Pepparkakskryddad panna cotta med hjortron i hjortronglöggsgelé

Detta kan mycket väl vara den bästa panna cotta jag lagat. Den kvalar åtminstone in på en topp tre-lista. Faktum är att detta är en idé jag gått och grunnat på mycket länge.

Jag hade en föreställning om att krydda panna cotta med kanel, kardemumma, vanilj och nejlikor, och sedan toppa detta med osötade hjortron och en gelé på hjortronglögg. När jag nu sitter och skriver, inser jag att detta var precis vad jag tänk mig att göra förra advent. Men, då var hjortronglöggen slut i butiken, och jag tvingades tänka om. Det blev inte dumt, det heller.

I kväll var jag väldigt trött, och det motiverade mig till att hitta ett sätt att snabba på själva tillagningsprocessen. Inget sensationellt, men jag vill ändå dela med mig av hur jag gjorde, eftersom det fungerade bra. Alltid kan det glädja någon.

Jag hettade upp tre deciliter grädde, tillsammans med råsocker och kryddor. När den blandningen var klar, hällde jag ned den i en bunke och tillsatte resterande grädde. På så sätt svalnade blandningen avsevärt mycket snabbare än den brukar, då jag värmer hela mängden grädde.
Jag gick till väga på samma vis med glöggen. Värmde på endast en deciliter, tillsammans med det blötlagda gelatinet, och blandade sedan ned kall glögg. Hur mycket tid jag sparade på detta kan jag inte exakt ange, men jag vågar faktiskt påstå att det gjorde en markant skillnad. Mindre väntan på att saker ska svalna är aldrig fel, i min värld.

Både gott och snyggt; det blir inte mycket bättre än så. Jag vill också passa på att nämna att jag låter detta blogginlägg bli det första under den nya etiketten Glöggfest. Jag ska stoppa in några redan publicerade recept som jag tycker passar in, och fler tillkommer garanterat inom ramen för årets adventskalender.

Pepparkakskryddad panna cotta med
hjortron i hjortronglöggelé
(30 stycken panna cotta i bufféstorlek)

7 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 kanelstång
10 kardemummafrön
4 kryddnejlikor
3,5 gelatinblad, generöst blötlagda

250 gram hjortron, kylskåpskalla
2,5 dl Dufvenkrooks lättglögg hjortron
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda

Blötlägg gelatinbladen till panna cottan i generöst med vatten. Häll tre deciliter av grädden, råsocker och kryddor i en kastrull. Värm, men blandningen ska inte börja koka. Blanda ned de blötlagda gelatinbladen, så att de löser sig helt. Dra sedan kastrullen från plattan precis innan innehållet börjar sjuda, och låt det stå och dra till sig smak i åtminstone en kvart. Häll över blandningen i en skål, och rör ned resterande mängd grädde. Ställ i kylskåp för att svalna i cirka en halvtimma.

Fördela sedan blandningen i trettio små plastglas avsedda för snaps. Ställ tillbaka i kylskåpet för att stelna i 45 minuter.

Blötlägg gelatinet till glöggelén. Värm en deciliter av glöggen i en kastrull, och blanda ned det blötlagda gelatinet. Dra kastrullen från plattan, häll över blandningen i en skål, och till sätt sedan på den kalla glöggen. Glöggen behöver inte vara kylskåpskall när den ska hällas på panna cotta, men den får inte vara för ljummen.

Fördela hjortronen jämnt i glasen, och skeda därefter en matsked glögg i varje glas.
Ställ tillbaka i kylskåpet, och låt stelna i uppemot 45 minuter. (Om glöggen skulle ha börjat stelna, värmer du på den ytterst försiktigt, så löses gelén upp och du kan skeda den över panna cottorna).

För ett år sedan, den tredje december 2009, bloggade jag om min läckra kardemummaknäck. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tredje december 2008, och min första adventskalender.

Månskenskaka - en mjuk pepparkaka för 2010

Vad har jag gjort? Jo, jag har helt enkelt tagit det gamla klassiska receptet på solskenskaka, och uppgraderat det till en ovanligt god, mjuk pepparkaka. INte konstigfare än så. Det kan tyckas tveksamt om det är värt besväret; om det verkligen behövs ytterligare ett recept på mjuk pepparkaka. Baka själva, och smaka, så förstår ni vad jag menar. Jag är mer än nöjd. Det här borde jag ha gjort, eller snarare kommit på, för längesedan.

Det grämer mig en smula att jag inte tänkte ett steg till. Nu funderar jag nämligen på om det inte skulle bli ännu godare att täcka kakan med en frosting, som smaksatts med apelsin. Och så de strimlade, skållade mandlarna - lätt rostade - som dekoration, på toppen.
Värt att pröva, nästa gång.

Månskenskaka- en mjuk pepparkaka för 2010
125 gram smör
3 ägg
2 dl råsocker
1 dl farinsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
175 gram vetemjöl (cirka 3 dl)
1 tsk bakpulver
2 tsk kanel
1 tsk mald kardemumma
1 tsk ingefära, mald
20 skållade, strimlad sötmandlar

Sätt ugnen på 175 grader. Smält sedan smöret. Vispa ägg, socker och kryddor hårt. Blanda ned smöret i äggvispet, och vänd sedan ned vetemjöl och bakpulver.
Häll i smord, bröad eller mjölad springform, och grädda i 10 minuter i nedre delen av ugnen. Tag då ut kakan, strö över den skållade, strimlade mandeln, och grädda i ytterligare tjugo minuter, fortfarande i nedre delen av ugnen.

För ett år sedan, den andra december 2009, bloggade jag om mina goda pepparkaksskorpor. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till andra december 2008, och min första adventskalender.

Mina adventsskorpor med ingefära och farinsocker

Jag drar igång min adventskalender med ett recept på skorpor. Ett recept med en smaksättning som nog är ganska typiskt för mig, och för sådant jag tycker om att baka. Skorpor, gammaldags svenska skorpor, tilltalar mig mer än biscotti. Det är väl ingen större skillnad?, kan någon tycka. Kanske inte, men det är något visst med just skorpor.

Delvis kommer sig kanske denna min förtjusing av att jag är så svag för mitt gamla skorprecept. Jag har under årens lopp varierat det med lite olika smaksättningar. Nu tyckte jag att tiden var kommen för ingefärsskorpor.

Advent för mig är bland annat kryddor, mandlar och nötter. Ingefära råkar dessutom vara en av mina absoluta favoritkryddor. Farinsocker känns lite gammaldags genuint, även fast det väl bara är en kusin till det muscovadosocker jag så gärna använder mig av. Jag uppskattar både dess smak och dess färg. Numera finns det två varianter av farin i butikerna; en torrare, strövänlig i kartong, och den gamla vanliga, fuktigare varianten, i plastpåse. Det var den senare jag använde mig av i detta recept.

Skållade, hackade mandlar ger skorporna både smak, struktur och ett snyggt utseende. Jag har haft i ganska mycket ingefära, vilket ger en markant, lite pikat och vuxen smak. Den som kanske inte är fullt lika såld på ingefära som jag är, kan givetvis minska mängden en smula.

Ingefärsskorpor för advent
105 gram rumsvarmt smör
75 gram skållad, hackad mandel
2 msk mald ingefära
210 gram farinsocker
2 ägg
320 gram vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Rör det rumsvarma smöret med ingefäran och den strimlade mandeln. Vispa farinsockret och äggen fluffiga i en annan bunke. Blanda mjöl och bakpulver i en separat skål. Krama därefter ned mjölblandningen i smörblandningen, och tillsätt sedan äggvispet. Detta går att göra med elvispen, på låg hastighet.
Bli inte bekymrad om degen verkar aningen lös. Tag hjälp av en slickepott, och lyft upp den på ett lätt mjölat bakbord. Arbeta hela tiden med lätt mjölade händer.
Dela degen i tre delar, och för över dem till en plåt klädd med bakplåtspapper. Forma degbitarna till tre limpor, längsmed som plåtens kortända, och platta ut dem till cirka 2 centimeters tjocklek och fem centimeters bredd. Tidigare har jag gjort större skorpvarianter efter detta grundrecept, men denna gång ville jag lite mindre skorpor.
Grädda skorporna i nedre delen av ugnen, i cirka 15 minuter.
Tag ut plåten, och skär längderna på snedden i bitar. Stäng av ugnsvärmen, ställ tillbaka plåten i ugnen, och låt skorporna stå kvar och torka i ett par timmar, eller över natten.
Förvara skorporna i en tätslutande burk.

I dag för ett år sedan, den första december 2009, bloggade jag om mina fantastiska saffranskakor med pinjenötter. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till den första december 2008, och min första adventskalender.

I morgon börjar det

Bilden är lånad.

Jag stökar för fullt i vårt kök. Bakar som besatt. Det vill säga, så mycket sötsaker som jag bakar i adventstid, bakar jag knappt under hela det resterande året.

Jag tillåter mig själv att löpa en smula amok. Detta förklarar den tillfälliga bloggbakgrunden. Ni får helt enkelt stå ut med den, fram till och med jul. Jag behöver stämningen; den tilltalar mig, och jag hoppas att den inte ska avskräcka någon av er från att komma hit och läsa om vad jag bakar, lagar och tänker.

Under de två tidigare årens adventskalendrar har jag bara vid ett enda till fälle råkat ut för den känsla av panik som infinner sig när något går helt fel, och tiden är knapp. Jag hoppas innerligt att jag ska slippa uppleva det i år.

Man kan verkligen fråga sig om det är värt besväret. På sätt och vis är det ett fullständigt vettlöst projekt, men, om jag har klarat av det två tidigare år, så ska jag nog klara det i år också.

Hemligheten är givetvis att ligga steget före. Att inte stå sena kvällar och kämpa mot klockan för att få ut dagens inlägg innan midnatt. Det är så jag har försökt att tänka. Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det annars lätt blir förfärligt betungande.

Jag drar ett djupt andetag. Nu börjar det. Önska mig lycka till.

Jag ger er - SMASKENS adventskalender 2010.
Hoppas det ska smaka.