I ärlighetens namn minns jag inte varifrån jag fick receptidén, men jag tror att det var från receptsidorna i tidningen VI, och att det måste ha varit hösten 1994. I ursprungsreceptet vill jag minnas att det stod att man skulle strö grovsalt på gifflarna. Jag är ganska säker på att jag testade det, och avfärdade det - resultatet blev helt enkelt alltför salt för min smak.
Faktum är att jag dessutom tror att de skulle smaksättas med rosmarin, vilket låter som en riktigt god idé. Aromatisk, färsk rosmarin som delikat smaksättare; kanske lite mindre salt i själva degen, och smulat flingsalt uppepå? Kanske minns jag fel - kanske var det helt på eget bevåg jag började fylla dem med tapenade? Det spelar emellertid inte någon större roll. Gifflarna är smältande goda. Den fluffiga degens yta blir läckert spröd av den oljiga olivröran. Röran kan smaksättas helt efter eget tycke, och kan givetvis lika väl göras på gröna oliver - eller färdigköpt röra, för den som vill förenkla baket.
Jag kan verkligen inte begripa dessa goda små bröd varit bortglömda i så många år. Nu funderar jag på att göra en ostfylld variant, som lyxiga frukostbröd. Eller - varför inte gå loss på en variant med en söt fyllning av exempelvis mörk choklad? Tapenadegifflar
Bröddeg
6 dl gammaldags mjölk
2 tsk salt
cirka 750 gram vetemjöl (lite drygt 12 deciliter
ett uppvispat ägg att pensla gifflarna medTapenade
1 burk Zeta kalamataoliver
cirka 1 dl bladpersilja
3 vitlöksklyftor, rivna
2 msk olivolja
Ljumma därefter mjölken, och lös upp jästen i den. Tillsätt saltet. Arbeta ned mjölet med hjälp av degkrokar, eller i en hushållsassistent. Täck degen och låt den jäsa i närmare en timma.
Sätt ugnen på 200 grader. Stjälp upp degen på ett mjölar bakbord. Knåda den smidig, och dela den i fyra delar. Kavla ut varje degbit till en cirka en centimeter tjock cirkel. Bred över en fjärdedel av tapenaden. Dela cirkeln i åtta tårtbitar. Rulla ihop varje bit, och forma till en giffel.
Vad kul med fyllda gifflar! De måste vara jättegoda. Jag ska ha dem i åtanke till sommarens bufféer.
SvaraRaderaHej vännen! Stort grattis i efterskott!!
SvaraRaderaVar inte dessa goa gifflar med på svullo-kvällen, när du och Mia firade födelsedag ihop??? I och för sig var det en hel del den kvällen....Kommer inte ihåg när det var, men du bodde i din gamla lägenhet i Högsbo.
KRAM! //AnnaKarin
oj vad gott! perfekt att varva pestosmördegssnittarna med! kul att kunna mer än ett litet gott salt tilltugg :-)
SvaraRaderaChezsofia: De är grymma! Pröva dem!
SvaraRaderaAnnaKarin: Du minns rätt! Ja, den kvällern går till historien. Mat som till ett cateringupprdag för femtio pers, kändes det som. Och det var dessuto då jag fick min önskade Medelhavsmat för svensjka kök...vilka minnen ;)!
Bakmammorna: Dessa (vågar jag påstå) skåpar ut pestosnurrorna med råge!