onsdag 9 november 2011

Några ord om konsten att laga en sås


För några veckor sedan stekte jag fläskkotletter till middag; rakt upp och ned, utan krusiduller. Det var tillbehören som skulle spela huvudrollerna. Precis som förra året lagade min man tidigare i höstas en chutney på gröna tomater och rabarber. Denna typ av chutney är helt fantastisk tillsammans med fläsk, eller varför inte anka? En ytterst ordinär vardagsmiddag i oktober förvandlades till en festmåltid, tack vare att de saftiga fläskkotletterna serverades med chutney och en liten sås på torkade trattkantareller, vitt vin och vispgrädde.

När jag stod och snabbt slängde ihop såsen i fråga, tänkte jag som så ofta på en viss hemkunskapslektion i nionde klass. Jag tänker ganska ofta på just denna lektion. Faktum är nämligen att jag har hemkunskapen att tacka för en hel del.

Vår hemkunskapslärarinna på högstadiet var inte någon leende matmor med förkläde kring midjan och solsken i blick. Nej, hon var en läderartat brunbränd, plågsamt mager och minst sagt sarkastisk kvinna. Hon log aldrig, hon luktade starkt av tobaksrök, och hon drog sig inte för att offentligt håna de i klassen som gjorde misstaget att vid handuppräckning erkänna att de drack standardmjölk och inte hade margarin på smörgåsen; stick i stäv med de i slutet av 1980-talet förhärskande kostråden.

Dessa föga tilltalande egenskaper till trots, lyckades hon verkligen lära oss grunderna för matlagning. Vi gick igenom det mesta: hur man steker, hur man kokar och hur man lagar mat i ugn. Vid flera tillfällen fick vi inför varandra visa upp hur väl vi behärskade dessa olika områden. Det tillfälle som etsat sig fast i mitt minne, var när vi fick stå i en vid ring kring en av spisarna, varefter vi en och en fick gå fram och visa att vi kunde klara av att utföra en klimpfri toppredning med potatismjöl.

Missförstå mig inte. Jag är inte ute efter att beskriva ett traumatiskt minne; snarare tvärtom. Dessa undervisningsmoment, då vi fick visa att vi tagit till oss undervisningen i praktiken, präglades av allvar, och respektfull uppmärksamhet. Faktum är, att så vitt jag kan minnas, så tyckte vi allesamman att hemkunskapen var ett väldigt roligt ämne.

Toppredning, bottenredning eller torredning?. Vi fick frågor på det skriftliga provet, där vi skulle svara vilken metod för redning som var bäst lämpad för olika maträtter. Jag kommer aldrig att glömma frågan som avgjorde att jag fick alla rätt på det skriftliga hemkunskapsprovet:

"Gästerna har precis satt sig vid bordet, middagen ska serveras. Då upptäcker du att såsen i kastrullen är för lös. Vad gör du?"

Svaret var: "Jag rör ned en äggula".

Konsten att reda en sås, är i sanning en konst. En konst i utdöende, skulle man kunna tillägga, och man vill låta lite dramatisk. Vem behöver idag veta hur man reder en sås, när mataffärerna svämmar över att smaksatta mejeriprodukter, färdiga såser i burkar och byttor, samt torkade såser i påsar? Kanske är jag bara fånigt pretentiös, när jag skriver att jag är stolt över att vara grym på att laga till såser? Det må i grund och botten vara vara en basnivå av kunskap i köket, men det är i mitt tycke i dagens läge ändå det som skiljer agnarna från vetet.

Visa mig hur du reder dina såser, och jag sa säga dig vilken typ av matlagare du är. Kan man säga så? Jag säger så.

13 kommentarer:

  1. Oj vilka bra grejer du lärde dig där! Själv lärde jag mig NADA på de dåliga hemkunskapslektioner min skola erbjöd. :( Visst kan jag vara stolt över att vara självlärd men jag hade hellre fått en bra start. :)

    SvaraRadera
  2. Som HKK lärare blir jag jätteglad att detta skolämne ibland belyses (även om det inte alltid är positivt). Tänk att HKK är det ämne som har minst antal timmar av alla i timplanen men är det ämne från skolan som alla människor ägnar sig åt varje dag!
    Konstigt va´?

    SvaraRadera
  3. Vad jag önskar att vi hade en hemkunskapslärare som din. Vår fokuserade mer på allt runtomkring just matlagningen, tyvärr. Tur man hade en mamma som kunde lära ut det som behövdes. :)

    SvaraRadera
  4. Ok vem är jag då? Jag har inte rett en sås på över femton år! ;-) Har hällt på mer grädde istället...

    SvaraRadera
  5. Alldeles lysande skrivet. Jag blir både sugen på fläskkotlett och sugen på att se dina analyser av hur folk reder sina såser. ;-)Själv är jag en stor fan av bottenredning med smör och vetemjöl, men ibland är ju en toppredning (med vetemjöl, maizena eller potatismjöl) verkligen oundviklig.

    SvaraRadera
  6. Anna E: Jag fick mycket med mig hemifrån, och har lärt mig mycket på egen hand, men jag är verkligen tacksam över hemkunskaps- lektionerna på högstadiet!

    Anna-Stina R: Ämnet är ju otroligt viktigt! I synnerhet numera, då många är intresserade av mat, men det känns som att inte lika många kan eller vet hur man lagar annat än extrem festmat. De basala kunskaperna saknas hos alltför många, och det är verkligen synd. Mer hemkunskap :D!

    Matarkivet: Ja, både du och jag har uppenbarligen våra mammor att tacka för mycket! Jag minns hemkunskapsläraren i fråga med värme, trots att hon inte var vad man i konventionell mening kan säga trevlig.

    Red Scream: Ja, vem kan du vara ;-)? Jag är själv minst sagt generös med grädden, men reder såser, det gör jag ändå; titt som tätt.

    Sofia: Stort tack för den fina komplimangen! Visst är det grundläggande att ha "redningskoll"? Få se var jag hamnar, med mina redningsanalyser ;-).

    SvaraRadera
  7. Hej,
    Ville bara säga att du verkar ha en jättetrevlig blogg. Hit kommer jag att återvända-
    Carin

    SvaraRadera
  8. Jag har aldrig lärt mig att göra sås. Tycket att det är jättesvårt! Det enda jag fixar är olika kalla såser.
    Du kanske kan ha en lite såsskola? :)

    SvaraRadera
  9. Jag håller med Linda N - en såsskola vore toppen! Jag kommer inte ihåg hemskunskapen alls... Att kunna laga sin egen goda sås vore lycka på hög nivå så lär oss vet ja;-)
    Trevlig kväll
    Annika

    SvaraRadera
  10. Vi fick bara lära oss att ställa decilitermåtten i storleksordning i skåpen... Och jag skojar inte..!

    Jag har så svårt för mjöl i sås och soppor... Vet inte varför, men det tar tyvärr emot. Beroende på vad det är jag lagar brukar jag reda med lite pureade grönsaker. Fungerar såklart inte alltid...

    SvaraRadera
  11. Salsta m m: Välkommen hit! Kul att du uppskattar bloggen!

    Linda N och Annika: Det bygger helt klart upp till en såsskola :D!

    catta: Det finns ju betydligt fler exempel än de jag nämnde. Grönsaker är ett av dem. Såsskola it is!

    SvaraRadera
  12. YES! Såsskola!

    Det vill jag också vara med på. Jag kan INTE göra en god sås hur jag än beter mig. Det blir helt enkelt aldrig bra...
    När börjar vi? *glad*

    SvaraRadera
  13. Jag har också svårt för sås... Brukar oftast blanda vetemjöl och vätska i en burk/kopp och röra samman. Sedan häller jag detta i kastrullen och försöker vispa så att det inte blir klumpigt. Såsskola låter toppen!:)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...