Återbloggning: mammas tekakor

Jag har bakat otroliga mängder tekakor de senaste dagarna, både på landet och hemkommen till stan. Vi behövde fylla på brödförrådet i frysarna på båda ställen. Hur gott det än är med surdegsbröd, så händer det ändå ibland att jag längtar efter dess raka motsats. Tekakorna smakar lite sött, lite segt och är de perfekta frukostsmörgåsarna, om ni frågar våra barn.
Till saken hör också att det var min tur att ordna tisdagsfrukost på jobbet. Vi äter alltid gemensam frukost just den veckodagen, då vi har späckade scheman fulla av arbetsplatsträff, diverse teamträffar och planeringsmöten. En gemensam frukost är en perfekt start på arbetsdagen, och ett trevligt sätta att bry sig om sina arbetskamrater. Dessa frukostar har fungerat som vår vitamininjektion och livlina i svåra och motiga perioder.

Detta modifierade recept har genomgått flera olika versioner. Jag tager vad jag haver, och i detta senaste fall var det ekologiska havregryn, ekologiska rågflingor samt Saltås rågsikt och vetemjöl.
Jag har börjat ta ut riktigt små tekakor med en vanlig plastmugg. På så vis får jag en bra barnstorlek för små händer och munnar, som faktisk även tilltalar mig som vuxen.
Denna smidiga och lättbakade deg renderade i går kväll hela åttio tekakor. Visst låter det imponerande? Det hela gick otroligt fort. På varje plåt rymdes tjugo små tekakor, och gräddningen tog bara sex minuter på 250 grader. Många tekakor på kort tid, med andra ord.

Mammas tekakor - återbloggade
2,5 dl ekologiska havregryn
2,5 dl ekologiska rågflingor
1 liter gammaldags mjölk

Blanda i en bunke och låt stå i rumstemperatur i minst fyra timmar.

3 paket jäst
1 dl råsocker
2 tsk salt150 gram smält smör
500 gram Saltå rågsikt
600 gram Saltå vetemjöl

Lös upp jästen i mjölk- och grynblandningen. Rör ned socker, salt och smält smör. Tillsätt mjölet och arbeta degen ordentlig i hushållsassistent eller med degkrokar. Täck över, och låt jäsa i 45 minuter.
Sätt på ugnen på 250 grader - i god tid.
Dela degen i fyra delar och knåda in lite mer mjöl. Kavla ut till cirka 1,5 centimeters tjocklek, och tag ut tekakor med exempelvis en mugg eller en tratt. Placera tekakorna på bakplåtspapper, och låt dem jäsa cirka 10 minuter på plåt.
Skjuts in i ugnen! Grädda delen i sex minuter i nedre delen av ugnen .
Låt svalna på galler.

Linguine med lårkycklingfilé, ruccola, citron och vitlök

Tack, Mette Ankarloo - var du än befinner dig - för alla goda recept!
Den fantastiska boken Medelhavsmat för svenska kök finns, tråkigt nog, inte längre att få tag på. Om ni mot förmodan skulle snubbla över den på någon loppis eller något antikvariat, så hugg tag i den och släpp den inte för allt i världen. Det finns säkerligen mängder av liknande böcker, men denna pärla till rerceptsamling kom redan 1998. Jag har skrivit om den tidigare, och jag har återgivit ett flertal recept här på bloggen. (Jag listar de jag på rak arm kommer ihåg sist i detta inlägg.)
Det som är så fantastitk med boken i fråga är att jag återkommit till den så många gånger under årens lopp, och upptäckt redept på nytt. Just det här receptet dissade jag i åratal, tills vi prövade det för några år sedan och insåg dess storhet.
Helst av allt bör man verkligen dricka rosévin till rätten, men i går fick vi hålla tillgodo med lättöl. Tveka inte att pröva det här - det är riktigt god, okomplicerad sommarmat med fantastiska smaker.
För att inte tala om dofter.
När jag slungar nykokt pasta i citron- och vitlöksolja blir jag nästan tårögd av lycka.

Linguine med lårkycklingfilé,
ruccola, citron och vitlök
( för två hungriga vuxna, fyra barn
och en lunchportion)
900 gram lårkycklingfiléer
olivolja
salt, vitpeppar
1 dl vitt vin
1 msk balsamvinäger
140 gram ruccola (två påsar)
4 msk smakrik olivolja
zestat skal av en liten citron
3 vitlöksklyftor, rivna
500 gram linguine

Sätt på pastavattnet. Putsa lårkycklingfiléerna, och dela dem i mindre bitar. Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna, och stek kycklingen i omgångar. Krydda med salt och vitpeppar. Släng i pastan och sätt en timer.
Lägg tillbaka all kyckling i pannan. Höj värmen, häll över vinet och låt det koka in. Ringla över balsamvinägern och blanda väl. Skölj och slunga ruccolan (salladsslungans betydelse skall inte underskattas - har man väl börjat slunga, finns det ingen återvändo). Häll oljan i en rymlig sål, och blanda den väl med citronzest och riven vitlök.
Kontrollera pastan. Häll av vattnet, och slunga den i oljan. Blanda sedan ned ruccolan och kycklingbitarna. Servera med nystött svartpeppar och mängder med parmesanost.

Kycklinggryta med röd paprika
och kronärtskockshjärtan
Kycklingragu med timjan och kapris
Köttbullar i tomatsås
Timjanköttbullar i tomatsås
Räkor i stark sås

För alla gottegrisar: Hasselnötstårta med moccakräm

Återigen har jag botanisera i min kära gamla häfte Tårtor från hela världen(publicerad av Mejerierna, med recept från Jordbruken provkök; ISBN-kod saknas, årtal okänt).
Den här gången blev det en tårta som jag aldrig tidigare bakat. Jag har spanat på tårtan i fråga i över tjugo år, så jag tyckte det var dags att ta mig an den, för att se om den kunde funka i verkligheten - och inte bara i min fantasi.

Vi hade goda vännerna A och M på besök på landet i lördags, och den här tårtan avnjöts i solskenet på altanen efter en caecarsallad med grillad kyckling (samt ett rosévin som jag blev riktigt besviken på - därför tänkte jag förbigå det med tystnad, men jag vill trots allt ge er ett varningens ord, och en ledtråd - Chile).

Det enda kruxet med den här hasselnötstårtan är att du för att baka den måste ha en klassisk, gammaldags mandelkvarn. Den är för övrigt ett av mina favoritredskap i köket; fullständigt irrationellt, men sant. Kvarnen används titt som tätt; åtminstone en gång i månaden (eller så inbillar jag mig det bara). Lite lätt panik utbröt när vi i torsdags morse packade inför avfärden till landet, och jag inte kunde hitta kvarnen. Väl framme på landet kunde jag pusta ut, då den låg kvarglömd i en kökslåda, efter att ha använts till mammas mandeltårta.

I det här fallet behövdes de malda hasselnötskärnorna till en saftig tårtbotten. Smörkrämen blev en blandning av vad som fanns att tillgå på landet; hälften råflorsocker och hälften vanligt florsocker. Vaniljpulver och kallt kaffe för den goda smaken. Att det skulle vara två äggulor i smörkrämen glömde jag fullständigt bort. Det hade säkerligen gjort krämen än mer lättarbetad, och mindre stel när tårtan stått i frysen. Jag skall komma ihåg det nästa gång.
Att bre crème fraîche smaksatt med äkta vaniljsocker uppepå tårtan gav en fantastiskt fin och syrlig smakbrytning. Givetvis toppades tårtan med rikligt med grovhackade, rostade hasselnötter av märket Sera.
En ny klassiker är född.

Hasselnötstårta med mockakräm
Tårtbotten
50 gram smör
1,5 dl hasselnötter, malda
1 ägg
1 dl råsocker
90 gram vetemjöl (ca 1,5 dl)
0,5 tsk bakpulver
3 krm ekologiskt vaniljpulver
1 dl mjölk

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form och bröa eller mjöla den om du så vill, det fungerar bra att låta bli. Mal hasselnötterna. Vispa ägget och sockret pösigt. Tillsätt vaniljpulver, de malda hasselnötterna, smöret och mjölken. Blanda noga. Rör sedan försiktigt ned mjölet och bakpulvret.
Häll smeten i formen, och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter. Låt svalna.

Moccakräm
150 gram rumsvarmt smör
1 3/4 dl florsocker (av valfri sort)
3 krm ekologiskt vaniljpulver
2 äggulor
2 msk kallt, starkt kaffe

Garnering
2 dl crème fraîche
1 tsk äkta vaniljsocker
1 dl rostade hasselnötter, grovhackade

Rört smöret mjukt med florsockret och vaniljpulvret. Blanda ned äggulorna en i taget. Rör sedan försiktigt ned kaffet. Vispa krämen fluffig och luftig med elvisp.
Dela tårtbotten i två delar, och bred krämen på den undre tårtbotten. Tryck därefter dit den övre. Blanda crème fraîche med vaniljsocker och bred över tårtan. Strö slutligen över de hackade, rostade hasselnötterna.

Plockmats-planer

Efter en härlig, solig långhelg på landet kändes det minst sagt som en chock att vakna till en regnig och ruggigt måndagsmorgon. Att därtill upptäcka att vi hade slut på både kaffe och frukostflingor bidrog inte direkt till en lugn och harmonisk start på veckan.

Jag fyller halvjämnt om knappt två veckor, och försöker börja planera den plockmatsbuffé jag tänker servera. Jag vågar mig på att ha öppet hus. Detta är inte något jag har särskilt stor erfarenhet av. Faktum är att jag är ganska dålig på att fira mig själv. Det är hög tid att råda bot på detta, anser jag, och om mitt lilla projekt blir lyckat (och det är några som vill och kan komma) så kanske jag får blodad tand och gör en tradition av det hela.

Jag har inte några planer på att ta ut svängarna och vara nyskapande. Förutsättningarna saknas. Min plan är att förbereda plockmat av så kallad medelhavskaraktär - med andra ord någon sorts blandning av det bästa från italiensk plockmat, med en touch av tapas, grekland och meze. Det låter inte riktigt klokt när jag ser det i skrift, men jag tror det kan bli bra.
Det får inte vara något som är så krångligt att det slutar med att jag bara får stå i köket och inte hinner prata och umgås.

SMASKENS faller som en sten inne på Bloggtoppen, för övrigt. Svik mig inte, kära läsare - jag har bara en tillfällig svacka...