Hela familjen älskar makrill - så enkelt är det. Den trevlige killen i fiskvagnen utanför matbutiken hade fina makrillar till ett riktigt bra pris. Han filéade dem åt mig (det är inte en konst jag behärskar), och jag köpte med mig drygt 900 gram; vi är trots allt en fiskälskande familj.
Hur skulle jag nu tillreda dessa fina filéer? Min man och jag slog våra huvuden ihop, och kom fram till att vi helt enkelt ville enkelpanera dem i rågmjöl och steka dem i smör (så klart). Till fisken serverade vi lättrostad färskpotatis, en riktigt syrlig gräslökshollandaise samt pressgurka i tärningar. Eftersom makrill är en så fet fisk, passar den särskilt bra i sällskap med syrliga tillbehör. Jag lyckades sällsynt bra med hollandaisen i kväll; den fick precis den syra jag gillar, och det var en riktig höjdare att röra ned rikligt med finhackad gräslök precis innan serveringen. Varför har vi aldrig prövat det tidigare? Gräslökshollandaise
3 äggulor
1 msk vitt vin
1 msk citronsaft
en gnutta vitpeppar
cirka 150 gram smör
3 msk finhackad gräslökBlanda äggulorna med vin och citronsaft. Mal i en gnutta vitpeppar. Tillsätt smöret i skivor, och låt sedan kastrullen stå på spisen medan potatisen står i ugnen och makrilen steks. På så vis blir ingredienserna rätt tempererade.
Hetta sedan försiktigt upp kastrullen. Vispa oavbrutet. Jag hävdar numera med bestämdhet att man absolut inte behöver sjuda hollandaise över vattenbad, bara man inte har för hög värme på spisplattan, och hela tiden vispar. När såsen börjar tjockna, stänger du av plattan och vispar med fortsatt frenesi. Sedan blandar du i gräslöken, och häller slutligen upp såsen i en skål.
Potatisen - ja den var ett kapitel för sig. Vi hade kokat alldeles för mycket potatis till röding vi åt kvällen innan, och kall potatis i all ära - men det är inte alltid lätt att göra något roligt av den. Åtminstone inte om den kommer i stor mängd. Fram tills nu, vill säga:
Vi lät potatisen bli lite lätt rumstemperarad, klyftade den sedan rostade den på hög ugnstemperatur med rapsolja och flingsalt. På så vis fick vi inte bara användning för våra rester, utan en riktigt god potatisrätt som kompletterade den stekta makrillen perfekt.
Så vackert - så gott.
Nu blev jag sugen på makrill. Igen!
SvaraRaderaAnders: Jag får väl börja kalla mig makrill- ambassadör...
SvaraRadera