Minns ni matjespajen jag skrev om i förra veckan? Jag lagade till den i lördags; erinrade mig att det säkert var för första gången på tio år. Efter att ha smakat på den första tuggan, insåg jag att jag sannerligen var återförenad med en kär, gammal bekantskap. Må så vara att jag inte är så förtjust i paj (för att uttrycka mig diplomatiskt) men jag fullkomligt älskar denna matjespaj. Därför känner jag mig nästintill förpliktigad att lägga upp bildbevis, för att få alla som läser här och som gillar matjessill att inse vilken fantastisk rätt denna paj är.
Den helt enkelt måste prövas.Pajbottnen är frasig och gyllengräddad, fyllningen riklig och smakrik, med precis lagom sälta; den gräddiga äggstanningen så rätt avvägd för att hålla ihop fyllningen, och runda av löken och sillen, utan att på minsta vis dominera. Sublimt.
Om man, som vi, dessutom avnjuter pajen med Morfars gästspel dillkryddat brännvin-ost (recension kommer) på Wilmas dill- och lök-knäckesticks (oväntat goda, ett spontanköp), samt dricker öl och
Reimersholms Läckö Slottsaquavit (nr 33) till, då vill jag påstå att man är så nära en perfekt sommarlunch som det bara går. Midsommardags-njutning; ren och skär.
Jag är beroende av Wilma-knäcke. Om jag inte har ett paket sjukorn på jobbet känner jag mig alldeles vilse och eländig.
SvaraRaderaVilmas surdegsknäcke är en i det närmaste en livskamrat vid det här laget!
SvaraRadera