Varning! Inlägget innehåller rikligt med bilder
på bukhinna och färs i olika konstellationer.
Känsliga läsare bör kanske hålla sig undan...
på bukhinna och färs i olika konstellationer.
Känsliga läsare bör kanske hålla sig undan...
I söndags bombarderade jag såväl Facebook som twitter med mobilkamerabilder på bukhinnan från en gris. Så kan det bli, när jag gått och undrat över något tillräckligt länge. Ända sedan den olycksaliga patén i påskas, då jag berusad av inspiration från Adam Aamann gav mig i kast med något jag helt klart inte behärskade, har jag någonstans i bakhuvudet bevarat en hang up på svinnät. Ja, det vill säga, jag trodde det hette så, tills jag för en knapp vecka sedan blev upplyst om att det kallas crépinette. Det var tack vare ett ingripande från Sandströms jag fick tag på en sådan. Och jag var så girig att jag införskaffade den trots att jag borde vetat bättre. Veckan som gick var minst sagt hektisk, och den stackars crépinetten fick vila i kylskåpet ända tills i lördags, innan jag slutligen tog hand om den. Huruvida det var ett klokt eller dåraktigt beslut, det är jag ännu inte på det klara med. Det finns en viss risk att den hade utvecklats till det sämre under dygnen i vårt kylskåp. Inget tydde på det vad gällde dess doft i rått tillstånd, men efter att den tillagats var jag lite mer fundersam.
Nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Jag beslutade mig att pröva crépinette på två vis. Dels ville jag verkligen veta hur det fungerar att använda den till att klä en patéform, dels hade jag läst hos Jane Grigson att det finns en rätt som heter crépinette. Det fanns tillräckligt med bukhinna för att räcka till båda dessa saker; mer därtill, om jag så hade önskat.Själva hinnan i sig var inte det minsta obehaglig att hantera. Jag fick visserligen väldigt många associationer både till människokroppen och till naturfenomen, när jag iakttog hinnorna och dess närmast bladnervliknande fettsträngar, men allt annat vore väl närmast underligt. Jag följde Jane Grigsons rekommendation, och lät crépinetten vila i ljummet vatten med en gnutta vinäger, för att mjuka upp den.
Patésmeten var en förenklad version av ovan nämnda tolkning av ett Aamann-recept. Jag kommer inte att återge den, trots att smaken blev mycket fin. Skälet till detta var att jag dristade mig till ett experiment med en kombination av mixad kycklinglever, finmald fläskfärs och mycket grovmald fläskfärs. Jag kan nu en gång för alla konstatera att jag ska hålla mig till de mer finfördelade konsistenserna, om jag vill ha en paté som håller ihop när den skivas.
Så vet ni det.
Detta var vad som fick mig att fega ut. När patén svalnat och legat till sig i kylskåpet, avlägsnade jag crépinetten. Vad annars kunde jag göra? Jag hade annars, helt ärligt, inte kunnat äta patén. Crépinette, det vill säga korvsmet omsluten av ovan nämnda bukhinna, var det andra experimentet. Jag blandade till en rent ut sagt förbaskat god smet av finmald fläsk- och lammfärs, schalottenlök, vitlök, örtkryddor och vitt vin. Tack och lov för att jag dokumenterar det jag lagar, för detta kommer jag att göra igen. Utan hinnan i fråga, ska tilläggas.
Även om du "fegade ur" så är du oerhört modig tycker jag! :-)
SvaraRaderabilderna var riktigt läskiga. Du kanske ska jobba med rekvisitan till nästa Ailen-film ;-) Jag skojar bara.
Jag är väldgt nyfiken på din nästa hang-up. Det här är hur roligt som helst!
Jag har inga problem med bilderna, tycker biffarna såg fina ut, nästan som om crépinetten vore kålbladsnerver. Go, girl!
SvaraRaderaErka Perka: Kul att du uppskattade mitt experiment! Jag var bara tvungen att pröva...
SvaraRaderaAnna B. Visst var de vackra? Jag associerade precis likadant. Bilden gör dem inte rättvisa.
Förstår inte.
SvaraRaderaHade du färs"hamburgarna" färdiga och inneslutna i bukhinna, men avstod från att provsteka?
Har jag missförstått?
örjan: Nejdå, du har förstått saken fullständigt korrekt! Precis så gick det till. Den här gången ;!
SvaraRaderakul, jag tänkte också kål direkt när jag såg trådarna. :)
SvaraRaderaMikkan Visst är det fascinerande hur naturens mönster återkommer i så många olika sammanhang? Kul att se härom dagen, förresten :)!
SvaraRaderaSer ut som en cypriotisk rätt som heter sheftalia där man innesluter pannbiff i bukhinna och sedan grillar. Tänd grillen nästa gång och fega inte ur :)
SvaraRadera/Snöret
Snöret: Tack för tipset, det låter intressant! Jag tror inte jag är färdig med crépinetten. I'll be back ;)!
SvaraRaderaNästa gång du vågar dig på att använda crepinette så kan du använda det till helt kött också.
SvaraRaderaPå ett ställe jag jobbat så tog vi en riktigt fin benfri kotlett, rullade i hackade örter, citronzest och vitlök och rullade sen in den i crepinette som gör att köttet behåller vätskan och smakerna.
När du sen steker köttet i en varm panna kommer crepinettet "smälta ihop" med köttet.
Eva: Tack för tipset! Det blir fler crépinètte-experiment i framtiden, var så säker ;)!
SvaraRaderaVäldigt intressant mat, Den påminner mig väldigt mycket om silent hill :D
SvaraRaderahttp://www.gamesetwatch.com/090515-nurse.jpg
Immortalfood: Oj, hur kunde jag missa denna kommentar?
SvaraRaderaFörstår liknelsen... ;-) !