Jag är domare i Chark-SM 2012

Jag är stolt och glad över att än en gång ha blivit tillfrågad om att vara med och döma i Chark-SM. Senast detta evenemang gick av stapeln var 2010. Då hade jag förmånen att få vara med i ett domarlag med oerhört erfarna och kompetenta personer. Jag lärde mig mycket under de dagar bedömningarna pågick, och kände samtidigt att jag kunde bidra med min kunskap och mina erfarenheter.

Själva bedömningen äger rum under två dagar i oktober. Därefter presenteras vinnarna som avslutning på Den Stora Charkdagen 1 november, då det både är branschmässa, konferens, paneldebatter och intressanta föredrag.

Jag har själv förkovrat mig och utvecklats under de senaste två åren, vilket får mig att känna att jag detta år kan göra ett ännu bättre jobb än sist. Ni vet redan att jag har ett stort intresse för kött och chark, och det känns verkligen otroligt roligt att få lov att delta i ett så här professionellt sammanhang, där ledande charkprducenter från hela landet, såväl som mindre firmor, tävlar om vem som tillverkar bäst produkter.

Jag kommer givetvis skriva mer om detta evenemang ju närmare tiden lider.

Min mulligaste sallad

Trots att det är så kallt kunde jag inte behärska min längtan efter en riktigt mullig sallad. Jag satt med kurrande mage på bussen hem från jobbet och fantiserade om knaprigt bacon, sälta från fetaost, smörigt mogen avokado, krispigt nystekta krutonger samt min mans vinägerbitiga dijonvinaigrette.

Min mulligast sallad kan se ut på lite olika sätt, men bacon och fetaost är självskrivna ingredienser. Körsbärstomater likaså, och isbergssallad; en ingrediens jag närmast skyr under vinterhalvåret. Så här års när isbergssalladen är i säsong; grön, lätt och fin, är det däremot en ren fröjd att köpa den.

Röd paprika kan ingå, men är inget måste. Har man den stora turen att ha tillgång till lite dagsgammalt lantbröd, som enkelt kan förvandlas till krutonger, ja, då är lyckan fullständig.

Det här är en typ av sallad som jag inte serverar ur en skål; nej, jag vill ha min egen portion, så att jag slipper slåss om baconet. Grönsakerna fördelas i tallrikar, bacon och feta strösslas ovanpå, och så ringkar var och en över dressing efter tycke och smak.

Min mans dressing är föga originell, men oerhört god. Många har efterfrågat ett recept, och därför tar jag tillfället i akt att dela med mig av hur han brukar gå till väga när han blandar den. Jag tvingade honom att mäta ingredienserna. Visst kan det variera en smula, men det är så här den brukar smaka.

Min mans dijonvinaigrette
Blanda följande ingredienser i en burk:
1 msk dijonsenap
1 msk honung
1 vitlöksklyfta, riven
1 tsk Maldonsalt
vitpeppar
0,75 dl äppelcidervinäger

1. Skruva på locket, och blanda ingredienserna genom att skaka burken.
2. Tillsätt 1 dl olivolja. Skaka därefter på nytt, så att oljan blandas väl.

Detta är en ganska liten mängd dressing, men vi blandar så lätt till ny så snart det behövs.

Thai-inspirerat fläsk i jordnötssås

Att laga så kallad asiatisk mat är inte min starka sida. Jag har inga som helst problem med att improvisera inom andra kök, men när jag funderar i termer av att laga exempelvis något med thailändsk inspiration så tappar jag allt mitt självförtroende i köket. Jag blir helt enkelt generad. Det känns lite pinsamt att stå och fuska i köket. Hur löjligt som helst, det vet jag, men så känns det för mig.

I går bet jag huvudet av skammen, surfade runt efter lite inspiration (som var obefintlig på svenska sidor jag hittade, ska tilläggas), och landade till slut i denna hybrid till recept.

Jag fick sannerligen belöning för mitt mod, för det här blev rent otroligt gott. Redan dofterna från köket fick det att spritta i mig av stillsam förnöjelse. Denna rätt blev så god, att om jag inte var den bloggare jag är, skulle jag strösslat ned detta blogginlägg med såväl utropstecken som fetstil och större typsnitt.

Nu tror jag inte det behövs, för att jag ska kunna förmedla till er hur otroligt gott detta blev, hur enkelt det var att tillaga och hur barnsligt glad jag blev att jag faktiskt vågade mig utanför min egen matlagnings-comfort zoon. Jag behöver utmaningar i köket, annars stagnerad jag, av ren bekvämlighet. Det är med andra ord en förbaskad tur att jag gick och blev matbloggare. Vad skulle annars ha drivit mig framåt?

Det här är ett recept av den kaliber att man kan slänga ihop det på en halvtimma. Otroligt, men sant. Ni kan lita på att jag kommer vilja laga detta en gång i veckan här framöver. För att inte slita ut receptet borde jag kanske redan nu på nytt ge mig ut på lite ispirationssurfande?

Thai-inspirerat fläsk i jordnötssås
900 gram fläskkött (vi använde kotletter)
2 msk varmpressad rapsolja
0,5 dl teriyakisås
2 msk risvinäger
1-2 tsk chili flakes
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 tsk Maizena
2 dl vatten
1 dl jordnötssmör
3 stjälkar vårlök
1 kruka koriander

1. Strimla kotletterna mycket tunt. Blanda teriyakisås, risvinäger, chili flakes och hackad vitlök i en skål.
2. Hetta upp rapsolja i en traktörpanna eller låg gryta, och fräs fläskköttet. Tillsätt teriyaki-blandningen och blanda med fläskköttet. Lägg på locket, och låt alltsammans puttra på låg värme i fem minuter. Passa under tiden på att strimla våröken och repa av korianderbladen.
3. Blanda Maizena med 0,5 dl vaten. Häll resterande mängd vatten och jordnötssmör i pannan, och blanda väl. Tillsätt Maizenablandningen, och sjud under omrörning så att såsen tjocknar.

Servera med jasminris, strimlad vårlök och koriander.

Korvhantverk, såväl till namnet som till gagnet

På bilden skymtar I huvudet på Elvaelva, bredvid henne Fredrik och vid stekpannan Jon/Korvhantverk; bild från kvällen på PS Matsal

Jag hade läst om korvarna från Korvhantverk hos Fredrik på Who Cut the Cheeze; jag hade insett att den för mig närmaste återförsäljaren måste vara Sovel i Sickla (som jag passerar ibland), men jag hade inte haft nöjet att smaka på dem. Inte förrän vi träffades den där trevliga kvällen på PS Matsal, med anledningen av Bloggreceptboken.

Det var en smakrevolution i munnen, en ren njutning, som fick mig att högljutt bedyra att det var något av det godaste jag ätit i korvväg. Jag började genast twittra med hemsnickrade hashtags som blev närapå ekivoka när jag försökte sätta ord på hur gott alla dessa korvar smakade.

Jag ville spara allt detta till ett alldeles eget inlägg, och aå gick tiden. Nu är det dags att göra lite välförtjänt reklam för dessa goda korvar. De liknar inte de färska korvar jag vanligtvis köper, och jag skulle inte välja dem i alla sammanhang, trots att jag verkligen tycker att de är helt fantastiska. Det som främst särskiljer korvarna från Korvhantverk från andra färska korvar, det är att de tillämpar den naturliga fermenteringsprocess som sätter igång första dygnet av salamiproduktion, samt att de använder mjölksyrakultur(så vitt de själva vet) är de första som använder mjölksyrakultur istället för nitrit i färsk Brühwurstkorv i större skala. Det gör att deras korvar har en aningens syrlig ton, som påminner mig vagt om isterband (som jag älskar).

Just den där diskreta syrligheten i kombination med den fina smaksättningen fick mig ohjälpligt på fall. Bor ni så att ni har möjlighet att pröva dessa korvar, så tveka inte. Jag ska själv pallra mig iväg och handla så snart jag bara får tid.

Korvarna finns i smakerna Parmigiano Reggiano, Fänkål, Chorizo (med Pimenton de la Vera, det goda, rökta paprikapulvret), Rostad Vitlök (med chili) samt snart (?) en lammkorv à la Merguez, fast utan harissa.
Jag är ju minst sagt förtjust i fänkål, och måste nog framhålla den som min favorit, men samtliga korvar smakar oerhört gott.

Jag kan för övrigt meddela att vi beställt ett korvhorn. Förr eller senare ska det tillverks korv i detta hus. Jag har inte gått min korvkurs för inte.