
Därför delar jag ett av mina bästa minnen, som faktiskt innehåller både musik och mat. Det är en julivecka för bra länge sedan, sommaren 1989 tror jag. Det var en av de där somrarna där både regn och sol gjorde vad de skulle, dvs sken respektive höll sig borta.En av sommarens stora begivenheter var den återkommande jazzfestivalen kring Moderna museet, innan asfalteringen av gården. Massor av musik, massor av människor.Alla dessa människor behövde äta, så det var klassiska matstånd överallt, men festivalledningen prioriterade det lite udda. Där fanns langos, cajungrytor, strömming, öl och en massa annat.En vän som alltid var full av idéer och älskar mat kom på att han skulle samla in pengar till sin förening med tjugotalet medlemmar, ansökte om att få ha ett stånd och fick tillstånd! Föreningen hetta Valhall, medlemmarna använde namn internt som Tor, Freja, ja, du fattar.
Vad de skulle servera? Gris, förstås. Djävulsmackor. Det var rediga fläskkarréskivor, stora som dasslock, marinerade, som grillades på plats och serverades i ett rustikt bröd med en majonnäsbaserad sås och grönsaksalibi.Det blev succé. Det betydde i sin tur att alla vänner tvingades jobba i ståndet för att hantera anstormningen. Framförallt min kompis Stefan behövde jobba där.Stefan hade ledigt ibland. Då satt han och jag på kompisgängets stora presenning, drack öl och lyssnade på den softa musiken med en djävulsmacka i näven.Men faktiskt började det regna en fin dag. Det gjorde inget, presenningen veks dubbel och vi satt som i ett tält. Men det blev ju lite trängre. Stefan och jag blev tvungna att sitta väldigt tätt. Väldigt, väldig tätt. Något magiskt hände där i värmen. Vi glömde musiken, värmen, maten värmen, det var bara vi två. Många timmar senare promenerar vi hem i natten genom sommar-Stockholm. Stefan följer med mig hem och sedan den stunden är vi ett par. Över 20 år och två barn senare äter vi fortfarande djävulsmackor med familjen, tittar på varandra och skrattar."Tävlingen är avslutad för den här gången men om jag inte är helt felunderättad, så blir det fler tillfällen att tävla här framöver. Jag ber at få återkomma kring detta.
Magiskt!
SvaraRaderaStefan: Visst är det?!
SvaraRaderaSvårslagen historia och en värdig vinnare!
SvaraRadera