tisdag 16 mars 2010

Matminne från ett
svunnet 80-tal

Lånad bild.

Som somliga av er kanske uppmärksammar är det Food Trend Blog Week den här veckan. Det är ett initiativ från Ridderheimsrapporten. I förmiddags läste jag detta inlägg hos Kari - Recept o Maten, och fick plötsligt en oerhört tydlig minnesbild från barndomen, närmare bestämt från mitten av åttiotalet.
Minns ni när de färska champinjonerna på allvar dök upp i mataffärerna? Minns ni hur lyxigt och nästintill exotiskt det kändes att kunna köpa färsk svamp? Burkchampinjonerna hade varit ett självklart inslag i kosthållningen i min familj. En av mina absoluta favoriträtter som barn var mammas champinjionstuvning, hälld över två rostade, Lätt och Lagom-bestrukna (hej, mitt åttiotal) skivor vitt formbröd. Det var (med undantag för de heliga kantarellerna) den yttersta formen av sublim njutning för mig. Men, som sagt - så kom de färska champinjonerna i i mitt liv.

Jag vill minnas att det förekom lockpriser på just champinjoner. 1,50 kilot - eller sviker minnet mig? Vi köpte i varje fall hem säckvis, mina föräldrar och jag. Stod sedan och skar dem i skivor, stekte (i margarin, skam sägandes), kryddade med salt och vitpeppar och skvätte grädde över. Avnjöt med rostat bröd. Frossade.

Detta var en delikatess. De färska champinjonernas intåg var för oss inget mindre än en kulinarisk revolution. Det är otroligt att föreställa sig i dag, när dessa svampar känns ungefär lika upphetsande som bakpotatisar eller bifftomater.
Så mycket har hänt i matbutikerna och i våra kök sedan åttiotalet. Jag skulle önska att jag kunde göra en tidsresa tillbaka och se hur det var. Så nära i tiden, men ändå ett helt annat liv.

Jag undrar självklart vad jag kommer att se tillbaka på om tjugo-tjugofem år, med samma reflektioner som jag nu ser tillbaka på champinjonerna? Jag kan inte komma på något på rak arm. Den som lever får se, helt enkelt.

8 kommentarer:

  1. Skön retrospaning där!
    Måste bara flika i en fråga, lite OT men.. Hade inte ni en låda med jord och dynga i källaren med egen champinjonodling?
    Det måste ha varit årets julklapp något 80-tals år :)

    SvaraRadera
  2. Det här funderar jag också mycket på, särskilt nu, när jag försöker göra mig en bild av vad min mormor och morfar lagade och åt på 1940-talet och framåt. Vi som lever i storstad i Sverige idag har verkligen tillgång till otroligt mycket matkultur och råvaror. Tillsammans med J:s jobbgäng går vi på krogen minst en gång i månaden med konceptet "äta sig genom världen på ett år". Jag har hittills varit med på Belgien och igår, Thailand. Och i april blir det Etiopien!
    Hälsar fröken Dill

    SvaraRadera
  3. jag kan berätta att när avokadon kom till Sverige, någon gång på 60-talet så lanserades den som en frukt, ngt att äta till dessert. Mina föräldrar köpte hem den och skulle bjuda sina gäster på denna exotiska vara. Ingen kunde då se storheten i avokadon, eftersom den serverades på fel sätt, men nog känns det avlägset idag, när avokadon tas för given i veckoshoppandet.

    SvaraRadera
  4. ja jisses, det är många saker som jag inte hade som "vardagsmat" när jag var liten... färsk svamp (den vi plockade själva torkades och var värd sin vikt i guld), avokado, tomater på vintern osv. Själv inser jag mer och mer varför jag kan laga så många olika rätter på saker som kålrot, potatis, lök, purjolök, rovor, morötter, rättika, palsternacka, kål samt lite blomkål och rädisor på kanten :)

    rotsaker is my friend helt enkelt.

    Jag har däremot (nästan) helt brutit med linser och vissa typer av bönor....det var för många röror och grytor när jag växte upp. tyvärr.

    I framtiden undrar jag om man kanske kommer undra varför vi åt så mycket "snabbproducerat kött som inte smakar så mycket" - men det kan vara min amerikanska sida som spelar in. Kött härborta har så varienrande kvalitet beroende på om man köper ekologiskt/organic eller "vanligt"...

    SvaraRadera
  5. Ja, tänk va! Att man kunde uppskatta champinjonstuvning gjord på burk-svamp... det är inte att tänka på idag :)

    SvaraRadera
  6. Kari: Blev så inspirerad när jag läste hpos dig!

    Fröken Dill: Vilket kul projekt! Ni lär få hålla på ett tag...
    Dina morföräldrars mathållning är ett äämne du bara måste fortsätta skriva om. Jag läser med stor behållning!

    Karin: Ja, att avokadon blev kvar är ett mirakel, när man hört alla anekdoter om hur den serverades och huir överreklamerad alla tyckte att den var. Min morbrors vän åt t o m upp skalet första gången han fick en avokadohalva med räkor och majjo *huga*.

    Chall: Intressant och insiktsfull iakttagelse! Och vad gäller kött, så tror jag du har helt rätt. Vi kommer se tillbaka och förfasas.

    Evacecilia: Bortskämda är vad vi har bliit ;). Nej, men tänk hur preferenserna ändrats under åren. Perspektivet är spännande.

    SvaraRadera
  7. Mmmhm... jag är ju född i början av 80talet, och har väl kanske inte så mycket av före-och efterperspektiv. Men jag kan ju se skillnaden mot hur farmor tänker. Hon lagar sin gamla vanliga mat, medan jag är rätt vild på att leta konstiga recept. Men det känns som affärerna har ett större utbud nu, vi är snabba på internationella impulser, och kanske är tiden borta när man hade en allmän kokbok. Nu har vi hela internet fullt av recept...

    SvaraRadera
  8. Matilda: Jag skulle inte vilja ja ett mindre utbud av kolonialvaror (som det brukade kallas), men skulle ibland önska att butikerna sålde färskvaror mer efter säsong.
    Maten var inte roligare förr, men man var bättre på att ta tillvara saker. En kombo av nu och då måste väl vara det bästa?

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...