Jag begick vad som för en matbloggare måste vara en stor synd - jag reste till London utan kamera. Inte av misstag, nej, avsiktligen. Sådan är jag. Må så vara att jag fotar en hel del mat, men jag kan bli lite avskräckt av allt för mycket fotograferande. Låt mig säga som så, att vi var omgivna av tillräckligt många andra turister som fotade allt och alla i tid och otid för att jag nästan skulle utveckla allergier. Hur många pittoreska fönster med blomlådor kan man egentligen fotografera? Jag var närmast glad att slippa, och bara få fokusera på det viktiga. Det viktiga var, i sjunkande ordning - min man, våra måltider och våra utfärder. Jag vill verkligen passa på att än en gång tacka alla ni som delade med er av era London-tips. Vi hade inte en chans att hinna med allt, men kanske får jag en möjlighet vid något framtida London-besök? Jag kan säga som så, att inte en enda måltid vi åt gjorde oss besvikna.Vi gick ut hårt redan å fredagen. Jag hade beställt bord på HIX, efter att ha läst hos Lisa Förare Winbladh och fått en bestämd känsla av att det vore något som skulle falla mig och min man i smaken. Vi blev mer än nöjda. Maten var fantastisk, och servicen liknade få saker jag upplevt. Nu är jag visserligen inte en van uteätare, men personal som lyckas förena lyhördhet, avspänd uppmärksamhet och vänlighet skapar de bästa förutsättningarna för nöjda, avslappnade kunder.
Vi började med att sätta i oss ett berg av perfekt tillredd grön sparris med en härligt syrlig hollandaise. Det gick bara inte att behärska sig. 200 gram eller 400 gram till två personer? Vilken onödig fråga.
Till varmrätt åt min man en biff med ugnsbakad benmärg. Själv fortsatte jag mitt lilla projekt lever-KBT. Jag har i vuxen ålder insett att jag faktiskt kan uppskatta lever. Just i det här fallet handlar det om den godaste lever jag ätit, och förmodligen kommer att äta på mycket länge. HIX' grillade kalvlever serveras på ett moln av potatismos smaksatt med salladslök; sky, bacon och som tillbehör valde jag en sallad på gemsallat, vattenkrasse och tunnt skivad schalottenlök. Det var så obeskrivligt gott att jag nästan var arg på mig själv för att jag på grund av sparrisen inte orkade äta upp hela portionen.
Jag var, min mättnad till trots, bara tvungen att avsluta med en perfekt kula jordgubbsglass. Ni vet hur jag är när det kommer till glass. Givetvis kände jag mig förpliktigad att kontrollera att glassen höll samma kvalitet som den övriga menyn. På lördagen åkte vi till Borough Market, och hamnade (återigen tack vare Lisa FW/Matälskaren) på Monmouth Coffee. Kön ringlade sig redan långt utanför lokalen när vi anlände. Vi hade turen att få sittplatser, och högg in på en frukost beroende av en sympatisk och genialt avspänd buffé av surdegsbaguetter, högklassigt smör och ett otal sorter hemkokt sylt. Kaffet - bryggkaffet, märk väl - var minst sagt välsmakande. Lokalen var i sig fantastisk. En lördagsfrukost att rekommendera, som dessutom påminde mig om hur gott det i all enkelhet är med bread, butter and jam - när kvaliteten är så hög som på Monmouth Coffee.Att strosa runt på Borough Market är en plågsam njutnig. En hel butik med enbart smör, vad sägs om det? Köttdiskarna, utbudet av fågel och vilt, bergen av ostar samt gigantiska grönsaksstilleben därtill var nästan lite mer än jag kunde klara av. Jag blev avundsjuk, och en aning bitter över att utbudet ofta är så begränsat i Sverige. (Mina tankar gick till den gigantiska ostdisken i det lilla snabbköpet i vår semetersmåstad på Korsika, där det fanns ett halvdussin olika raser av färsk kyckling att välja mellan. När får vi något motsvarande i Sverige? Får vi någonsin det?)Vi drog vidare på nya äventyr, och hamnade på den av Anna Billing rekommenderade restaurangen Raoul's för en sen lunch. Till min obeskrivliga lycka serverades jag där rökt kolja med pocherade ägg, toast och hollandaisesås. Rökt kolja hade jag inte ätit på åratal (för många för att jag ska gå in på dem), och i sällskap av perfekt pocherade ägg och en hollandaise som stod sig gott i jämförelse med den på HIX, blev jag en mycket mätt och lycklig kvinna. På lördagskvällen skulle vi ut på galej. Via en tidigare sökning över restaurangutbudet i vårt närområde, hamnade vi av en slump på vad vi senare såg att en läsare vid namn Frida som bor i Marylebon rekommenderat, nämlien Le Relais de Venice L'Entrecôte. Denna restaurang liknar inte mycket jag upplevt tidigare. Konceptet är strålande enkelt. Man har en fast meny bestående av grönsallad med valnötter och vinaigrette (en grymt, dijonsenapsstark sådan), som följs av entrecôte med perfekta pommes och husets hemliga sås (vi gissar på att stekpannan vispas ur med konjak, senap, mycket dragon och svartpeppar). Deta är i all enkelhet en måltid så god att den skulle kunna vara en kandidat till en eventuell sista måltid (inte för att det är aktuellt, men ni förstår vad jag menar). Söndag morgon bjöd på regn, vilket bidrog till en avslappnad känsla. Hur låter upplägget att i sakta mak spatsera iväg till ett litet kafé, inta en god lagad frukost, och sedan återvända till hotellrummet för att sova frukost? Ett upplägg helt i vår smak. När vi vaknade hade regnet upphört, och solen bröt fram. Söndagslunchen intogs på Carluccios. Antonio Carluccio är en kock vars kokböcker vi slukade för ett tiotal år sedan. Han har en kedja av caféer och restauranger. De pastarätter vi åt var precis så goda som vi hade förväntat oss, med hans kokböcker i åtanke. Vad sägs om ravioli med ricotta och spenat med smält smör och salvia? Något av det godaste jag vet. En kula bitter chokladglass och en dubbel espresso avrundade lunchen på bästa tänkbara vis. Söndagen var inte enbart vår sista dag i London, utan även min mans födelsedag. Vi åt söndagsniddag i en oväntat lugn miljö på Providores. Återigen sänder jag ett tack till dig Frida i Marylebone, för tipset. På Providores kan de laa god mat. Jag åt en potatissoppa med grön chili till förrätt, ett smältande mört lamm (garanterat långlagat) till varmrätt, och till efterrätt en smulpaj på äpple, rabarber och krusbär med chaiglass. När upplevde jag senast erbjuda en dessert delvis baserad på krusbär? Det minns jag inte ens.
En värdig avslutning på en resa som översteg alla förväntningar. Chaiglassen ska definitivt återskapas, så även potatismoset med vårlök. Här ska även pocheras ägg och slås hollandaise därtill. Det kommer nog också bli ett antal frukostar på bröd, smör och för ändamålet hemkokt sylt.
Samt, faktiskt, de rostade cashewnötterna med havssalt och svartpeppar jag köpte i påse på Marks & Spencer. Så självklart - svartpeppar och salt på de söta nötterna. Det är nog helt enkelt så att det är matminnen jag längst bär med mig nu för tiden. När någon frågar vad vi gjorde i helgen, svarar jag med att berätta var, och vad, vi åt. Någon som känner igen sig?
Blev väckt av barn mitt i natten och kan inte somna om - så då gick jag in här istället! Det kan vara bra att skippa kameran emellanåt - jag gör det allt som oftast när vi gör saker med familjen, annars är det lätt att produktionsnerven sätter in.
SvaraRaderaLåter som en alldeles underbar weekend, en sådan skulle jag gärna ha själv lite oftare (bara det där att äta frukost och sedan gå tillbaka till hotellrummet... ;)
Jag hann aldrig stanna så länge i Marylebone att jag kunde prova restaurangerna, det fick bli butikerna (som jag sedan skrev om på Taffel). Nu finns det dubbel anledning till återbesök. Måtte det inte dröja länge!
Vilken fantastisk reserapport! Själv åker jag till London över Kristihimmelsfärd med min 15åriga dotter. Vilken av alla trevliga resturanger ni besökte tror du skulle passa oss mest? Dottern gillar också god mat, dock är hon inte så förtjust i resturanger som skall verka "fina i kanten".
SvaraRaderaLåter som en fullständigt suverän semester! (Vilken mat - dräggel, dräggel). Tur att ni kom iväg och vilka härliga tips till alla andra Londonresenärer!
SvaraRaderaKul med att ha med sig mattips hem som souvenirer, det brukar jag också.
Hälsar fröken Dill
Anna: Det var så befriande att ta beslutet att lämna kameran hemma! Annars hade jag bara gått omkring och fotat. Nu släntrade jag i stället i sakta mak, och höll mannen under armen.
SvaraRaderaMarylebone var verkligen en pärla! Vill tillbaka, men det lär nog dröja ytterligare två eller tre år innan det kan bli verklighet.
Att semestra på tu man hand emelanåt är en ofattbar lyx!
Annika K: Kul att resa med dottern! Jag kan ärligt säga att iget av de ställen vi åt på var det minsta fint i kanten! Vi kände oss hemastadda och väl omhändertagna. Jag rekommenderar varmt allt det vi prövade.
Fröken Dill. Ja, tänk att vi kom iväg! Det var en suverän resa, minnesvärd på alla sätt och vis.
Halva nöjet med att resa är just att uppleva ny och spännande mat, tycker jag :) Er resa låter underbar, och jag blir sugen på att åka till London själv.
SvaraRaderaKlart man redovisar semestrar i mat ? Eller är jag lite konstig kanske ? Men vilka bra tips och så kul att ni kom iväg !
SvaraRaderaOjoj.. Du får ta och skapa en egen karta på google maps (ja det går faktiskt) så att vi andra får 'rulla' samma slinga :)
SvaraRaderaJag var på Burough Market i torsdags! Biterljuv var upplevelsen, smakade helt underbar Turkish delight och såg vinbärsstora tomater som hette Berry Baby Tom. Jag åt den godaste pizzan någonsin i lördags men om det och allt annat jag åt ska jag berätta mer om på min blogg ;)
SvaraRaderaMen vad underbart att du också fick åka iväg och njuta av fantastiska London och det underbara försommarvädret!
Har nyligen hittat till din superbra blogg och blev så inspirerad av det franska receptet med makrill, dijonsenap och färsk oregano att jag inte kan släppa det förrän det är testat. Så snart tillfälle ges, var så säker!
SvaraRaderaSäger som Fröken Dill - drägel drägel.
SvaraRaderaAvundsjuk är bara förnamnet. Tack för att du delar med dig!
Jag är så himla, himla glad att ni kom iväg, verkar ju ha varit heelt underbart. Kram!
SvaraRaderaBlir lite lycklig av att läsa reseskildringen! Bilder behövdes inte, tack för god läsning!
SvaraRaderaMed en sådan här beskrivning behövs inga bilder. Det låter som ni haft det bra och ätit en MASSA GOTT.
SvaraRaderaVilken bra reseguide att ha när färden bär till London, kanontips verkligen!
SvaraRaderaVi har oxå en tendens att bäst minnas maten vi åt och var vi åt den när vi är ute i världen. Att man sedan oxå alltid hamnar i mataffärer eller på köksavdelningarna i affärerna är oxå så typiskt. Vad som köps med hem är väl inget jag behöver berätta?...
Maria: Halva nöjet, så sant. Och ondon har verkligen mycket att erbjuda i matväg. Jag hade lätt kunat stanna en vecka till, med alla de bra tips vi fick!
SvaraRaderaFilippa: Det är vi som är normala! Och jag kan fortfarande knappt fatta att vi kom iväg.
Fredrik: Jag funderade just på det...hade varit kul!
Kristin: Jag ska läsa hos dig, har varit usel på att läsa matbloggar på sistone. Bot och bättring!
Susanne: Tack, vad kul! det där makrillreceptet var en riktig höjdare. Välkommen hit!
Janicke: Dregla på du bara ;). Var inte avundsjuk - jag gör ju bara sådant här sisådär vart tredje år...
Mikkan: Det var ljuvligt. Helt enkelt underbart. Bästa resesällskapet, bästa staden, bra tid på året och så all denna mat...
Receptomaten: Härligt, då känner jag mig nöjd! Stort tack till dig!
Emma: Det var en fantastiskt fin komplimang. Tack!
Håkan och Anki: det är ju så kul att få berätta och tipsa! Och maten, ja, den är ju det primära - alltid...;)
Som sagt, precis hittat hit och kommenterar darfor pa gamla inlagg! Sa roligt att lasa din London-skildring eftersom jag bor har sen 2 ar tillbaka. HIX har jag annu inte hunnit med, men det ska verkligen bli av. Och Borough Market - jag ar kar i det stallet! Har lovat mig sjalv att forsoka ga dit varje fredag pa lunchen och kopa ravaror till helgen, ett lofte jag verkligen ska forsoka halla! tack for en grymt bra blogg!
SvaraRaderamatarkivet: Då säger jag välkommen, än en gång :)! Jag och min man är inte särskilt originella; vi gillar London, helt enkelt, som så många andra svenskar.
SvaraRaderaDet är faktiskt så att vi allvarligt funderar på att åka dit igen, när vi nästa år ska fira vår tioåriga bröllopsdag. I så fall vet jag nu att jag kan fråga också dig om tips!