sådana prosaiska företeelser som vardagslogistik och förvärvsarbete.

Var så goda - midsommartårtan är serverad.

Midsommartårta på Smaskens vis
Tårtbotten
200 gram mandelmassa
2 äggvitor
1 krm salt
2 tsk ekologiskt vaniljsocker

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Rita en cirkel på cirka 24 cm i diameter på ett bakplåtspapper. Använd dig av en rund kakform.
3. Vispa äggvitorna till ett hårt skum.
4. Riv mandelmassan grovt.
5. Vispa ned mandelmassan, saltet och vaniljsockret i äggvitorna, så att allt blandas helt.
6. Bred ut smeten jämnt så att den täcker cirkeln.
7. Grädda tårtbotten i nedre delen av ugnen i alltifrån 15 till 18 minuter, beroende på hur välgräddat gyllenbrun du vill ha den.

Kolakräm
1 dl vispgrädde
1 dl rörsocker strö
1 msk smör
1 msk mörk sirap
1 krm salt
På slutet: 1 msk ekologiskt vaniljsocker

1. Blanda ingredienserna i en kastrull.
2. Koka på medelvärme i 15-20 minuter, tills kolakrämen får stora bubblor och börjar kännas seg.
Tag då kastrullen från plattan, rör ned vaniljsockret, och låt krämen svalna.

2 dl vispgrädde
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
0,5 liter jordgubbar, snoppade
(myntablad till dekoration)

Montering
1. Bred kolakrämen på tårtan, så snart krämen svalnat helt.
2. Vispa grädden och vaniljpulvret ganska fast och fluffigt.
3. Bred grädden ovanpå kolakrämen. Dekorera sedan med bären.

Midsommarmat - några tips från Smaskens

Vad är egentligen midsommarmat? För egen del har vi nog ätit ungefär detsamma under alla år. Matjessill med alla de viktiga tilbehören till lunch (hemmagjorda köttbullar till barnen, i stället för sill). Därefter tårta till fikat, och sedan något grillat på kvällen. Enkelt, traditionellt och ganska förutsägbart? Ja, men - ack, så gott.

I år firar vi inte midsommar på landet, till skillnad från de senaste fem åren. Det är ovant, så klart, men känns ganska skönt. Vi ska inte vara värdpar; i stället är vi bortbjudna. Vi bidrar, men har inte huvudansvar. Det är också ovant, och precis lika skönt.

Om jag ska anstränga, mig och tråla lite i arkiven efter vad som skulle kunna fungera som alternativ till vår sedvanliga midsommarmat, då hittar jag genast lämpliga kandidater.

Jo, matjespaj, så klart - den passar alldeles strålande på midsommarbordet. Faktum är att den passar precis lika bra till midsommar som till påsk. Har ni inte prövat den ännu, så har ni något att se fram emot (och då ska ni veta att jag inte är någon pajälskare).

Laxrillettes är aldrig fel. Jag flaggar friskt för laxrillettes på alla buffébord, således även till midsommar.

Om vi nu ändå är inne på lax, så skulle jag inte tveka att servera inkokt lax på ett buffébord i modsommrtid. Med en kall sås till och nykokt färskpotatis är detta riktigt fin, klassisk svensk sommarmat.

Sallad kanske inte är det första man kommer att tänka på i samband med midsommarlunch, men det skadar inte att tänka på att det faktiskt finns personer som inte uppskattar sill. De blir säkert glada om de hittar en räkcaecarsallad på buffébordet.

Denna räkmousse kan serveras i små glas på ett buffébord, eller som en liten förrätt. Med löjrom blir de extra lyxiga. Jag är barnsligt förtjust i att servera desserter i miniatyrportioner, så det är egentligen underligt att jag ännu inte halkat dit på förrätter? Det är nog bara en tidsfråga. Varför inte servera äggröra eller miniomeletter i små cocottformar tillsammans med strimlad matjes, toppat av finhackad gräslök, rödlök och dill?

Vem har sagt att midsommar och midsommarmat måste vara som det alltid har varit? Själv tycker jag det käns befriande skönt att i år ha släppt mitt kontrollbehov, och låtit andra bestämma vad vi ska äta. Omväxling förnljer, inte sant?

Kock + bonde = sant

I går blev det oficiellt att LRF är värd för semifinalerna i SM i professionell matlagning, Årets Kock 2013. De utvalda städerna, som jag kommer besöka i samband med respektive arrangemang, är Göteborg, Jönköping och Uppsala.

Nytt för i år är att tävlingarna kommer att ha en regional prägel. Jag tycker detta känns ganska självklart, det ligger helt klart i tiden, men är samtidigt ganska spännande. Det är inte underligt att LRF vill framhäva svenska råvaror i allmänhet, och regionala råvaror i synnerhet. På senare år har kopplingen mellan kocksr, bönder och regionala råvaror blivit allt vanligare, och vi har säkert bara skådat början av många samarbeten.

Svenska kockar är internationellt kända och respekterade. Nu är det dags att framhäva våra råvaror; inte enbart de exotiska och typiskt nordeuropeiska, utan råvaror rent generellt.

Så här säger Årets Kock, Klas Lindberg, själv:

"En av mina favoritbönder är Botulf Bernhard. Han odlar brysselkål, purjolök och majs med mera på sin ekologiska gård Solmarka gård utanför Kalmar. Dessutom har han värphöns som ger fantastiska ägg. Botulf har en sund syn på odling och han lyckas få fram enormt fina råvaror."

Botulf Bernhard själv blev glad, och sade så här, när han fick veta att han är Klas Lindbergs favorit:

"Det var roligt. Jag känner ett behov av att komma närmare konsumenterna. Då är det bra att möta kockar som använder mina råvaror i sin matlagning. Vi kan ha ett stort utbyte av varandra. Genom att öka kunskapen och förståelsen för varandras yrken kan vi utveckla våra verksamheter. Jag jobbar hårt med att få en god smak på mina råvaror."

Årets Kock 2013 avgörs i två semifinaler, en sista chansen och slutligen i en final i Stockholm. Vinnarna av semifinalerna i Jönköping och Uppsala får varsin plats i finalen. Ytterligare fyra kockar tar sig till finalen via sista chansen i Göteborg. Totalt är det sex kockar som tävlar om titeln Årets Kock i finalen i Stockholm i februari 2013.

Det känns fantastiskt roligt att jag och de övriga Officiella Årets Kock-bloggarna ska få närvara vid semifinalerna, sista chansen och inte minst finalen. Finalen har jag bevistat under ett par års tid, men själva tävlandet dessförinnan innan har varit en smula höljt i dunkel för mig. Nu kommer jag att ha möjlighet att för egen och för er räkning följa hela denna spännande tävling, från start till mål.

Jag kommer också under hösten använda mig av den möjlighet det är att representera LRF, i form av att fördjupa mig inom områden som intresserar mig.

Om ni som läsare har några synpunkter, idéer eller frågor om mitt uppdrag, så tveka inte att höra av er. Jag vill ha all input jag kan få.

Mexican Chili Schrimp Coctail Wrap

Ett långt namn, men det beskriver väldigt bra vad det är är för en maträtt. Min man inspirerades av ett recept ur Jamie's America, och gjorde en tolkning som passade otroligt bra att stoppa i ett tortillabröd och öra till en wrap, efter att brödet först fodrats med ett stort blad romansallat.

det här är givetvis en rätt som lika väl går att servera ur en skål, som en förrätt, men vi kombinerade den med andra fyllningar, när vi åt fajitas härom kvällen. Det kändes verkligen kul att variera sig en smula, och det är liknade definitivt inget vi tidigare ätit på detta vis.

Hoppa inte över dillen, den är viktigare än vad man kan tro. Koriander är ju en krydda som alla inte är förtjusta i, men jag tycker att just blandningen av samtliga örter, an chili och lime, är det som ger räkorna karaktär.

Riktigt gott blev det, och det kändes somrigt och nytt. Precis vad vi behövde.

Het räkcocktail
1 kg räkor med skal
1 msk olivolja
flingsalt
svartpeppar
2 dl passerade tomater
saft och finrivet skal från en citron
saft från 3 limefrukter
finrivet skal från en limefrukt
1 vitlöksklyfta, riven
1 röd chilifrukt, finhackad
2 salladslökar, finstrimlade
1 msk basilika, hackad
1 msk koriander, hackad
2 msk dill, hackad
Worchestershiresås
1 msk Tequila
0,5 gurka

1. Skala räkorna, och lägg dem i en skål.
2. Blanda ned vitlök, chili, olivolja, passata, samt saft och skal från citron och lima. Blanda väl.
3. Blanda ned salladslök, basilika och koriander.
4. Skala, dela och kärna ur gurkan. Skär den i tunna halvmånad, och blanda ned.
5. Tillsätt ett par skvättar WVorchestershire sås. Ställ in i kylskåpet någon halvtimma, och låt smakerna blandas.
6. Blanda ned en matsked tequila samt finhackad dill precis innan serveringen.

Skolavslutningsmiddag på Långbro Värdshus

Precis som jag skrev i onsdags, så åt vi skolavslutningsmiddag på Fredrik Erikssons Långbro Värdshus. Vi var ett glatt och förväntansfullt sällskap på åtta personer som steg in i lokalen. Barnen har sedan länge vetat om att vi skulle dit och äta, och ett restaurangbesök av sådan art är inte något de är bortskämda med.

Precis som förra året hade jag tagit det säkra före det osäkra och bokat en tidig sittning, samt förvarnat att vi kom med fyra barn i sällskapet. Jag vet inte om det var orsaken till att vi fick sitta lite avskilt, som i ett eget chambre separèe, men det var både trevligt och praktiskt.

För mig var Långbros egna ale det självkalar dryckesvalet. Den var smakrik och fin, med hög beska.

Bland förrätterna fanns flera lockande val, men slutligen föll jag för det ni själva ser på bilden här nedan - fyra svenska assieter.

Fyra svenska assietter: Liten carpaccio med löjrom och smetana och gräslök, Långbro Sill 2007, Royal på lagrad svecia med rökta räkor, Gravad salmalax med mörk senapsås och dill och gurksallad

Vackert, kreativt upplagt och otroligt gott. Så löjligt gott, faktiskt, att jag inte hade haft något emot att genast beställa in detsamma en gång till.

När det kom till varmrätt hade jag inget problem med att välja. Smörstekta abborrefiléer åt jag ofta som barn, och då hade jag inte sällan själv fiskat abborrarna. Dessa små filéer var perfekt tillagade. Den lilla sallad på bilden bestodav dill, gräslök, finstrimlad vårlök och enstaka ytterst små sallatsblad (möjligtvis av gemsallat?). Därtill en fluffig potatispuré, beurre blanc (?) på brynt smör, och så den originella tolkningen av ljummen gubröra, i form av ett perfekt pocherat ägg, samt att potatispurén toppats med små ansjovisfiléer och löjrom. En sådan rätt är det omöjligt att inte fullständigt charmas av.

Smörstekt abborrefilé med ljummen gubbröra och brynt smör

Jag var egentligen lite för mätt för efterrätt, men blev så nyfiken på vad Långbro sötsaker kunde tänkas vara. In kom en vackert utsirad ask i sten.

När jag lyfte på locket innehöll den två tryfflar, samt två små miniatyrskivor jordgubbsfylld rulltårta. De sistnämnda var delikata, men tryfflarna gjorde mig aningen besviken. Det kan tyckas underligt att klaga, men de smakade enbart choklad; inget mer. Det var helt enkelt inte riktigt vad jag hade förväntat mig.

Jag borde kanske lita på min instinkt och oftare satsa på förrätt och varmrätt? Vad gäller Långbro Värdshus så rekommenderar jag (föga förvånande) alla ett besök. De lyckas på ett strålande sätt kombinera matlagning på hög nivå med en varm och välkomnande atmosfär som gör att det alltid känns avslappnat och njutbart att besöka värdshuset.

Jag längtar redan tillbaka.

Långgrillade, rimmade tjocka revben med pepprig senapsglaze

Om jag var tvungen att välja ifall jag skulle äta enbart nötkött eller fläskkött resten av livet, då vore valet mycket enkelt. Fläskkött, så klart. Det är outstanding, i synnerhet i så här i grilltider.
Förra sommaren har vi njutit av både kotletter, sidfläsk och karré, men dessa tjocka revben var något i särklass. Min man fann återigen inspiration hos Adam Perry Lang, och anpassade ett recept efter våra omständigheter och preferenser.

Resultatet blev minst sagt läckert. Låt er inte avskräckas av att det tar tid och att det ingår flera moment i tillagningen. Det är väl värt besväret, och betydligt enklare än det vid först anblick kan verka.

Till köttet åt vi focaccia, 2011 års återfunna sommarfavorit bland bröd. En generös insalata caprese passade oväntat bra som tillbehör.

Med et extremt ostadiga väder som råder känner jag nästan mer för en tallrik pasta och ett glas rödvin än jag känner för grillat och rosé. Men, förhoppningsvis får vi många varma, fina kvällar i sommar. Ännu har jag inte givit upp hoppet.

Långgrillade, rimmade tjocka revben med pepprig senapsglaze
Brine (rimmningslag)
3 dl äppeljuice
1,5 dl vatten
4 msk ljust muscovadosocker
3 msk Maldonsalt
1 msk Worcestershiresås
1 msk japansk soja

1. Lägg köttbiten i en plastpåse tillsammans med rimningslagen.
2. Förslut påsen väl, lägg i en form, och förvara i kylskåp tills det ska tillagas.
3.Tänd grillen.Ta köttet ur kylen, och torka av det.
4. Pensla det därefter köttet med hälften av denna senapspasta:

Senapspasta
1 dl dijonsenap
0,5 dl vatten
1 msk worchestershiresås
1 msk äppelcidervinäger

Pensla över de avtorkade revbenen,

Blanda sedan en kryddblandning av:

0,5 dl passilla chili
0,5 söt rökt paprikapulver
0,5 dl colemans senapspulver
2 msk Maldonsalt
1 msk grovmald svartpeppar

5. Blanda kryddorna och strössla hälften av denna blandning över revbenet, så att alla sidor täcks.
6. Grilla på indirekt värme i cirka en och en halv timma. Vänd var tjugonde minut.

7. Tag under tiden de resterande mångderna senapspasta och kryddblanding, och blanda samman dem i en skål.
Tillsätt:

1 msk honung
2 msk ljust muscovadosocker

8. Blanda dessa ingredienser till en glaze.
9. Pensla ett tunt lager av glazen över revbenen.
10. Vänd efter fem minuter, och pensla på nytt med glazen. Tillaga i ytterligare fem minuter.
11. Tag därefter köttet från grillen, och låt det vila i tio minuter.
12. Skär upp i lämpliga bitar.

Vi har en vinnare - The Cube med Johan Jureskog 20/6 2012

Tio personer deltog i tävlingen om vem som följer med mig till The Cube på onsdag. Flera av dessa deltagare är namn jag känner igen på personer jag i vissa fall har träffat och till och med har en vänskaplig relation till.

För att över huvud taget kunna välja ut en vinnare, anonymiserade jag inläggen, numrerade dem och kopierade över dem till ett dokument. Sedan tog jag min man till hjälp att välja ut en värdig vinnare, givetvis utan att själv ha yppat eventuella preferenser bland bidragen. Jag håller min mans omdöme högt, och jag kan erkänna att det köttiga musikminne han valde faktiskt råkade vara den som även jag reagerade starkast på. Så här lyder det. Grattis, Pia! :

"Jag är av princip nästan aldrig med i tävlingar, men den här gången är både pris 1 och pris 2 oemotståndliga!
Därför delar jag ett av mina bästa minnen, som faktiskt innehåller både musik och mat.

Det är en julivecka för bra länge sedan, sommaren 1989 tror jag. Det var en av de där somrarna där både regn och sol gjorde vad de skulle, dvs sken respektive höll sig borta.

En av sommarens stora begivenheter var den återkommande jazzfestivalen kring Moderna museet, innan asfalteringen av gården. Massor av musik, massor av människor.

Alla dessa människor behövde äta, så det var klassiska matstånd överallt, men festivalledningen prioriterade det lite udda. Där fanns langos, cajungrytor, strömming, öl och en massa annat.

En vän som alltid var full av idéer och älskar mat kom på att han skulle samla in pengar till sin förening med tjugotalet medlemmar, ansökte om att få ha ett stånd och fick tillstånd! Föreningen hetta Valhall, medlemmarna använde namn internt som Tor, Freja, ja, du fattar.
Vad de skulle servera? Gris, förstås. Djävulsmackor. Det var rediga fläskkarréskivor, stora som dasslock, marinerade, som grillades på plats och serverades i ett rustikt bröd med en majonnäsbaserad sås och grönsaksalibi.

Det blev succé. Det betydde i sin tur att alla vänner tvingades jobba i ståndet för att hantera anstormningen. Framförallt min kompis Stefan behövde jobba där.

Stefan hade ledigt ibland. Då satt han och jag på kompisgängets stora presenning, drack öl och lyssnade på den softa musiken med en djävulsmacka i näven.

Men faktiskt började det regna en fin dag. Det gjorde inget, presenningen veks dubbel och vi satt som i ett tält. Men det blev ju lite trängre. Stefan och jag blev tvungna att sitta väldigt tätt. Väldigt, väldig tätt. Något magiskt hände där i värmen. Vi glömde musiken, värmen, maten värmen, det var bara vi två. Många timmar senare promenerar vi hem i natten genom sommar-Stockholm. Stefan följer med mig hem och sedan den stunden är vi ett par. Över 20 år och två barn senare äter vi fortfarande djävulsmackor med familjen, tittar på varandra och skrattar."

Tävlingen är avslutad för den här gången men om jag inte är helt felunderättad, så blir det fler tillfällen att tävla här framöver. Jag ber at få återkomma kring detta.

Vinn ett exklusivt besök på The Cube - träffa Johan Jureskog med Smaskens

Tävlingen är avslutad.

Nu syns The Cube by Electrolux på Kungliga Operans tak. The Cube har landat på Kungliga Operans tak i Stockholm. En mat- och designupplevelse utöver det vanliga.

I egenskap av Officiell Årets Kock-bloggare har jag i samarbete med Electrolux fått möjlighet att utlysa denna tävling under 24-timmar.

En person kan vinna ett exklusivt besök på The Cube onsdagen onsdagen den 20/6 2012 kl. 15:55-17:00. Du får träffa Johan Jureskog och höra honom berätta om hur han har tänkt kring den meny han har skapat. Vinnaren av tävlingen får smaka på delar av menyn, njuta av den fantastiska utsikten från Kungliga Operans tak. Ja, du får också träffa mig, så man kanske kan säga att jag ingår i priset, jag också?

Så här skriver Electrolux själva om The Cube: "The Cube by Electrolux, ett exklusivt gastronomikoncept som tagits fram för att fira 90 års professionell expertis för Electrolux. Nu kommer det till Stockholm. Under endast fyra månader kommer det att förgylla taket på Kungliga Operan, mitt i vår vackra huvudstad."

The Cube har gjort succé i Bryssel och Milano. Den öppnar nu i juni parallellt i Stockholm och i London på Royal Festival Hall. Placeringen av den delvis genomskinliga byggnaden är stor del av upplevelsen. Jag ser själv fram emot att få se på utsikten Stockholm ur detta unika perspektiv.

Jag vet att ni som läser här är oerhört matlagningsintresserade. Med så här kort varsel, och med den geografiska begränsningen, finns det nog somliga av er som väljer inte tävla. varför då inte tipsa någon matlagningsintresserad vän, som ännu inte hittat hit till Smaskens?

Tävlingsuppdrag: Vi förknippar nog alla Johan Jureskog med kött, både med tanke på Rolfs Kök och AG. Nu vill jag knyta samman det köttiga med musi, i och med att The Cube trots allt ståtar på Kunliga Operans tak. Berätta ditt köttigaste mat-och musikminne! Det kan vara ett bra minne eller en lustig anekdot.

Maila till annika.ingemarsson@gmail.com senast kl 11:00 imorgon lördag 16/6, och skriv "The Cube" i ämnesraden.

Kanske blir det just du och jag som ses nästa onsdag? Jag vågar lova att detta blir en mat- och designupplevelse utöver det vanliga.

En räddare i nöden

Nu är det kanske några av er som sätter morgonkaffet i halsen. Jag är inte direkt känd för att hylla helfabrikat. Nu är det ju inte företeelsen helfabrikat i sig som jag stör mig på, nej, det är att så många helfabrikat har så tveksamma innehållsförteckningar, och smakar så illa. Alla människor har inte alltid lust eller tid att själva stå och rulla köttbullar, och det vore väl skam om det inte fanns vettiga sådana att tillgå i våra överfulla mataffärer?

Själva slutade vi för många år sedan att ha köttbullar av typen Mamma Scan på lut i frysen. Jag hade hört av vänner och bekanta att deras barn börjar rata hemlagade köttbullar till förmån för helfabrikat, och den sitsen ville jag aldrig att vi skulle hamna i. På den vägen är det.

I september förra året fick jag möjlighet att pröva en då alldeles ny sorts köttbullar från Scan, som jag aldrig självmant hade köpt. Till saken hör, att just den dag då varan levererades, hade vi en osedvanligt stressig eftermiddag, full av vad man skulle kunna kalla för logistiska familjeutmaningar. Då kom faktiskt dessa köttbullar som en skänk från ovan.

Jag öppnade förpackningen med viss skepsis, men kände genast en tilltalande arom som steg från köttbullarna. Vi smakade, och de var verkligen goda, även i kallt skick.

Det känns faktiskt väldigt roligt att kunna berömma dessa köttbullar. De har en sympatisk innehållsförteckning, en hög kötthalt och en läcker kryddning. Att de dessutom smakar lika gott kalla som varma, det är i mitt tycke en solklar bonus.

Jag har sedan det första smakmötet köpt hem dessa köttbullar när tiden är alltför knapp. De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska här hemma. Som om det inte vore nog att maj månad i sig är en av de mest intensiva månaderna på året, så har vi dessutom sålt och tomt vårt lantställe. De kulinariska upplevelserna har vissa dagar fått stryka på foten. Våra barn älskar stuvade makaroner, och vill vi göra det enkelt för oss, så som vi vid ett flertal tillfällen behövt göra de senaste veckorna, så kan dessa köttbullar sannerligen tjäna som räddaren i nöden.

Bloggreceptboken 2012

I dag släpps Bloggreceptboken 2012. Tjugo bloggare har delat med sig av fina recept på temat "Något köpt, något lagat".

Själv har jag bidragit med ett riktigt bra recept på räkor med enkel smaksättning - perfekt som en lätt förrätt, eller som tapas.

Precis som förra året är det gratis att ladda ned Bloggreceptboken. Tveka inte att ta denna möjlighet att bli inspirerad till enkel mat för okomplicerat umgänge. Sommarmaten består ju faktiskt av så mycket mer än enbart grilllat.

Två gånger är en vana

Förra året den tionde juni åt vi skolavslutningsmiddag på Långbro Värdshus. Det var ett ganska spontant infall från vår sida; så spontana man nu kan vara med en relativt stor familj. Mina föräldrar var på besök med anledning av skolavslutningen. De har ofta föreslagit att vi ska äta ute, både för att det är trevligt, och som avlastning. Nu är det ju inte bara att braka in var som helst när man är ett sådant sällskap som vi är. Det var just på grund av mina tidigare goda erfarenheter som valet förra året än en gång föll på Långro Värdshus.

Vi blev inte besvikna. Vi åt gott, och vi fick fantastiskt fin service. När personalen är lika mån om att både barn och vuxna ska bli nöjda, då kan det knappast bli fel. Att boka bord till första sittningen är också ett smart val. Givetvis beror detta på åldern på barnet eller barnen, hur restaurangvant barnet är och vad för

Hjälmargös med räkor, champinjoner, dill, tomat, salladslök och en skummig vitvinssås, serverad med färskpotatis. Det smakade utmärkt bra den trevliga kvällen för ett år sedan.

Må så vara att gösen var makalöst god, men rabarberdesserten var ett konstverk. Vaniljcrémen med små bitar av ugnsbakad rabarber, rabarbersorbet och kardemummakrutonger var lika vacker som den var läcker, som ni själva kan se av bilden här nedan. Nu i kväll har jag suttit och spanat på menyn, för i morgon kväll ska vi återigen till Långbro Värdshus. barnen är mycket förväntansfulla, och jag ska inte sticka under stol med att jag själv i allra högsta grad ser fram emot besöket. Jag återkommer givetvis med fullständig rapport.

Grill-along med Niklas Ekstedt

För några veckor sedan blev jag i egenskap av Officiell Årets Kock-bloggare för LRF inbjuden till grill-along med Niklas Ekstedt, ett evenemang som gick av stapeln under Stockholm Culinary Week. Grill-along är egentligen en sanning med modifikation, för det var snarast smoke-along vi ägnade oss åt. Jag hade förmånen att få stå i köket tillsammans med mina Årets Kock-bloggarkollegor Karoline och Lisa, som redan har hunnit blogga om eventet.

Det var en riktigt trevlig upplevelse som faktiskt överraskade mig en smula. Jag fick mig mer till livs än jag hade väntat mig. Niklas Ekstedt har ju med sin restaurang Ekstedt tagit grillning til en ny nivå, och de tips han gav kommer jag definitivt ha användning för.

Roligast var när Niklas visade hur han snabbröker på tändrör, precis sådana tändrör vi själva har till grillen. Han sade att han använder sig av billiga trådsilar från IKEA, då de slits ganska hårt av att användas i detta syften. Vi fick laga til en tartar på kalv och märg, som sedan mycket lätt enrisröktes, och därefter serverades med stekta små murklor och blandade örter. Lika vackert som det var gott, kan jag meddela.

När Niklas demonstrerade vad den nästa rätten, små lammläggar, rökts i, drabbades jag av svårartat habegär. En liten rök hade suttit så fint här hemma på uteplatsen.

Som ni ser var det idel glada miner. Den söte unge mannen T som tog bilden kunde möjligen ha varit lite indre darrhänt, men det har jag fått avhjälpa genom lite kosmetisk bildbehandling. Med tanke på hur rökigt det stundtals var i lokalen kan det tyckas helt i sin ordning att denna gruppbild får gå i gråskala. Se själva här nedan hur det såg ut när det var som värst.

Vädrets makter var sannerligen emot oss denna kalla och regniga dag i början av juni, men inne i tältet i Kungsträdgården var det tack vare grillarna ganska varmt och skönt. Jag kom hem med rökdoft i kläder och hår och magen full av bland annat dessa godsaker.

Örtig potatissallad, som sommaren 2011

Förra sommaren på vårt lantställe blev vi närapå överväldigande av det överflöd av örtkryddor som omgav oss. Några välriktade planteringsinsatser i början av sommaren bidrog till att vi omgavs av yppig ätbar grönska. Det mot alla odds prunkande kryddlandet levererade främst mynta till drinkarna och dragon till bearnaisåsen. Korgar och balkonglådorna överöste oss med citrontimjan, oregano och tåliga, småbladig basilika. Med all denna prakt på bokstavligt talat blott en armlängds avstånd, var det väl snarast underligt att jag inte förrän i mitten av juli kom på tanken att blanda till denna fina potatissallad.

Vi är annars inte några storkonsumenter av färskpotatis. Barnen är ganska skeptiskt inställda till knölarna i fråga, och själva tar vi hellre en bit nybakat bröd till middagen. Just den dag då potatissalladen kom till serverade vi den tillsammans med grillade korvar från såväl Sandströms kött som från Taylors and Jones. De passade utmärkt bra tillsammans; saftiga, köttiga korvar och ljummen otatissallad med en dressing på olivolja, vitvinsvinäger, honungsdijonsenap, vitlök och en rejäl näve färska örter.

I kväll återupplevde vi sommaren 2011, denna gång med några modifikationer. Vi grillade lax, och ersatte som synes på bilden här ovan ungefär en tredjedel av potatisen i receptet med grön sparris. Det blev väldigt gott, det också. Om du inte har honungsdijonsenap, så smaksätt med vanlig dijonsenap och generöst med honung.

Sommarens bästa potatissallad 2011
700 gram färskpotatis, kokad och lätt avsvalnad
0,5 dl olivolja
0,25 dl vitvinsvinäger
2 vitlöksklyftor, rivna
2 msk honunungsdijonsenap
0,75 dl hackade, färska örter (oregano, citrontimjan, och småbladig basilika)
flingsalt och nymald svartpeppar efter smak

1. Dela den lätt avsvalnade potatisen i mindre bitar.
2. Rör ihop olja, vinäger, senap, vitlök och örter till en dressing.
3. Blanda potatisen med dressingen, och låt alltsamman stå och marinera en kvart innan det ska serveras. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

Chop Suey - man tager vad man haver

Jag lagade Chop Suey förra söndagen, i kölvattnet av min euforiska upplevelse med det thai-inspirerade fläsket med jordnötssås. Man kanske kan säga att jag hamnade i asiatisk stämning?

Chop Suey kan nog sägas vara kinamatens motsvarighet till "man tager vad man haver". Det finns egentligen inget recept till denna rätt som i grund och botten knappast är det minsta autentisk. Snarare är den ett bra exempel på vad som händer när invandrare anpassar sitt kök efter de förutsättningar som råder där man hamnar. Många av de rätter som serveras på våra svenska, föga genuina kinarestauranger kan nog sägas vara olika varianter av just Chop Suey?

Alldeles bortsett från rättens ursprung och status så tycker jag detta är oerhört got, och inte minst lätt, att laga till hemma. Köttet snabbmarineras medan man skär upp grönsakerna, och själva tillagningen är inte det minsta komplicerar. Hur mycket man vill ha av de olika ingredienserna är en ren smaksak. Jag beskriver hur jag gjorde, och det blev till min glädje uppskattat av hela familjen, vilket verkligen inte alltid är fallet. Valet av fläskkarré var helt avgörande för vår del. Det blev oerhört saftigt, på ett sätt som jag svårligen tror att en magrare styckningsdetalj hade kunnat bli.

Jag vet i ärlighetens namn inte om den gröna chilin i någon större utsträckning bidrog med smak.Kanske borde jag ha låtit bli att kärna ur den? En liten gnutta hetta från chili hade nämligen passat perfekt. Nästa gång ska jag se till att få med en sådan smaksättare.

Shop Suey (8 portioner
1 kilo fläskarré,
2 msk kinesisk soja
0,5 dl ostronsås
2 tsk salt
0,5 tsk nymald svartpeppar

Till såsen:
1,5 dl vatten
1 dl ostronsås
2 tsk Maizena
250 g Pak Choi
150 gram vårlök
1 gul lök
1 burk vattenkastanjer
2 gröna pepparfrukter
250 gram sugar snap peas
2 stjälkar selleri
rapsolja eller annan neutral olja att steka i

1. Putsa och strimla fläskkarrén fint. Marinera den strimlade fläskarrén i soja, ostronsås, svartpeppar och salt.
2. Dela grönsakerna medan köttet marineras: strimla pak choi, ansa och dela vårlöken, skär den gula löken i tunna halvmånar och skär vattenkastanjerna i skivor.
3. Finhacka e gröna pepparfrukterna.
4. Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna eller wok. Fräs mindre mängder av köttet hastigt, på hög värme och under flitig omrörning. För över köttet till en skål.
5. Fräs därefter grönsakerna; löken först, därefter pak choi, sedan vårlök och slutligen sugar snap peas.
6. Lägg tillbaka köttet i pannan, och blanda alltsammans.
7. Tillsätt vatten och ostronsås. Låt alltsammans snabbt värmas på, och rör sedan ned Maizenaredningen.
8. Servera med ris eller nudlar.

För kallt för fruktsallad?

Man kan säga att jag återupptäckt fruktsallad, tack vare att jag under en period inte kunnat baka desserter. Mina barndomsminnen av fruktsallad är ganska sunkiga; ni vet, den där sortens dagis-sallader bestående av trista golden delicious, för stora bitar brunskiftande banan, grovt tillskurna apelsinklyftor med sega hinnor och, om man hade tur, en och annan druva, full av kärnor.

Det vore synd att låta sådana minnen stå i vägen för det faktum att en fruktsallad i grund och botten är något av det godaste man kan njuta av efter en god middag. På senare tid har vi frossat i sådan här god fruktsallad. Jordgubbar, kiwi, banan, gröna och blåa druvor och gärna söt melon. Som om inte allt detta vore nog, serverar jag lättvispad grädde eller matlagningsyoghurt som tillbehör, smaksatt med vaniljpulver och honung.

Rostad cocos och mixad choklad gör slutligen desserten riktigt lyxig. Varför mixad choklad? Jo jag mixar grovhackad chokladen för att den då får mjukare brottytor, och blandar sig finare med cocos och frukt. En ren smaksak, givetvis.

Crème caramel-glass - den godaste på länge

Jag gör inte glass så ofta som jag borde, vilket helt och hållet beror på lättja, det ska villigt erkännas. Fastän butikerna är fulla av undermålig glass, finns det tack och lov tillräckligt med glassmaker av hög kvalitet för att jag allt om oftast ska hänfalla till att köpa glass, i stället för att göra det roliga jobbet att laga själv.

Det var i söndags jag blev sugen på crème caramel-glass. Jag har snuddat vid tanken tidigare, men inte kommit mig för at pröva. Hade jag vetat hur gott det skulle bli, hade jag lagat den för längesedan. Nu avnjöt vi glassen precis som den var, men den skulle kunna vara ett fantastiskt tillbehör till exempelvis stekta bananer - eller, varför inte toppa en bit brownie med en kula av denna glass?

det är så kul att i all enkelhet experimentera med socker, och det är fantastiskt att vaniljen och den gyllenbruna sockerlagen faktiskt kan få glassmeten att smaka snarlikt en crème caramel.

Nu blev jag än mer sugen att pröva mina slumrande glassidéer. Efter experimentet i december, då jag lyckades få panna cotta att smaka som smörkola, vore det inte orimligt att pröva på att få glassmet att smaka lika läckert?

medan jag experimenterar vidare delar jag med mig av detta riktigt fina glassrecept.

Crème caramel-glass
1 vaniljstång
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
6 äggulor
2 dl ekologiskt strösocker
0,75 dl vatten

1 Snitta upp och skrapa ur vaniljstången.
2. Koka upp grädde, mjölk och vaniljstång med frön i en kastrull. Ställ den åt sidan
3. Koka upp sockret och vattnet, och passa det noga, för det bränns vid snabbare än man kan tro. När sockret blivit brunt, ska det snabbt vispas ned i gräddmjölken. Använd grillvante och tag det försiktigt, för det kan skvätta , och man kan bränna sig.
4. Vispa upp äggulorna, och häll sedan ned dem i gräddmjölken under omrörning.
5. Vispa ned gräddmjölken i äggblandningen, och häll sedan tillbaka alltsamman i kastrullen.
5. Sjud blandningen försiktigt några minuter, under flitig omrörning, men den får inte koka.
6. När du märker att krämen börjar tjockna, drar du den från plattan.
7. Häll över glasskrämen i en skål, när den svalnat, och ställ den i kylskåpet för att svälla åtminstone ett halvt dygn. Passa nu också på att ställa in en lämplig glasslåda i frysen.
8. Kör glasskrämen i glassmaskin.
9. Stjälp upp den färdiga glassen i den låda du haft stående i frysen.
10. Frys glassen i åtminstone två timmar innan den ska ätas.