fredag 15 oktober 2010
Igår var det torsdag
Det här blir ett inlägg som tidsmässigt kommer helt fel; nästan så fel det kan bli. Nästan ingen går igång på att läsa om ärtsoppa med fläsklägg; en fredagskväll i oktober. Detta till trots, så råkar det förhålla sig så att jag bara måste skriva.Ärtsoppa tillhör mina absoluta favoriträtter. Ändå lagar jag det alldeles för sällan. Skam sägandes kan det mycket väl hända att jag inte lagat ärtsoppa sedan sist. En gång om året? Ja, av bloggposterna att döma, så verkar det inte vara oftare än så jag får till det med fläsket och ärtorna.
Å andra sidan blir det rent burdust gott, när jag väl kommer till skott. Vad skiljer då onsdagskvällens kok från tidigare kok? Vad är det som gör att detta soppkok, denna minst sagt ospännande torsdagsmat, gör sig förtjänt av ett långt blogginlägg? Jo, det är flera saker.
Dels handlar det om alla minnen jag har förknippade med ärtsoppkok från min barndom.
En annan aspekt är den krassa ekonomin, och funderingar kring hur det över huvud taget kan löna sig att odla och distribuera gula ärtor, när de är så ohemult billiga?
Därtill kommer kött-aspekten. Att koka ärtorna långsamt och länge tillsammans med en rimmad fläsklägg är i mitt tycke det ultimata tillagningssättet för ärtsoppa. I onsdags kväll kokade jag vad som närmast kan beskrivas som en minimalistisk ärtsoppa. Kalla mig pretentiös, men hur hade ni själva bäst kategoriserat ett recept som detta:en 2-kilos, rimmad fläsklägg från en Nibble-gris; inhandlad hos Sandströms.
0,5 kilo gula ärtor, blötlagda i ett dygn
2 gula lökar, finhackade
1 lagerbladDet är allt, gott folk. Allt jag hade i min ärtsoppa. Ja, och så vatten, förstås; cirka 1,5 liter. Jag satte igång soppkoket vid sextiden i onsdags kväll. Därefter försvann jag från hemmet; jag skulle ut och äta med vänner. Soppan fick stå och småputtra, under min mans överinseende. Efter cirka tre timmars långsam tillagning, stängdes plattan av. Soppan, den fick stå kvar på eftervärmen, i ytterligare en dryg timme. När jag kom hem, framåt tiotiden på kvällen, lyfte jag upp den rejäla fläskläggen. Köttet var då rent otroligt mört. Jag kunde med hjälp av två gafflar lyfta av svålen, och sedan utan större ansträngning gaffla loss köttet från benet. Fantastiska fläsklägg; värd betydligt mer än det ytterst modesta kilopriset. När jag gafflat loss allt kött, lade jag tillbaka det i kastrullen, och rörde om. Sedan ställde jag ut kastrullen på altanen över natten.
Rena rama utomhuskylskåpet, så här års.På torsdag morgon tog jag in kastrullen, och ställde den i kylskåpet. På eftermiddagen, när jag kom hem, tillsatte jag 1,5 deciliter vatten, och värmde därefter varsamt soppan på låg värme. Sedan smakade jag av, och de var då beskrivningen minimalistisk ärtsoppa dök upp i mitt huvud.
När jag helt enkelt insåg att soppan var perfekt.
Det behövdes ingen mer krydda; förutom lite repad timjan, och givetvis en klick senap i tallriken. Ärtorna var mjälla utan att vara fullständigt mosiga; fläskläggköttets textur hade ett klart släktskap med det hos långlagad karré. Samma långa fibrer, samma saftighet.
Jag var nästintill salig. I torsdags kväll avnjöt vi denna festmåltid. Långlagad ärtsoppa med fläsklägg, eller snarare, långlagad fläsklägg i ärtsoppa, av proportionerna att döma. Till efterrätt serverades lövtunna pannkakor; stekta i smör i pannkakslagg; givetvis efter pannkaksformeln. Dessa frasiga, gyllenbruna läckerheter avnjöts med vispad grädde och hemkokt sylt; hjortron eller skogshallon.
Jag var nöjd.
Mer än nöjd.
Jag var rent ut sagt tillfredsställd.
Det blir inte godare än så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken underbar text! Ska definitivt pröva din långkoksvariant nästa gång jag gör ärtsoppa! Längtar! :)
SvaraRaderanågra av oss går igång på ärtsoppa vilken dag som helst!Tyvärr lite ensam om det här hemma
SvaraRaderaMmm, åh så gott! Påminner om min mammas när jag växte upp.
SvaraRaderaOj, oj, oj! Har inget mer att tillägga.
SvaraRaderaDet ser helt otroligt gott ut.
SvaraRaderaVäldigt lockande!
SvaraRaderaPoesi
SvaraRaderaKlarar inte ens av lukten av ärtsoppa, mkt pga. jobbiga Bamba-upplevelser under uppväxten. Men du skriver så vackert om ärtsoppa här så jag nästan blir sugen på att göra ett nytt försök
SvaraRaderaFantastiskt gott blir det, husmanskost när den är som absolut bäst. Vi brukar ha sidfläsk i när vi kokar ärtsoppa, får kanske ta och prova med fläsklägg nästa gång.
SvaraRaderaTack! Låter helt fantastiskt och ska tillagas redan denna vecka! Pannkaksformeln testade jag sist jag lagade pannkakor (för snart ett år sen, så nu är det definitivt dags igen!) och godare pannkakor har jag aldrig gjort!
SvaraRaderaZima: Det var ett fint betyg :)!
SvaraRaderaSilver: Jag får bilda en stödgrupp åt dig...går det inte att lära upp dem därhemma att gilla detta, tro?
Bendel: Jag tror att ärtsoppa är just barndom för många av oss, oavsett om minnena är positiva eller negativa.
J: tack snälla!
Krakelspektakel2: Tackar mjukast!
Annika: Lockande, det var verkligen en fin komplimang!
Copparules: Nu rodnar jag en smula...
Torsk på Lax: Förstår dig till fullo, trots min kärlek till denna soppa. Bamba har lyckats förstöra många matupplevelser.
Håkan och Anki: Sidfläsk i är mycket gott, men inget slår läggen!
Ingela: Tack, så roligt att du blivit frälst av pannkaksformeln, och att jag får snålvattnet att rinna ända borta i Norge ;)!
Hi! I am writing an article about Swedish cuisine, and wanted to use your Ärtsoppa picture. Do you allow me to? I will of course add a legend on the picture with your blog link.
SvaraRaderaThank you!
Office Wanderlust: Please feel free to use my picture under the conditions you wrote. My pleasure!
SvaraRadera