En familjefavorit med fläskkotletter, och ett fantastiskt vin

Jag skämtade inte när jag skrev det jag skrev förra veckan. Så här års vill jag verkligen mest av allt bara äta kött och dricka vin. En och annan clementin kan slinka ned; en lussekatt, och lite choklad. Mer än så är det egentligen inte med mig.

Förra lördagen var inspirationen nere på minus. Då är det tur att det finns fantastiska rätter som fungerar i alla lägen. Detta är en sådan. Prisvärd, enkel och lika populär hos alla familjemedlemmar.

Ibland tänker jag på hur handikappande det vore om jag av någon outgrundlig anledning skulle tvingas utesluta tomatkonserv ur min matlagning. Den och matlagningsvinet är närapå grundstenar i mitt kök; i sällskap av schalottenlök, vitlök och bladpersilja. Och utan dessa ingredienser hade det onekligen inte blivit mycket av denna rätt.

Vi korkade upp en flaska jag blivit ombedd att pröva, och den visade sig passa perfekt ihop med maten. Ett ganska tungt vin, med fyllighet, sötma och strävhet. Jag som inte alltid brukar bli så mångordig när jag smakar vin började genast associera till röda bär, choklad och lakrits. Helt klart mycket vin för pengarna.

Tamarí AR Malbec (nr 6442) kommer vi dricka igen, var så säkra.

Rödvinsbrässerade fläskkotletter i tomatsås
1,5 kilo fläskkotletter
smör och olivolja
salt och svartpeppar
2 schalottenlökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, rivna
1,5 dl rödvin
2 burkar krossade tomater
salt, svartpeppar
0,5 tsk rörsocker strö
finhackad bladpersilja

1. Bryn kotletterna hastigt i olivolja och smör i en het panna. Krydda med salt och svartpeppar. Lägg sedan kotletterna åt sidan.
2. Fräs schalottenlök och vitlök mjuka i smör och olivolja i en rymlig traktörpanna eller låg emaljerad stekgryta.
3. Tillsätt vinet och lägg i kotletterna. Lägg på lock, och låt brässera några minuter på medelvärme.
4. Häll i tomatkonserv och rörsocker. Krydda med salt och svartpeppar. Lägg på locket, och låt alltsamman puttra i 20 minuter.
5. Tag av locket, vänd runt kotletterna i såsen och låt puttra i ytterligare 15 minuter, utan lock, så att såsen reduceras. Under tiden pasar det bra att koka pastan.
6. Strö över bladpersiljan vid serveringen.

Smaskens bästa saffransrecept

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Saffran är ingen enkel smaksättare. För lite blir trist; för mycket blir kväljande. Här hemma är det bara vi vuxna och vår äldsta dotter som uppskattar saffran. Godsaker som smaksätts med denna krydda får vi således ha lite för oss själva.

Under årens lopp har det blivit en hel del bra recept med saffran här på Smaskens, och nu har jag samlat dem för att göra dem mer överskådliga för er.

Kanske hittar ni en ny favorit? För mig var det lite av julafton att gå tillbaka i arkivet och hitta saker jag knappt kom ihåg att jag gjort. Håll tillgodo!

Smaskens saffranssnurror - kanse de godaste
saffransbullar jag någonsin bakat?

Smaskens recept på bästa saffransdegen, från Allt om Mats julnummer anno 1973

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Saffransdrömmar

Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar

En kavalkad av tryfflar - choklad, alkohol och bär

Jag börjar på klassiskt, självcentrerat manér och citerar mig själv:

"Det är på sin plats att ställa följande frågor:
Är det verkligen nödvändigt att experimentera med egna tryffel-recept?
Är det värt besväret?
Svaret på dessa frågor är ja, och nej. Om man verkligen är road av att stå och leka i köket, så är det självklart ett rent nöje att pröva sig fram med ingredienser och smakkombinationer. Man måste så kart vara beredd på och medveten om att man kan komma att bli besviken.
Smaker och utseenden blir inte alltid som man föreställt sig.
Arbetsinsatsen tar också, oftast, dubbelt så lång tid man trott. Det är i ärlighetens namn ganska tidsödande att slänga ihop lite godis.

För många år sedan, när jag började leka chokladfabrik, höll jag på dag och natt veckan innan jul. Jag slavade i köket - och vek dessutom vackra lådor, som jag sedan stoppade hemlagat julgodis i. Arbetet utfördes med en lust och frenesi som gränsade till besatthet.
Lådorna blev så klart mycket uppskattade gåvor, men jag tar det lite lugnare nuförtiden. "

Så uttryckte jag mig för fyra år sedan, tolv dagar in i vad som var min första adventskalender här på Smaskens. Tar jag det lugnare nu för tiden? Jo, det gör jag nog, på sätt och vis. I synnerhet i år. Och tur är det - det är tillräckligt hektiskt runt omkring mig även fast jag avstår från att publicera dagliga recept i advent.

När jag tittar i backspegeln här i bloggen slås jag av att den största skillnaden är kvaliteten på bilderna. Jag tycker att jag skriver ungefär på samma sätt som jag hela tiden gjort. Kanske var jag aningen mer entusiastisk för några år sedan, men jag känner igen mig själv i mina ord.

Bilderna - ja, ni får ta dem för vad de är. Och vad de var. Det som var godkänt för fyra år sedan är underkänt idag. Recepten, däremot, de fungerar fortfarande.

Choklad, alkohol och bär. Det blir goda tryfflar, och samtliga här nedan har sin förtjänst. Kanske håller jag ändå mina amarettotryfflar kärast av alla? Om jag gör några tryfflar i år, tror jag bestämt att det blir dessa.

Mjölkchokladtryfflar med cognac, espresso och flingsalt

Cocostryfflar med kardemumma

Amarettotryfflar

Hallontryfflar

Lingontryfflar med vanilj och vodka

Luciatryfflar med limoncello

Stjärnanisdoftande gryta på högrev (och ett vintips därtill)

"Rensade du skafferiet?", undrade en vän är jag berättade om denna goda gryta. "Nej," utbrast jag lite förnärmat "det fanns faktiskt en tanke bakom ingredienserna..

Den här årstiden vill jag egentligen bara ägna mig åt att äta långlagat kött och dricka rödvin. Helst varje kväll. Eller, åtminstone så ofta det bara är möjligt. Denna söndag ville jag verkligen inte landa i ännu en boeuf bourgignon. Det krävdes något mer; en annan smak; andra nyanser. I mörkt muscovado finns det en ton av lakrits, och stjärnanis ger en fantastiskt fin arom. Lägg balsamvinäger därtill, och du har en kombo som fungerar riktigt bra.

Erkännas ska att det ändå var ett plötsligt infall som fick mig att hälla brandy i grytan. Jag har aldrig varit främmande för att hälla alkohol i mat. Den stora mängden morötter, muscovadosockret och balsamvinägern gör detta till en gryta med en rejäl sötma, samtidigt som vinets syrlighet bryter av och hindrar den från att bli alltför söt.

Köttet blev rent löjligt mört, men så fick alltsammans också stå och småputtra i tre timmar. En nära CrockPot-upplevelse, för att försöka vara lite vitsig.

Till grytan drack vi ett riktigt gott vin som jag fått möjlighet att prova.

Coast Ridge Cabernet Sauvignon Merlot (nr 6289) är ett i mitt tycke mycket prisvärt vin, som passade alldeles strålande bra till denna gryta. Fylligt, med en strävhetoch syra som matchade grytans sötma mycket väl. Ja, jag vet att jag inte är vidare bra på att beskriva vin, men ni får helt enkelt lita på att det var gott. Och jag är ändå rätt så kräsen, när det gäller.

Varför inte bryta av inför uppladdningen med all julmat som komma skall, och pröva denna gryta?

Svart, stjärnanisdoftande gryta
1,6 kilo grytbitar av högrev
salt och svartpeppar
smör och olivolja
3 schalottenlökar, finhackade
4 vitlöksklyftor, finhackade
0,5 dl brandy eller Eau-de-Vie
1 dl balsamvinäger
4 dl rött vin
5 morötter
2 msk mörkt muscovadosocker
4 st stjärnanis
2 lagerblad
2-3 tsk Maizena

1. Hetta upp olja och smör i en stekpanna. Fräs grytbitarna i omgångar. Krydda dem med salt och svartpeppar, och lägg dem i en emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Vrid på grytan på hög värme när är alla grytbitar är brynta och ligger däri. Häll på barndy, och låt den koka in.
3. Tillsätt schalottenlök, vitlök, morötter, lagerblad, balsamvinäger, muscovadosocker rödvin, stjärnanis och lagerblad.
4. Lägg på locket, koka upp, och låt koka på medelvärme i uppemot två timmar.
5. Tag av locket, och låt grytan koka ihop ytterligare en timma.
6. Re av grytan genom att blanda Maizena med grytspad och vispa ned. Smaka av med mer salt och svartpeppar.