Jag bryter tystnaden efter London (bilder och tips)

Nu har det varit en smula tyst här, och det beror på att jag lidit av sviterna efter att våldsamt ha kastats tillbaka in i verkligheten efter några dagar i ett parallellt universum. Ett universum där vardag inte finns, där vuxna får prata till punkt utan att bli avbrutna och där man med självklarhet promenerar så långt man vill och tittar i de butiker man själv väljer utan att någon beklagar sig eller frågar när vi ska gå därifrån.

Jag var nämligen i London 10-12/10; en efterlängtad resa som dessutom var min 40-årspresent från min man. Vi bodde på fantastiska St Pacras Renaissance Hotel, vilket jag helt klart kan rekommendera. Otroligt cool miljö, och en hotellbar som heter duga.

Vi hade inte några konkreta planer för resan, förutom att vi långt i förväg bokat restauranger där vi ville äta. Jag valde av olika skäl att inte fota när vi åt middagar, men jag tipsar gärna om restaurangerna vi besökte.

I ett annat liv skulle jag göra sådana här resor betydligt oftare. Nu var det två år sedan vi senast reste iväg på liknande sätt, och jag kan säga att resan minst sagt var efterlängtad.

Fredagens lunch var ett besök i repris på Koya, en restaurang i Soho som bland annat serverar otroligt goda udonnudlar. Man ska förtsöka undvika att upprepa sig, men somliga ställen förtjänar fler besök än ett, och detta är ett sådant.

Bilden är lånad från Time Out.

På fredagskvällen åt vi middag på Ember Yard, också i Soho, som av Time Out valdes till Londons andra bästa restaurang tidigare i höstas.

Maten var föga förvånande oerhört god, och vi gillade verkligen menyn med matiga, vällagade och riktigt eleganta tapasrätter samt små kötträtter med suveräna tillbehör. Vi åt bland mycket annat precis sådana Roasted and Chargrilled Ibérico Pork Ribs with Quince Glaze and Celeriac Purés som ni ser på den lånade bilden, och de var rent överjordiskt saftiga.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Social Eating House. En helt annan upplevelse än kvällen innan - högre nivå på servicen, fantastisk miljö, och mat som verkligen imponerade.

Jag började med en Smoked Black Angus tartare, radishes, wood sorrel, horseradish, egg jam till förrätt, och till varmrätt åt jag Charred côte de porc, creamed girolles, grilled courgette, parmesan, ale, vilket visade sig vara en tjock, makalöst vacker fläskkotlett - den saftigaste jag någonsin ätit. Väl värt vartenda pund, det kan jag intyga.

Det är få värdsliga saker som gör mig lyckligare än riktigt lyckade restaurangbesök. Det är inte ofta jag och mib man har förmånen att äta ute, och att få uppleva två sådana här måltider under en och samma resa ger minnen som vi lever på länge.

På söndagen åt vi en ljuvlig frukost på The Wolseley. Även om inte maten varit alldeles strålande, så hade stället varit värt ett besök enbart för den fantastiska miljön.

När någon frågade vad vi gjorde i London, svarade jag:
"Vi promenerade, pratade och åt.
En resa blir inte mycket bättre än så.