När jag får ett ryck, plockar jag fram den allra största skålen ur köksskåpet. Glasskålen som förmodligen rymmer tolv liter. Trots att den ännu inte fylls till brädden vid en vanlig vardagsmiddag, skapar den ändå en illusion av la grande famiglia italiano som tilltalar mig.
Jag vet vad jag gillar, och jag vet hur jag skall laga till det för att få det som jag vill ha det. Omväxling förnöjer, det är förvisso sant, men ibland är det faktiskt fullt tillräckligt att göra en variant på ett kärt gammalt tema.
Får några år sedan (ganska många år, i ärlighetens namn) fanns det en restaurang i Birger Jarlspassagen, precis innanför dörrarna på höger hand, från Birger Jarlsgatan sett. Restaurangen hette Enzo och Matilda. Är det månne någon stockholmare som läser här som varit där, och som minns deras goda pastarätter? När Birger Jarlspassagen lyxrenoverades, försvann restarangen spårlöst. Jag har trots idoga sökningar inte lyckats ta reda på vad som hände. Tja - hände och hände, lokalerna blev väl för dyra, eller så blev de väl uppköpta av någon resursstark intressent som ville åt läget.
På denna restaurang åt jag och min man många gånger. Det fanns fler rätter att välja mellan än vad som var lämpligt för en person som jag, som ofta har svårt att bestämma sig.
I bland försöker jag återskapa känslan av att äta där, snarare än en specifik maträtt. Det är där det publikfriande kommer in. Om jag lagar en sådan här middag, har jag fjäskat in mig rejält hos min pastaman, utan att på minsta vis kompromissa med mina egna preferenser. Rättens sammansättning tilltalar dessutom både de av barnen som föredrar kött, och de som helst enbart äter pasta.
För övrigt känns det lite som sista rycket; sista chansen, innan säsongen för sådan här mat är över. Innan sommarmaten anfaller på bred front.Tortiglioni med fläskinnanlår,
skogschampinjoner, schalottenlök
och timjan
700 gram fläskinnanlår, strimlat
smör
>salt och vitpeppar
4 schalottenlökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 dl vitt vin
200 gram skogschampinjoner, skivade
40 gram soltorkade, mjuka tomater, finhackade
2 dl vispgrädde
4 msk färska, repade timjanblad
500 gram tortiglioniparmesanost och färsk timjan till serveringenSätt på pastavattnet. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Fräs det strimlade fläskköttet i omgångar, på ganska hög värme. Krydda med salt och vitpeppar.
Häll i pastan och sätt en timer. Sänk därefter värmen under stekpannan, och fräs schalottenlök och vitlök i smör, på svag värme, tills de mjuknat. Häll på vinet, höj temperaturen och tillsätt fläskkötet, tomaterna och schampinjonerna. Fräs alltsamman till svampen mjuknat. Häll över grädden, och blanda. Värm på och låt småputtra någon minut. Krydda med timjan.
Häll av pastavattnet. Blanda pasta och pastasås i en generös skå. Strö över lite mer timjan, och servera genast tillsammans med rikligt med nyriven parmesanost.
Har kolhydratfria veckor nu - familjen äter men jag håller mig till bönor - då ser det här VÄLDIGT gott ut. Till helgen får jag prova.
SvaraRaderaPasta är verkligen en räddningsplanka. Rörde ihop en örtkryddad färssås (sojafärs) med mejram och timjan i förrgår. Vi får se vad det blir för mat förövrigt.
SvaraRaderaSilver: Du ger mig dåligt samvete ;). Jag borde hålla mig till kolhydratfattig kost. Beundrar din karaktär. kan du inte blogga om recepten?
SvaraRaderaCrimsonAnna: Pasta går ju att variera tusenfalt. Mejram var löngesedan jag smakade!
Oh det ser & låter helt ljuvligt, e riktigt lyxig måndagsmiddag mums! :)
SvaraRaderaJag minns Enzo och Matilda, Jag älskade deras krämiga kycklingpastasallad. Kan fortfarande vara sugen på den. Har trots några försök inte riktigt lyckats återskapa den. Men det var min första riktiga introduktion till pastasallad....
SvaraRaderaPS. Jag gillar verkligen din blogg!
Bloggen rullar på som vanbligt varje dag. Ibland finns det någon potatis med men den är inte för mig :(
SvaraRaderaSandra: Lyx behöver ju inte vara dyrt, när fläskinanlår ligger på 79 kronor kilot ;)!
SvaraRaderaGabbi: Kul att även du har minnen från Enzo och Matilda! Roligt att du gilllar bloggen, det blir jag verkligen glad av att läsa!
Silver: Aha, den metoden känner jag igen...trodde du kanske lagade "specialkost" till dig själv!