Bilden är lånad.
Matälskaren Lisas uppmaning går inte att ignorera.Jag valde rakt av att adoptera pölsa. Pölsa är en hånad, ringaktad och förtalad rätt, som dessutom råkar vara väldigt ful att skåda. Ändå älskar jag den.
För mig är pölsa barndom, somrarna i min pappas hemtrakter i östra Jämtland. Pölsa med rödbetor, nykokt mandelpotatis och ett stirt glas mjölk (eller snarare kall öl, i vuxen ålder), det är fantastiskt god mat.
När jag var liten gjorde pappa egen pölsa. Jag lovar att jag också skall laga pölsa - i höst.
Vad vill du adoptera?
Jag har valt att adoptera hummus. En nykomling men efter att ha noterat att den färdiggjorda innehåller vetemjöl blev jag förbaskad och tycker det är dags att någon ger den upprättelse för lagar man hummus med kärlek är den en mycket användbar liten vän i köket.
SvaraRaderaÅh Annika, min själsfrände! Pölsa är ju så gott. Det ser verkligen oaptitligt ut, men det får man bortse ifrån.
SvaraRaderaVi brukar äta pölsa när maken inte är med. Göra egen känns dock som överkurs. Vi köper NNP:s (dom heter nog nåt annat nuförtiden) som jag är uppväxt med. Dock visade den sig innehålla natriumglutamat! Varför då?
Jag och den äldste sonen brukar kalasa på pölsa .Det är så gott!
SvaraRaderaSorry, pölsa går bort numera. Trots att vi njöt av den när vi passade en häst i Norrland i 14-årsåldern!
SvaraRaderaJag röstar för favoriten "Fylld paprika", min mammas 70-talsfavorit, men likt dig väntar jag med tillagningen till hösten.
Många hälsningar från varma sommarlandet och fröken Dill
hm, undra om jag ska adoptera Lapskojs dårå ;) Eller tjälknul.
SvaraRaderaJag kan äta mycket men pölsa har jag väldigt svårt för trots mina försök. Kanske om man får lite rödbetor till men....nja... det kommer vara svårt.
Svar till alla: Det finns många rätter som fölrtjänar att adopteras - men få rätter som väcker så starka känslor som just pölsa, vilket ju era svar bevisade ;)!
SvaraRadera