torsdag 23 juli 2009

Mormors makrill -
på mammas vis


På sommaren, när vi hälsar på mina föräldrar i Göteborg, finns det en måltid som är given långt i förväg. Det är, som titeln avslöjar, mormors makrill på mammas vios. Makrill är en fantastisk fisk. Fet och fin, med en alldeles egen smak. Jag har ingen aning om hur vanligt eller ovanligt det är att tillaga den just på det vis som min mamma gör. Detta tillagningssätt tog jag för givet under min uppväxt och först som vuxen verkligen kom att uppskatta fullt ut.

Vad är det då min mamma gör? Inget märkvärdigt alls; så här går det till. Först sköljer hon makrillfiléerna. Därefter kryddar hon dem med salt och vitpeppar och panerar dem i fint skorpmjöl. Filéerna steks gyllenbruna i smör. De färdigstekta får de ligga och vänta in sina vänner i en karott.
När samtliga filéer är stekta, lägger mamma tillbaka dem i stekpannan. Hon strör över rikligt med hackad dill, slår över någon deciliter vatten och sticker ned ett par sockerbitar. Därefter får de puttra helt kort, så att det bildas en god sky i stekpanna. Slutligen läggs filéeerna försiktigt över i en karott, och mamma häller skyn över och avslutar med att strö på mer dill.
De givna tillbehören är stuvad spenat och kokt potatis.

Först äter vi så mycket makrill att det nästan börjar göra ont. När vi hämtat andan en stund, avslutar vi med att äta mammas goda rabarberkräm med gräddmjölk.

Så här ska det vara. Annars är det inte någon riktigt sommar.

För några år sedan bar min mor den dignande fatet mot middagsbordet, fullt av makrill, då hon plötsligt och oförklarligt vinglade till och tappade balansen, precis innan hon nådde matbordet. Själv satt jag med ryggen vänd mot köket, varifrån hon kom gående - men jag hann uppfatta paniken i min man och min äldsta dotters blickar, då det för ett ögonblick såg ut som att mamma bokstavligt talat skulle slänga makrillarna i knät på dem. I sista minuten återfick hon mirakulöst balansen, och det inträffade tack och lov inget mer dramatiskt än att fatet dunsade ned på bordet med lite mer kraft än vanligt, samt att det, som genom ett under, mirsakulöst nog bara skvätte makrillsky på fönsterrutan, en och en halv meter bort.
Inte på någon eller något annat.
Detta dyker så klart upp var gång efter detta tillfälle då vi äter stekt makrill.


De må se ofarliga ut, men de kan te sig ganska hotfulla
om de närmar sig i allför hög hastighet.

13 kommentarer:

  1. Snacka om nostalgi...

    Det har var alltid en av mina favoritratter i skolmatsalen. Jag var nog en av de fa som verkligen gillade den stuvade spenaten.

    Nu ser jag fram emot ett recept pa stuvad spenat snart! ;)

    Later som en lysande raddning ocksa...

    // Mike

    SvaraRadera
  2. Makrill äger som sagt på sommaren - trixet med panering och skyn skall testas!

    SvaraRadera
  3. Ser supergott ut!! Blir konsistensen ungefär som i stekt strömming?
    Hanna

    SvaraRadera
  4. mmmm makrill..skall slänga ut anders på sjön snart så han kan fiska lite...makrillarna e även ljuvliga att grilla i foliepaket..mmmm

    SvaraRadera
  5. hahaha, vilken historia!
    det ser så vansinnigt gott ut också, makrill får jag ge mig på snart, ett steg i taget mot fler fiskar i köket.

    SvaraRadera
  6. "Flygande makrill" är kanske ett passande namn? Underbar fisk, vi äter den alltför sällan. Jag glömmer liksom av att den finns! Men nästa gång ska jag prova din mammas recept, promise!

    SvaraRadera
  7. visst ser det gott ut det du lagar

    SvaraRadera
  8. Mike: Samma här! Jag har alltid älskat fisk, i alla dess former, till och med fiskbullarna som serverades i skolan.
    Stuvad spenat á la min mamma är helt enkelt en riktigt god béchamel, kryddad med vitpeppar och lite muskot, som hackad spenat rörs ned i.

    Silver: Jag blev så inspirerad och avundsjuk på ert makrillgrillande satt vi köpte med oss filéer från Västkusten hem till Sörmland, och grillade dem ;). Mormors/mammas recept äger!

    Sara: Åh nej, jag är inte alls avundsjuk...!

    Sofia: Klart du ska närma dig fiskarna!

    Anna: Jag trivs hur bra som helst i Hufvudstaden och i Sörmland, men jag saknar fiskutvudet i Göteborg -mycket ofta! Makrill är verkligen en av mina absoluta favoritfiskar.

    Gunbritt: Tack, det var trevligt att läsa!

    SvaraRadera
  9. Gud så länge sedan jag åt färsk makrill! Måsta ha! NUUUU!

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  11. Ohmansmatovin: Hej! Jag har varit inne hos dig och läst, men vet inte om jag hade vett att lämna en kommentar? Färsk makrill är vansinnigt gott. Önskar jag fick äta det oftare!

    SvaraRadera
  12. Sådär brukar vi också äta makrill, med enda skillnad att såsen görs på mjölk istället för vatten. Självklart ska det vara stuvad spenat till. Mmmm, riktigt mumsigt!

    SvaraRadera
  13. Jag älskar makrill oxå! Nån gång måste du (om du inte redan gjort det) testa inlagda rödbetor/spad som smakförgyllare till stekt makrill. En höjdare:-)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...