onsdag 24 oktober 2012

Den förment enkla köttfärssåsen

Så här skrev jag i Smaskens Facebookgrupp, i måndags kväll:

"Attans - glömde fota kvällens enkla, goda köttfärssås med läk, vitlök, brandy, vitt vin, sardeller, karljohansvamp, rosmarin, tomat och grädde...rasande god, i all enkelhet! Comfort food!"

Ja, jag skrev faktiskt "läk" i stället för lök, men annars sammanfattade detta ganska väl vad som ägde rum i måndags kväll. Jag kom hem, jag lagade, och vi åt. En helt vanlig vardagkväll.

När jag kallade såsen "enkel", fick jag lite kamratligt mothugg. Den långa ingredienslistan till trots vill jag ändå framhärda i att kalla såesn just - enkel. Enkel i bemärlelsen att den bestod av ingredienser vi hade hemma, från nötfärsen i frysen, via skafferiets tomatkonserv och torkade svamp, med ett svep ut till altanens fortfarande prunkande rosmarin och slutligen en djupdykning i kylskåpets inre efter grädde. Hur svårt är det här? Knappast ens värt att blogga om, kan man snarare tycka. Hur många köttfärssåser kan man blogga om? I princip hur många som helst, skulle jag gissa. Behöver världen ännu en köttfärssås?

Egentligen är det här den typ av blogginlägg jag har allra svårast för; den lyckade vardagsimporivisationen av en närmast till leda lagad rätt. Men, jag lovar er, jag inbillar mig inte för en sekund att jag uppfunnit den perfekta köttfärssåsen. Jag vet bara att det här blev så gott att jag komme vilja kunna laga det om igen.

Vad jag vill göra, det är att ännu en gång påminna om umamistinna ingredienser såsom sardeller och svamp, och påpeka hur fantastiskt de kan förvandla en rätt från medioker till mustig. Det gäller att våga laga mat utan slentrianmässigt fond eller buljongtärning som smakförstärkare. Det är vi redan många som gör, men det tål ändock att påpekas

Det började med tankarna sardeller, karljohanssvamp och rosmarin. Givetvis behövdes det gul lök och vitlök. Dessa frästes mjuka i olivolja. Bränna ur pannan med brandy? Ja, absolut - strålande idé. Vitt vin? Ja, för sjutton.

Tomatkonserv och puré, men inte för mycket. Vispgrädde för att runda av - för ovanlighetens skull, när jag lagar köttfärssås.

Hur länge ska en sådan hör sås tillagas? Det är inte fråga om ett långkok, men jag är inte heller någon vän av framstressad mat. Den här åsen förtjänar att stå och småputtra i åtminstone en halvtimma. Allt annat vore rent ut sagt slarvigt.

För mig blev kvällens val av pasta min favorit strozzapreti. Kanske inte det självklara valet, men - det blir inte mycket mer comfort food än så.

Krämig köttfärssås med sardeller, karljohansvamp och rosmarin
1 gul lök, finhackad
4 stora vitlöksklyftor, rivna
6 sardellfiléer
olivolja
2 dl torkad karljohansvamp, blötlagd 1,5 dl vatten och finhackad
4 msk Eau-de-Vie eller brandy
2 dl vitt vin
800 gram nötfärs
5 msk finhackad, färsk rosmarin
1 burk Delizie krossade tomater
2 msk tomatpuré
1,5 dl vispgrädde
0,5 tsk rörsocker strö
salt
generöst med svartpeppar

1. Fräs lök, vitlök och sardeller i olja i en emaljerad gjutjärnsgryta, så att de mjuknar, och sardellerna löses upp.
2. Tillsätt brandy eller Eau-de-Vie, och låt koka in.
3. Lägg i nötfärsen och finfördela den medan den fräser.
häll över blötläggningsvatnet från svampen och vitviner, och låt det puttra med färsen.
4. Tillsätt finhackad svamp, tomatkonserv, tomatpuré, finhackad rosmarin och socker. Krydda, med salt och peppar.
5. Låt såsen puttra i en halvtimma på medelvärme under lock.
5. Tillsätt grädden, smaka av, och låt såsen puttra i ytterligare en kvart utan lock.
6. Smaka av en sista gång med salt, svartpeppar, socker och rosmarin.

5 kommentarer:

  1. Jag förstår felskrivningen, lyckad vardagsimprovisation kan vara ganska läkande:)

    SvaraRadera
  2. Så enkel var den inte med både sardeller, karljohan och alkohol i men verkar förbenat god! Bler så sugen!

    SvaraRadera
  3. Enkelt eller inte, gott låter det!

    SvaraRadera
  4. Fick du göra den igen för att trolla fram en bild? Låter fantastiskt gott. Vi äter inte köttfärssås så ofta men sardeller ska absolut i nästa gång!

    SvaraRadera
  5. CrimsonAnna: Ja, ibland krävs det inte mycket mer än så för att höja livsandarna!

    Lena: Åjo, nu har jag bestämt att den är enkel, och då är den enkel ;) !

    E: Det var verkligen väldigt gott- tack!

    Pytte/Eleonora: Det fanns rester kvar, och jag åt lunch hemma - fotomöjlighet i dagsljus :D ! Sardeller är för övrigt en höjdare i fler rätter än man kan ana, ite sant?

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...