måndag 18 juni 2012

Skolavslutningsmiddag på Långbro Värdshus

Precis som jag skrev i onsdags, så åt vi skolavslutningsmiddag på Fredrik Erikssons Långbro Värdshus. Vi var ett glatt och förväntansfullt sällskap på åtta personer som steg in i lokalen. Barnen har sedan länge vetat om att vi skulle dit och äta, och ett restaurangbesök av sådan art är inte något de är bortskämda med.

Precis som förra året hade jag tagit det säkra före det osäkra och bokat en tidig sittning, samt förvarnat att vi kom med fyra barn i sällskapet. Jag vet inte om det var orsaken till att vi fick sitta lite avskilt, som i ett eget chambre separèe, men det var både trevligt och praktiskt.

För mig var Långbros egna ale det självkalar dryckesvalet. Den var smakrik och fin, med hög beska.

Bland förrätterna fanns flera lockande val, men slutligen föll jag för det ni själva ser på bilden här nedan - fyra svenska assieter.

Fyra svenska assietter: Liten carpaccio med löjrom och smetana och gräslök, Långbro Sill 2007, Royal på lagrad svecia med rökta räkor, Gravad salmalax med mörk senapsås och dill och gurksallad

Vackert, kreativt upplagt och otroligt gott. Så löjligt gott, faktiskt, att jag inte hade haft något emot att genast beställa in detsamma en gång till.

När det kom till varmrätt hade jag inget problem med att välja. Smörstekta abborrefiléer åt jag ofta som barn, och då hade jag inte sällan själv fiskat abborrarna. Dessa små filéer var perfekt tillagade. Den lilla sallad på bilden bestodav dill, gräslök, finstrimlad vårlök och enstaka ytterst små sallatsblad (möjligtvis av gemsallat?). Därtill en fluffig potatispuré, beurre blanc (?) på brynt smör, och så den originella tolkningen av ljummen gubröra, i form av ett perfekt pocherat ägg, samt att potatispurén toppats med små ansjovisfiléer och löjrom. En sådan rätt är det omöjligt att inte fullständigt charmas av.

Smörstekt abborrefilé med ljummen gubbröra och brynt smör

Jag var egentligen lite för mätt för efterrätt, men blev så nyfiken på vad Långbro sötsaker kunde tänkas vara. In kom en vackert utsirad ask i sten.

När jag lyfte på locket innehöll den två tryfflar, samt två små miniatyrskivor jordgubbsfylld rulltårta. De sistnämnda var delikata, men tryfflarna gjorde mig aningen besviken. Det kan tyckas underligt att klaga, men de smakade enbart choklad; inget mer. Det var helt enkelt inte riktigt vad jag hade förväntat mig.

Jag borde kanske lita på min instinkt och oftare satsa på förrätt och varmrätt? Vad gäller Långbro Värdshus så rekommenderar jag (föga förvånande) alla ett besök. De lyckas på ett strålande sätt kombinera matlagning på hög nivå med en varm och välkomnande atmosfär som gör att det alltid känns avslappnat och njutbart att besöka värdshuset.

Jag längtar redan tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...