Vacche rosse - den fantastiska parmesanosten

Jag borde ha skrivit om denna fantastiska ost, Vacche Rosse-parmesan, för hela två månader sedan. Den som inte har smakat den, har inte smakat riktigt god parmiggiano reggiano. Mjölken som denna ost tillverkas av kommer från korasen Razza Reggiana, även kallad Vacche Rosse; därav namnet på osten. I Sverige kallas denna ras för rödkulla, och mjölken från dessa kor är mycket rikare på mineraler och proteiner än mjölken från andra koraser. Som Gattimondo skriver på sin hemsida: "(...) smaken är som en parmigiano Reggiano smakade förr".

Jag hade den stora turen att få denna ost som ett smakprov, och den föll fem sjättedelar av familjen i smaken. Vår äldste son vansläktas en smula, och undviker långlagrade hårdostar i största allmänhet, och parmesan i synnerhet. De andra barnen tar igen detta, minst sagt. Ja, verkligen minst sagt, för det var härligt att se hur de med god aptit högg in på generösa bitar av denna goda ost, och hela tiden bad om mer. Man kan nog säga att vi unnade oss att frossa en smula.

Den sista biten av osten sparade jag, och den förgyllde den krämiga polenta jag nämnde i gårdagens blogginlägg. Det blir snart en tur till Mi Piace i Sickla för att köpa en ny bit.

Flera matbloggarkollegor har skrivit om sina upplevelser av osten, såväl Fredrik på Who Cut the Cheeze, som David på Svenssonsmakaren - och säkerligen någon mer, som jag i hastigheten missar. Upplys mig gärna i så fall.