Västsvenska smaker - andra chansen, Årets Kock i Göteborg

De glada finalisterna i Årets Kock 2013.

I förra veckan gick andra chansen (eller sista chansen) i Årets Kock av stapeln. Platsen var Göteborg, min gamla hemstad. Själva evenemanget gick av stapeln i Världskulturmuséets lokaler, som hade fyllts av en matmarknad med matvaror från Västsverige. Lägg därtill en samling sannolikt mycket nervösa kockar, ett gäng matnördar och en brokig lokal publik, så kanske ni kan föreställa er stämningen under dagen.

Jag botaniserade bland marknadsstånden och fick en chans att prata med flera intressanta producenter. När jag blev tillfrågad att bli LRF's officiella blogare för Årets Kock fick jag bland anat frågan vad jag själv är nyfiken på och intresserad av när det handlar om bönder. Jag nämnde då bland annat producenter som själva förädlar sina råvaror. En god representant för detta är Mäjens Glass & Maränger.

Ni som vet vilken glassfascist jag är, förstår att ingredienserna föll mig helt i smaken. Först trodde jag felaktigt att Märit och hennes familj är mjölkbönder, men de är äggproducenter. Den som har gott om ägg, ska så klart tillverka glass. Och om man tillverkar glass, då får man som de flesta vet en hel del äggvitor över, Givetvis bakar man då maränger av äggvitorna och socker.

Jag fann en själsfrände i min namne Annika från Gröna Gårdar. Vi samtalade en lång stund och köttproduktion, köttkonsumtion och vad Gröna Gårdar erbjuder sina kunder. Jag gillar verkligen att de både anger köttbonde, köttras och kategori på sina styckningsdetaljer. Syftet med kategori, så som till exempel "kok" eller "ugn, är för att hjälpa den mer ovane kosumenten att välja rätt styckningsdetalj eller att hitta ett alternativ om den detalj som eftefrågas skulle råka saknas.

Som ni förstår fanns det mycket att se, och mycket att smaka på. Jag drogs så klart till de som saluförde ost. Gäsene mejeri tillverkar välkänt uppskattad ostar, och jag blev förtjust när jag provsmakade julosten som lagrats 22 månader. En mjuk men ändå fyllig ost. Perfekt til vörtbrödet. Utan at tveka köpte jag ett exemplar, trots att jag blev upplyst om att osten fins på några enstaka ställen i Stockholm. Jag ville inte chansa - den här osten vill jag äta i jul.

Min fula bild gör inte ostarna rättvisa, men det räcker med att ni tittar på Halltorps Mejeris hemsida så ser ni betydligt vackrare bilder på ostarna. Att få provsmaka dessa fantastiskt goda ostar gjorde mig alldeles lycklig.

Det är inte för inte Halltorps Mejeri vunnit SM i Mathantverk för "Farfars pärla" 2011. Den ser ni längst upp till vänster i min bild. Längs fram en vit caprin, och till höger en riktigt fin kittost, vars smak jag beskrev som "gamla gummistövlar och getstall" - på ett alldeles fantastiskt njutbart sätt.

Trevliga Anna från Halltorps Mejeri kntrade med att beskriva ostens smak som att "ha topsat en tonåring". Dessa beskrivningar låter kanske inte så tilltalande för alla läsare, men ni som uppskattar en riktigt smakrik kittost vet nog vad jag syftar på. Min resväska doftade minst sagt aromatiskt på tåget på väg väg hem. Jag kan konstatera att anda chansen i Göteborg skiljde sig från såväl semifinalen i Uppsala som semifinalen i Jönköping. Alla tre har haft sin särart.

Jag ska inte ge mig på att försöka rangordna dem. Mitt ursprung i Västsverige gör kanske att jag är lite partisk, för det var ändå något visst med andra chansen i Göteborg. Kanske var det just smaken kittostens smak av gamla gumistövlar?