lördag 21 januari 2012

Pannbiff och magvirus

Det är en ganska absurd sits att sitta här och matblogga, när jag drabbats av ett magvirus som sedan ett par dagar tillbaka både orsakar smärta och indrar mig från att äta. Det kom krypande under veckan, men om jag hade vetat hur illa det skulle bli, så hade jag nog inte använt onsdagens sista krafter till att ställa mig och steka ett lass pannbiffar med stekt lök och gräddsky. I synnerhet inte då det i skrivande stund känns som att det kommer dröja mycket länge innan jag kommer längta efter pannbiff.

Jag måste ändå skriva några rader om dessa pannbiffar. Det kan kanske tyckas som ovanligt fantasilöst att blogga om en sådan här svensk klassiker, men för min del så har rätten i fråga utvecklats under årens lopp. Det rör sig inte om några avancerade förändringar eller exotiska smaksättningar, däremot har jag hittat några egna små knep som fört denna så goda maträtt till än högre kulinarisk höjder. Vad faller sig då mer naturligt, än att dela med sig av dem till fler?

Jag kanske är lite fånig, men jag köper aldrig blandfärs. Jag tycker om nötfärs, och jag tycker om fläskfärs, men jag vill inte blanda dessa två. När jag lagar pannbiff, lagar jag det på nötfärs. I smeten har jag mitt eget ströbröd gjort på hembakade formfranska. Därtill lägger jag i riven gul lök, vispgrädde och givetvis ägg, men dessutom dijonsenap. Dijonsenap? Ja, faktiskt. det är inte så att biffarna ska smaka senap, men en liten mängd senap förhöjer smaken på ett helt fantastiskt sätt.

Jag steker biffarna i en blandning av smör och rapsolja. Jag upptäckte för bara något år sedan hur mycket bättre resultat det blir på detta vis. Oljan tål högre värme än smöret, och det blir mindre risk för bränt grums i stekpannan.

När biffarna stekts klart, åker det ned mer smör i stekpannan, tätt följd av ett berg med tunt skivad gul lök, och en deciliter vatten. Sedan rör jag runt, innan locket åker på. Löken får helt enkelt sjudas mjuk. Vattnet ångar långsamt bort, locket till trots, och då rör jag återigen rut i löken.

Sedan är det dags för den slutgiltiga smaksättarna - öl och rörsocker. En deciliter öl åker ned i pannan, och en halt tesked rörsocker strös över. Slutligen får löken sjuda helt kort i vispgrädde, innan hela härligheten smakas av med salt, och kanske en gnutta vitpeppar?

Lök och sås skedas över biffarna. Kokt potatis, rårörda lingon och allra helst pressgurka, serveras till. Det är när jag njuter av en sådan delikat måltid som det är lätt att inse att vi faktiskt har en fin matkultur i Sverige, även fast jag ibland misströstar och tänker motsatsen. Att maten dessutom är sällsynt tacksam att servera barnaskaran, gör inte njutningen mindre.

Om det inte vore för att jag sedan led av magsmärtor halva natten, så hade detta varit en närapå perfekt, ja, riktigt lyxig onsdagsmiddag. men, det är nästan så att jag blir sugen på att äta igen, när jag tänker tillbaka på de läckert brynta, saftiga biffarna, den mjuka löken, och inte minst den goda såsen.

Mina pannbiffar med lök, i ölspetsad gräddsky
Biffar
800 gram nötfärs
salt och svartpeppar
0,75 dl hemgjort ströbröd
0,75 dl vispgrädde
1 stor, gul lök, grovt riven
1 rågad msk dijonsenap
1 ägg
smör och rapsolja till stekningen

Löksky
smör
2 stora, gula lökar, skurna i tunna halvmånar
1 dl vatten
1 dl öl
0,5 tsk rörsocker strö
2 dl vispgrädde
salt och vitpeppar

1. Krydda färsen med salt och svartpeppar.
2. Rör ihop grädde, ägg, ströbröd och senap. Knåda sedan ned färsen i smeten, så att alltsamman bandas ordentligt.
3. Forma till cirka 20 biffar, och stek dem i omgångar, tre-fyra stycken åt gången. Lägg dem i en karott för varmhållning, allt eftersom de blir färdiga.
4. Smält en klick smör i pannan, och rör ned löken. Häll över vattnet, öka på värmen och lägg på ett lock.
5. Låt löken småputtra tills den mjuknar. Häll över öl och strö i sockret, och blanda.
6. Häll sist över grädden, och låt den putra med. Smaka av med salt och vitpeppar.

6 kommentarer:

  1. Huga, inget kul med magvirus alls, frun här hemma åkte också på en variant i veckan... Hoppas du är på benen snart igen!

    Öl och rörsocker säger du... inga dumma ingredienser alls låter det som:)

    SvaraRadera
  2. Mårtensson. Nej, det är verkligen ingen hit! Jag hoppas det går över under helgen.
    Jo, öl och rörsocker strö - testa det!

    SvaraRadera
  3. Hoppas att du mar battre snart!

    Pannbiff ar ju bara sa gott, tror sallan att jag har sett det med sa har mycket lok forr. Gillar den vinklingen.

    Tror jag far laga det har snart igen.

    Tack for inspirationen!

    // Mike

    SvaraRadera
  4. Usch då. hoppas du kryar på dig!

    SvaraRadera
  5. Att i samma inlägg lyckas skriva om magsjuka och få läsaren sugen på pannbiff är en bedrift! Vilka bra pannbifftips, förresten. Det där med lök, socker, öl och gärna långsam lagning har jag testat. Blir urgott! Lite dijonsenap i färsen - vilket bra tips!!!

    SvaraRadera
  6. Usch, stackare som har magsjuka... Hoppas du snart mår bättre!

    Biffarna ser riktigt goda ut med löken och såsen, kan bara bli gott med de ingredienserna!

    Jag brukar också ha senap i biffar för lite mersmak faktiskt, och efter att ha gasspis vet jag att smör+ olja är jättebra. Nu har jag elektrisk häll och saknar gasspisen oerhört, denna tar ju lång tid att bli varm... :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...