tisdag 7 juli 2009

Shish kebab-
med sina bästa vänner


Det var i slutet av förra veckan, när hettan fortfarande dallrade och dagarna var soliga och loja. En kväll grillade vi shish kebaber. Detta är en rätt vi äter året om, när lusten faller på, men den smakar aldrig lika bra som när vi grillar dem utomhus, en riktigt varm sommarkväll.
Att vi dessutom kunde skörda och använda vår egen, hemodlade bladpersilja kändes oerhört betydelsefullt. Det är ofta svårt, rent ut sagt obegripligt svårt, att få tag i riktig bladpersilja - även i de mes välsorterade butikerna. Ofta hänvisas man till de löjliga krukorna som vid första anblicken ser ut att innehålla koriander, men som i själva verket är så späd bladpersilja att den dels inte ger någon smak, och dels helt försvinner, sugs upp, av maten. Att ta till krusbladig persilja är inte ens ett alternativ. Jag rent ut sagt avskyr krusbladig persilja; har alltid gjort. Innan jag för första gången fick smaka slätbladig persilja, i Frankrike, för många år sedan, trodde jag inte att jag över huvud taget tyckte om persilja. Men, så är de ju också otroligt olika sinsemellan.

Shish kebab har vi experimenterat med i många år. Otaliga gäster har bjudits på denna rätt, och jag tror att de flesta har uppskattat den. Undantagen skulle möjligen vara de som inte uppskattar spiskummin. Denna fantastiska krydda, som jag inte kan låta bli att assicuera till doften av armsvett - i synnerhet när den kombineras med nyriven vitlök. Och det märkliga med allt detta är att jag både tycker att det luktar armsvatt och att det luktar något så vansinnigt gott - på en och samma gång

Tillbehören varierar, men det serveras alltid någon form av smaksatt yoghurtsås till våra shis kebaber, samt sommartid alltid sallad på bladpersilja, tomater, rödlök och pressad citron.
Jag är helt värdelös på att tillreda couscous, men som tur är har jag gift mig med en man som med den äran dompterar dess för mig så svårflörtade raringar. Han följer inget recept, mäter inte upp något, utan kör enbart på känsla. Med andra ord fullständigt värdelöst kunnande, vad min matblogg anbelangar. Det går till som så att han smular ned hönsbuljong i en skå. Tillsätter spiskummin, torkad mynta och gurkmeja. Strör över en lagom mängd couscous. Häller över kokande vatten så att det precis täcker - och sätter sedan plastfolie riktigt tättslutande över skålen. Därefter väntar han ungefär tio minuyer, varefter han tar av plastfolien och fluffar upp couscousen med en gaffel. Voilá!
Jag skulle inte kunna återskapa det hela om mitt liv berodde på det. Däremot blandar jag en makalöst god färssmet till shish kebaberna.

Shish kebab - på vårt sätt
drygt 1 kilo nötfärs
3 stora vitlöksklyftor, finrivna
1 stor gul lök, riven
2 tsk spiskummin
salt och svartpeppar
finrivet skal av 0,5 stor citron
1 dl hårt packad pladpersilja, finhackad

Blanda samtliga ingerdienser noga. Slunga färsen hårt ned i skålen ett antal gånger, för att pressa ut luft ur den.
Forma färsen till långsmala korvar. Grilla på utegrill, eller lägg dem på ett galler över alufolie och grilla dem i ugn på 200 grader. Vänd dem, så att de får jämn färg.

4 kommentarer:

  1. mmm Jättegott var det faktiskt efter att ha suttit i bilen i nästan 6 timmar för att komma hem till er och få detta!!!Kram

    SvaraRadera
  2. Sara: Underbart att ha er som gäster. Ljummen kväll, god mat samt uppskattande kommentarer - det blir inte bättre!

    SvaraRadera
  3. Vad gott det lät! Jag älskar kebab så det är helt kart något för mej :)

    SvaraRadera
  4. Sandra: Pröva! jag kan inte äta "vanlig" kebab, fixar det inte. Men det här är hur gott som helst!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...