Resten av steken

Nu tänker jag upprepa mig en smula igen. Ibland känns det verkligen som att allt förr eller senare handlar om tomatsås, vart jag än vänder mig. Detta inlägg blir inget undantag. Kanske helt enkelt för att hemlagar tomatsås är så grundläggande; en förutsättning för den typ av matlagning jag älskar.

En bogbladsstek på två kilo räcker till två middagar för vår familj, samt därutöver till två jobbluncher. Det ger än mer perspektiv på hur oerhört prisvärd en sådan bit kött (med ben) faktiskt är.
Det som blev över från den första middagen, det rev och skar vi i småbitar. Dessa bitar rörde vi sedan ned i en vanlig tomatsås, en sådan som i olika varianter lagas minst en gång i veckan här hemma. Just denna sås fick en rejäl skvätt vitt vin i sig, samt en ordentligt med finhackad bladpersilja på slutet.

Vad ska vi kalla detta? En ragu? En kött-röra? I all enkelhet är detta något av det godaste jag ätit på mycket länge. Jag kan faktiskt inte säga vad som smakade bäst, den första måltiden, eller restmåltiden?
Än en gång är pasta ett bra tillbehör, men det hade fungerat lika bra med lantbröd. Samt, givetvis parmesan och svartpeppar. Men, det säger väl sig nästan av sig själv.

Restfest på bogbladsstek
olivolja
2 burkar Mutti krossade tomater
salt, svartpeppar, socker
2 vitlöksklyftor, rivna
1,5 dl vitt vin
0,5 dl finhackad bladpersilja, hårt packad
cirka 800 gram finfördelat kött från bogbladsstek

Hetta upp olivolja i en kastrull, tillsätt vitlöken, och rör hastigt runt så att den inte bränns. Häll i vinet, och låt det reducera en smula. Tillsätt sedan tomatkonserven, salt, peppar och råsocker. Låt såsen koka ihop på medelvärme i 30 minuter. Rör sedan ned köttet och persiljan, värm på, och låt småputtra en stund. Servera med kort pasta.

Jag rekommenderar dock inte den pastasort vi valde. Produkter från Zeta/Casa Di Luca serveras ofta här hemma hos oss, och är mycket uppskattade, men just denna sort, abbracci, föll oss inte alls i smaken. Märkligast var det faktum att pastans koktid 9-11 minuter, inte alls stämde. Och trots att vi kokade den i nära 20 minuter, kokade på jämn värme, och rörde runt med jämna mellanrum vara alla pastabitar inte helt färdiga. Det kändes nästan som att alla pastabitar inte var torkade samtidigt?
För kännedom; tag detta för vad det är.